Slampighet, nu godkänt av feministguru.
Pia Bergström
Ulrika Dahl
I dagens Aftonbladet, på kultursidan som vanligt, får jag lära mig att det inte alls är skamligt att vara tjejig. En feministisk guru vid namn Ulrika Dahl har skrivit en essä med titeln ”Ytspänningar – Feminismer, feminiteter, femmefigurationer och Pia Bergström har läst den. Här får man då lära sig att” femininitet inte är lika med dum och passiv undergivenhet” och att i något som kallas för femme, kan ”allt fjolligt, fjompigt och slampigt vara hur feministiskt okej som helst”. Kroppslig fjädring och de ”kvinnligt kodade njutningarna och begären: dekorering och pyssel, såning och syning, manikyr och pedikyr, bakning och saftning och tofsning, också moderlig omsorg om barn, vänner och partners” har i och med uppfinnandet av begreppet femme nu godkänts av feministerna som godkända aktiviteter för en kvinna. Detta gäller även tom ”en feminin sexuell position som tar sig receptiva och omslutande uttryck”. (!!!!!)
Ulrika Dahl skriver i sin essä: ”För mig är femme ett hoppfullt, posthumanistiskt, somatekniskt hondjur som tillsammans med andra feministiska figurationer gör skillnad.”
Med sådana vänner som genusvetarna och (de nutida) feministerna behöver kvinnor inga fiender.
”Ung Mor Med Barn i Trädgård” av Bertha Wegmann.
Tofsning är även det godkänt nu…
…så även bakning!
Femme = lesbiska och feminina genusuttryck och queera begärsinriktningar mot kvinnlig maskulinitet. (enl. essän ovan)
Behövs feminister, har de någonsin behövts? Jo, de har behövts och har uträttat en hel del stordåd i jämställdhetens namn. Utan dem hade vi nog fortfarande gått omkring likt talibaner och klubbat ner varandra med träpåkar. Behövs de då? Nu blir det lite mer komplicerat och därmed också mer känsligt. Med tanke på de artiklar du åberopar är det dock så att i varje fall i min värld är så att feminism är en ideologi som är besudlad. Åsa Lindeborg, Pia Bergström och Ulrika Dahl är alla exempel på hur fel det kan gå när man teoretiserar och kvantifierar något som handlar om något så enkelt som förnuft och känsla. Deras tolkningsmonopol är nästa problem, hur ska någon kunna diskutera med människor som inte bara har just detta utan också har stämplar på alla som säger emot dem.
När tokigheterna till sist travats tillräckligt högt är det försent att ens ta sig för pannan. Betänk dock att delar av dessa tokigheter som bedrivs inom den så kallade forskningen som betecknas genusteori, är skattefinansierade. När man tänker på detta bli man minst sagt gråhårig.
Uffe
Håller med Uffe, i tidiga barndomen och javisst ända fram till 70-talet gjorde feminismen bra ting för både män och kvinnor. Men när de såkallade universitetshjonen började med genusdravel och verklighetsfrämmande uppfattningar kring kön och sexualitet då gick det käprakt utför. Speciellt när lesbiska queerteoretiker i stort sätt ville utradera begreppen kön och heterosexualitet. Tja tvinga på oss sin synsätt, om man skall välja kön, kön är samhällskonstruktioner, vi alla är egentligen homosexuella osv. Tja nu brukar världen strunta i dessa teoretiker. Så skrota kvasiintellektuella teorier. Så låt oss vara heterosexuella, homosexuella och bisexuella om man så önskar. Men låt ingen dumfånequeerteoretiker slå ned på oss.
Exaktemente som tysken säger.
Pingback: Nina Björk vs Dennis Nörmark del 2 | Susanna's Crowbar