Nationaldagen 2011

Stendörren, ett av mina första smultronställen när vi flyttade till Sverige…

Så var det då dags för Sveriges nationaldag igen. Det blir alltid lika besvärligt. Vad firar vi?Varför ska vi fira? Annandag pingst var bättre eftersom det aldrig infaller på en helg (mera ledighet). Gustav Vasa? Är det han som hittade på knäckebrödet? Regeringsf…formen? Va? Har dom en speciell form? Midsommar är mer naturlig svensk nationaldag…då brukar vi ju s**a och k****a…(varför inte julafton? då är det ju kul med julklappar…?) Förresten så är det ju rasistiskt och kränkande mot alla invandrare att fira nationaldagen, dom kan ju tro att vi tror att vi är bättre på nåt vis.

I Finland är allt så mycket enklare. Vi blev självständiga 1917 och jag är i hjärtat stolt över mitt självständiga, demokratiska och strävsamma nation och land. Jag vet att dessa saker inte är gratis, mina landsmän och förfäder har betalat med sina liv för att vi ska kunna leva i fred och demokrati.

Jag har bott i Sverige sedan 1979 och jag anser mig ha två hemländer. I Sverige blir jag aldrig svensk och i Finland är jag inte riktigt finsk, men jag väljer att vara lite av både och, inte varken eller. Så idag känner jag stolthet å en del svenskars vägnar, jag tror att jag på få ställen, även världshistoriskt sett, skulle ha haft det bättre som kvinna än i Sverige (eller i övriga Norden) nu. Sverige är fantastiskt. Må hända att den långa perioden av fred och frihet har följt med sig en viss överkänslighet för ”kriser” och ”katastrofer” och må hända att medborgarna är invaggade i en känsla av en stor och trygg stat, som alltid ser till sina barns bästa, men ändå.

Vid mina första möten med Sverige var förväntningarna hårt uppskruvade. Landet där ABBA bodde!!! Landet där Pippi kom ifrån, min första riktigt stora idol! Vi körde runt i Stockholm och besökte Stockholms slott. Överallt på byggnaderna fanns det lejon, bara en sån sak! Och Livrustkammaren sen! Hästar i drag-utstyrsel!!! Okej, jag kanske inte tänkte ”drag” som nioåring, men en åttaårings fantasiutstyrslar för hästar i verkliga livet! och prinsessklänningarna…när vi sedan flyttade hit kunde jag den svenska regentlängden utantill. Jag hade fascinerats av Zacharias Topelius ”Fältskärns Berättelser”, där Finlands och Sveriges gemensamma historia berättas i fiktiv form. I Finland hade vi inga glamourösa kungligheter och okej, Åbo slott är charmigt, men vad är det i jämförelse mot Gripsholm, Drottningholm och Stockholms slott till exempel.

Maria Eleonora, kung Gustaf II Adolfs gemål, som förvarade hans hjärta i en silverask länge efter att han stupat vid Luzen 1632…en av alla fascinerande svenska kungligheter.

Livrustkammaren, Stockholms slott (bild från senare datum än detta inlägg).

Min styvfars föräldrar bodde i Kalmar och hade ett sommarställe på Öland. Jag älskade det karga alvaret på Öland, vindmöllorna, dramatiska Borgholm och behöver jag nämna självplocket på jordgubbsfälten? Trazan och Banarne i julkalendern…barnprogram i timmar på förmiddagarna vid jul…

Jag vet inte när och hur det gick till att nationalstaten sägs ha spelat ut sin roll och vad som egentligen menas med det? Och alla som inbillar sig att vi klarar oss så bra utan landsgränser så är det precis vad ryssarna alltid sagt till finnarna. Om man inte själv vill bestämma över sitt territorium, så finns det garanterat andra som är intresserade. Jag är glad att jag lever i ett land där det råder frihet, fred och demokrati och där rättssystemet bygger på traditionellt västerländsk filosofi (och även kristen etik). Jag är glad att det här råder yttrandefrihet och religionsfrihet, men också rätt till frihet från religion. Jag är glad att jag bor i ett förbannat bra land.