När jag hör begreppet ”stark kvinna” osäkrar jag min revolver. Idag läser jag i DN:s kulturbilaga en mediekrönika innehållande detta begrepp. DN:s kulturdel börjar snart fungera lika bra som Aftonbladets kultursida som blodtryckshöjare.
Hanna Fahl
Mediekrönikören och feministen Hanna Fahl undrar var de starka kvinnorna (inom film och tv-serier) finns. Jag har alltid avskytt begreppet ”stark kvinna”. Som om det vore en avvikelse på något vis, som om man måste understryka att här har vi minsann en stark kvinna, inte ett sådant där vanligt mähä. Kvinnor är starka, det behöver inte markeras på något speciellt vis. Har någon någonsin hört talas om att den och den är en stark man? Utöver när det gäller någon specifik fysisk prestation eller så. Men Hanna Fahl, feministen, tycker sig sakna starka kvinnor på film.
Jag håller med om att det ofta är torftigt med kvinnliga karaktärer och visst finns det ett massivt överflöd av klyschaktiga kvinnoroller inom film och tv. Så var är brudarna som skriver mer nyanserade roller, som skriver sina berättelser? ”Green Hornet” handlar om superhjältar, traditionellten ganska manlig genre. ”Let Me In” är skriven av en man, ur en pojkes perspektiv. ”The Social Network” handlar om en ung, manlig, datorintresserad student. Det här är filmerna som Fahl exemplifierar med som bristfälliga i feministiskt perspektiv. Var är brudarna som skriver, är det jag kan konstatera.
I krönikan får jag också veta att svinaktigt beteende är något beundransvärt när det kommer från en kvinna och riktas mot en man (Amy Poehlers kommentar till Jimmy Fallon), men det är mannen som blir beskylld för härskartekniker.
Jo, jag skyller på dig, Hanna Fahl, just idag, när jag blir deprimerad över världens tillstånd.
Läs krönikan här:
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/hanna-fahl-var-ar-de-starka-kvinnorna
