Anna-Lena Lodenius in a rally in support of threatened artists and writers at the Kulturhuset Stadsteatern in Stockholm, February 14th 2015. Frankie Fouganthin – Own work / Wikipedia / https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0
Anna-Lena Lodenius
På DN Debatt spekulerar Anna-Lena Lodenius i efterdyningarna av händelserna i Norge kring gärningsmannens väsen. Detta är ett skräckexempel på det jag tidigare skrivit om: behovet av att hitta identifikationsfaktorer för det ”onda” för att man i framtiden tror sig kunna undvika den här slags händelser.
Hur ser då det ”onda” ut enligt Anna-Lena? Jo, det är en man (pust, hon själv är ju kvinna), han är lågutbildad (pust, hon själv är högutbildad), han befinner sig i utanförskap (pust, det gör inte hon själv) och han är högerextrem (vilken tur att hon själv är vänster)! Vad bra, lugnande och användbart att konstatera att det ”onda” kan identifieras, men helst hos personer som är så olika henne själv som det går. Allt frid och fröjd och resultatet av spekulationen kan ju även användas mot politiska motståndare!!
Smaklöst är ordet.
Här finns exemplet på debattartikeln jag aldrig mera hoppas se i sammanhang som denna:
http://www.dn.se/debatt/hur-ska-vi-identifiera-de-ensamma-farliga-mannen
för tydlighetens skull: jag är absolut ingen försvarare av extrema ideologier åt vilka håll och kanter som helst. Jag vänder mig mot försöket att identifiera ”ondskan” hos en viss sort av människor.
Jag förstår inte din kritik. Debattartikeln var i mina ögon tämligen sansad och saklig. Orden ”ond” eller ”ondska” som du refererar till hela tiden nämns över huvud taget inte i artikeln.
Jag tycker det är en vettig frågeställning: Hur kan man uppmärksamma den här typen av våldsbenägna galningar (oavsett ideologi) i förväg och avvärja den här typen av tragedier?
I efterdyningarna av tragedin i Norge finns det ett stort behov för många att just identifiera det jag kallar för ”ondska”, förmodligen i hopp om att man ska kunna avvärja den här sortens händelser i framtiden. Jag har skrivit om det i tidigare inlägg. Som så ofta är reaktionerna från människor i förövarens närhet undrande: men han som var så trevlig, men han som var som oss? man tror sig kunna se eller identifiera det som leder till sådana här dåd, eller t ex en seriemördare, på några slags yttre tecken. Många lever också i tron att de själva är immuna mot att kunna begå onda handlingar. Jag menar att det är fel att leta efter sådana identifierbara tecken. Människor som går över gräsen, av olika anledningar, finns inom alla sammanhang, inom alla ideologier och inom alla religioner. Jag menar givetvis inte att man inte ska uppmärksamma våldsideologier eller rörelser och trosinriktningar som uppmuntrar och även uppmanar till våld. Men det är i min mening lika illa att försöka identifiera ”den onde” eller ”ondskan”, det som kan leda till t ex händelserna i Norge, inom en viss kategori av människor. Att uppmana till våld eller terrordåd är mig veteligen redan kriminellt och som jag redan skrev, ett samhälle där alla sådana här händelser är eliminerade vill nog ingen av oss leva i. Därigenom inte sagt att man ska försöka nå kunskap om hur människor fungerar. Ett förtydligande: jag menar givetis att i den bästa av världar skulle den här typen av händelser aldrig ske, men för att de facto se till så att det inte sker, skulle det behöva ett hermetisk tillslutet kontrollsamhälle.
Pingback: Varför är unga män så hatiska? « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen
Jag tycker, apropå artikeln i DN, att man i detta sammanhang kan påminna om att de fanatiska extremisterna inte alls behöver vara lågutbildade män. Vi har den kvinnlige konvertiten ”Jihad Jane”, Colleen Renee LaRose, som ville hjälpa till att halalslakta Lars Vilks, men som tur nog arresterades 2009.
Sen har vi den högutbildade religiöse irakisk-svenske fanatikern Taimour Abdulwahab al-Abdaly som sprängde ihjäl sig i Stockholm 2010. Han hade studerat vid University of Bedfordshire i Storbritannien och utexaminerades med examen i sportterapi 2004. Vidare var personerna som var inblandade i bilbombdådet mot Glasgows flygplats 2007 välutbildade de med. Bilal Talal Samad Abdullah var läkare och Kafeel Ahmed var ingejör och doktorand i beräkningsbar strömningsdynamik.
För övrigt tyckte jag det var intressant att artikelförfattaren Anna-Lena Lodenius
i DN tog upp att: ”Det har förekommit undersökningar som visat att ovanligt många av Sverigedemokraternas representanter är dömda för brott. Men det rör sig framför allt om brott med lägre straffskala som bidragsfusk, skattebrott och liknande. Brott som viftas bort som oväsentliga när partiets ledning konfronteras. Detta är ett av många tecken på att personer i de här kretsarna upplever sig i viss mån stå utanför de lagar och regler som fattats av de etablerade partierna.”
Vad bra. Jag välkomnar alltid en granskning av beslutsfattare. Undrar hur det står till bland de övriga partierna? Har det gjorts en undersökning av dem? Jo men tänka sig, det har det: ”Nästan var femte person som kandiderar för de stora partierna till riksdag och kommuner, cirka 19 procent, har förklarats skyldiga i domstol, eller vid lindrigare brott av åklagare. Det visar statistik som Brottsförebyggande rådet, BRÅ, tagit fram för Ekot. De allra minsta förseelserna, de som ger böter som delas ut av polisen, har inte tagits med i undersökningen.” [http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=938082].
