Det brinner det brinner

Inom relativt kort tid har två av mina gamla skolor brunnit. Jag har alibi för båda tillfällena.

Hovsjöskolan…

Jag vid fängelsemuren i Hovsjö

För något år sedan brann den förhatliga plågoanstalten Hovsjöskolan ner. Mitt bestående minne från dessa gyllene ungdomsår är 3 års kontinuerliga magvärk. Det är ett under att jag lyckades lära mig någonting där. Inte på grund av lärarna, vi hade några stycken mycket duktiga personer som lärare, jag minns särskilt Juhani Kangasniemi i naturvetenskapliga ämnen och Kenth Hansson i bild. Juhani var krigsbarn från Finland och också vår klassföreståndare. Bengt Hellman, vår tyskalärare, var allmänt illa omtyckt för sin strängt disciplinära stil. För mig var de lektionerna små oaser mitt i kaoset. Äntligen tyst och lugnt i klassrummet och man kunde koncentrera sig på att lära sig någonting.

Nåväl, Hovsjöskolan gick upp i rök häromåret och det var inte en dag för tidigt.

Se så väl byggnaden smälter in i sin omgivning.

Några dagar sedan stod en annan byggnad, Arkitekturhögskolan på Östermalm i stockholm, i lågor. Även denna byggnad var nog så avskydd. En neobrutalistisk 70-talsklump dumpad mitt på vackra Östermalm. Jag förstår att den är mycket stringent i sin stil. Tydligen tycker elever och lärare att den är funktionell. Det vete katten. Långa, mörka korridorer, gnisslande spiraltrappor, en ljusgård som från vilket fängelse som helst. Jag trodde alltid att det var den geniförklarade Ralph Erskine som fått lov att kacka ner Östermalm, på samma sätt som han kackat ner den gamla husbebyggelsen vid Drottningholm med sin hangaraktiga privatbostad. men jag hade fel, Gunnar Henriksson är visionären vi har att tacka.

Gunnar Henriksson. Foto: Wikipedia/public domain

Släckningsarbetet vid Arkitekturhögskolan har tydligen försvårats av att byggnaden är stor och med många små skrymslen. Man var tvungen att spränga upp hål för att ventilera ut de farliga brandgaserna. Det har alltid varit dålig ventilation och regnvatten har läckt in på flera ställen. Skolan byggdes 1967 – 1969 och ”fungerade” i runda slängar 30 år. Kanske vore några konstruktionskurser även på arkitektlinjen inte helt fel.

Jag lider med eleverna som kanske har fått sina arbeten förstörda, men annars känns inte heller denna förlust som så tung.