Äntligen har jag hittat en religion som passar mig! Jag har blivit pastafarian i Church of the Flying Spaghetti Monster. Det här ska då inte tas på blodigt allvar. Ett korn av seriositet ligger förstås bakom pastafarianismen; vi har religionsfrihet i landet och vem ska och kan då avgöra vilken religion som så att säga ska tas på allvar? Vilka rättigheter och skyldigheter finns för ett samhälle när det gäller religiösa organisationer och människors frihet att utöva sin tro (eller slippa för den delen). Existensen av vilken som helst gud kan inte bevisas, mycket på grund av att det saknas en definition på vad denne gud i så fall skulle vara för något. Först måste man finna en enighet i vad för någots existens man vill bevisa, innan detta är görligt.
Jag kan inte hindra någon att tro på någonting och det har alla sin frihet att göra. Religion måste fylla någon sorts funktion för många människor. Det handlar säkert ofta om att ha en förklaring, ett svar på frågan varför. I äldre tider, innan vi vetenskapligt kunde förklara hur världsalltet hänger ihop och hur våra livsprocesser såg ut, fylldes behovet av en förklaring av religionen. Blodsoffer för att blidka gudar är antagligen tiotusentals år gamla. Gamla religioner och riter införlivas ofta i nyare. Intressant är att även den, vad vi i jämförelse med forntida offer betraktar som moderna religionen kristendom, bygger i sin kärna på ett blodsoffer. Jesus som offras på korset för våra synders skull.
Just sammanblandningen av själva moralläran i vad som konstituerar universum och hur det skapades, är besvärligt i mina ögon. Samtidigt finns ingen förklaring på varför universum uppstod, eller varför livet uppkom på jorden. Lösningen på exakt hur det kemiskt och biokemiskt gick till är inom räckhåll, men lösningen kommer förmodligen inte att tillfredsställa den som söker en mening med livet.
Jag har skrivit det förut, men jag finner ett värde i den kristna moralläran, som är fundamentet för vår rättsuppfattning och det finns vettig behandling av moral och etik även i andra religioner, men jag kan inte få detta ihop med en utomstående ”skapare” med ett syfte för människan. Vore denna ”skapare” definierad som någon form av kraft som går att behandla med naturvetenskapliga metoder, kunde kanske någon form av gudsbevis presenteras, men där faller syftet och meningen åter ifrån.
När man sedan betänker att det ofta enda ”beviset” som presenteras, åtminstone i fråga om kristendom, är Bibeln. Ett urval texter, skrivna av människor med en agenda, redigerade och censurerade av människor med ännu en agenda, felöversatt, kanske även skrivet i kodspråk, vet jag inte varför pastafarianismen inte ska tas för en seriös religion. Den kristna kyrkans behandling av den ursprungliga läran är förkastlig. Är det enbart tidsaspekten och mäktigheten som bestämmer vad som är riktig religion?
Jag är inte ute efter att trampa på ömma, religiösa tår eller såra någon i dennes tro. Hans/hennes tro borde i vilket fall vara starkare än vad en otrogen som jag skriver på min blogg. Jag anser bara att all form av makt bör granskas och ifrågasättas.
Religion ger antagligen goda och positiva saker för många och allt gott så långt och väl, men jag har erfarenheter av väldigt många människor i min omgivning som råkat mer eller mindre illa ut på grund av religiöst förtryck. Alltså ett förtryck av personernas frihet att tro eller låta bli att tro.
Church of the Flying Spaghetti Monster:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/durkslag-pa-huvudet-godkanns-av-religiosa-skal :)
Hahaa…precis! Som kvinnlig pastafarian borde jag även kunna få bära durkslaget framför ansiktet, av religiösa skäl. :D