Dagarna flyter på. Jag börjar komma in i den makliga rytmen av sysslolöshet som varje gång infinner sig när man inte arbetar under en längre period. Tre veckors semester är egentligen för kort; första veckan går till att acklimatisera sig från arbetet, vecka två semester, vecka tre uppvarvning inför återvändandet. Men nu är jag hemma längre. Tiden känns oändlig.
Jag tillbringar förmiddagarna på balkongen med tidningar och kaffe. Sedan brukar det bli för varmt. Jag känner mig något piggare idag än igår, vi gjorde tom en liten promenad till lokala affären med moderskan. Temperaturen börjar normaliseras och det är bra. Såret läker, men jag kan (och ska) inte lyfta så mycket och promenerandet känns fortfarande skvalpigt.
Jag tittade på Fredrik Lindströms program ”Vad är en människa”. Mycket intressant och roligt. Första avsnittet om den mänskliga hjärnans egenheter och dess behov av mönster. Hur hjärnan egentligen kan beskrivas som en husse, styrt av en långsiktig strategi och en hund, styrt av en kortsiktig drift eller lust. Människan är också mycket beroende av orsak. Orsaken är just upphovet till tron, enligt mig. Naturvetenskapen kan i högre och högre utsträckning beskriva hur universum och livet på jorden uppstod, men den har inte svaren på frågan varför. Det är där religionerna funnit sin nisch.
Slappt på balkongen.
Hejsan. Bra att du säker och sakta är på väg tillbaka.
Jotack! Jag är själv förvånad över hur snabbt jag har blivit så pass bra. Trodde att det skulle ta mycket längre tid… :)