Hur var det då med SD? ”Nästan var tionde eller 9,8% av kommunpolitikerna i Sverigedemokraterna fanns inför valet alltså med i brottsregistret. Stöld, olaga hot och misshandel förekom i statistiken, misshandel var det vanligaste brottet uppgav Expo.” [http://bortkopplad.se/bloggo/2010/03/20/var-tionde-sd-politiker-domd/]. Låt mig se här, SD-politiker förefaller ju således enligt de uppgifterna vara mindre brottsbenägna än det politiska genomsnittet. Men det intrycket fick man ju inte från artikeln i DN, eller hur? Jaja, allt är ju relativt och ändamålet helgar medlen, eller hur var det nu igen?
Exakt, det är farligt i mitt tycke att börja leta efter sådana här kategoriska faktorer som ska förvarna om vem som kommer att utföra terrordåd. Mig veteligen finns det även kvinnliga självmordsbombare och har alla förträngt Baader-Meinhof-ligan, som i vissa kretsar fortfarande åtnjuter en illa dold beundran?
Den sorgliga slutsatsen kan bara bli att alla tycks glömma bort att alla är kapabla till ondskefulla handlingar om dessa potentiella våldsverkare inte har det som behövs för att hindra dem, en spärr.
Ta en person med en ideologisk eller religiös agenda, övertyga denna om att det egna tänkandet inom gruppen är ”rätt” och att alla andra därför har fel då de motsätter sig de ”rätta tankegångarna”. Lägg sen till att man just därför att man har rätt har rätt att utöva våld för så står det i koranen eller i bibeln och sedan gör man en vansinnig generalisering och vantolkning av vad som egentligen står i dessa. En tillräckligt viljesvag person eller en person som förtvivlat vill förstå sammanhanget som annars är illusoriskt, kommer snart att bli just det villiga verktyg dessa mörkermänniskor behöver. Ideologisk inriktning, religiös övertygelse alla är rätt miljö för att implementera dessa tankegångar och ingen är immun mot dessa avarter. Vänsterideologier har som du påpekar varit en tummelplats för dylika tankeströmningar framför allt under 70-talet. Högern med framför allt extremhögern har också den figurerat i suspekta sammanhang och nu senast har fokus fallit på religion och då framför allt islam. Också inom kristna kretsar har våldsförhärligandet fått ett visst fotfäste. ”Vi” och ”dom” perspektivet har därmed fått slå rot och därmed har polariseringen vuxit. Detta har i sin tur bara gött tendenser som dessa vilsna, lättledda och sökande personerna har stått för. Situationen har spelat religiösa fanatiker, krigshetsare och folk med en annan agenda än den gängse rakt i händerna. De sista att förstå är som vanligt vi människor som vägrar att inse att vi är en del av denna mekanism så fort vi börjar tänka den där tanken om att vi har rätt och dom har fel.
Just precis. Jag skrev redan så mycket på facebook igår att jag inte i det här korta inlägget tog med alla de resonemang. Det talades om att alla människor har potentialen för gott och ont i sig. Arv och miljö i blandning bestämmer din personlighet, men alla har ansvar för sina handlingar. Jag tror inte att ett samhälle tyvärr kan skydda sig mot att det slår slint hos vissa människor, men däremot bär ju vi alla ett ansvar om hur vi handlar. Om jag går till mig själv, så erkänner jag att jag i t ex vissa inlägg på denna blogg använder en rätt tillspetsad och kanske hätsk ton. Jag kan tänka efter mera och fråga mig om mitt tonläge är motiverat. All form av hets kan ju ifrågasättas. Däremot kan man inte och det är nog inte heller önskvärt, att försöka börja anpassa samhället enligt det fåtal som det potentiellt kan slå slint för.
Att som Anna-Lena Lodenius gör, utnyttja tillfället för att framföra tanken att ”titta såna är dom för att de är extremhöger och jag är en rättfärdig representant för den goda svenska vänstern”, är också det förkastligt. Hennes generaliseringar visar bara att svensk vänster seglar under falsk flagg. Våldsverkarna är ”lågutbildade, högerextrema, ensamma sökande människor och alltid våldsbenägna. Snacka om förakt när man drar alla över en kam på detta sätt, Jihad Jane finns inte i hennes tankevärld. Inte heller Gudrun Enslin ellerUlrike Meinhof som ju dessutom var vänster. Anna-Lena Lodenius visar därmed upp ett människoförakt som gränsar till det omöjliga, att detta skulle komma från en som stolt deklarerar att hon minsann är vänster det är smaklöst.
På något sätt tycks det leda till en viss blindhet för egna resonemang, om man identifierar sig med det som uppfattas som det ”rätta politiska tänkandet”, det som man själv anser står för goda värden. Plötsligt låter resonemangen exakt likadana som det man säger sig vara emot. Hur skulle t ex en rubrik som heter ”Hur ska vi identifiera de ensamma farliga kvinnorna?” låta? Kvinnor som kanske dras till extrema rörelser som förespråkar manshat eller hat mot högern, eller rörelser som uppmanar till våld mot exempelvis pälsfarmare eller säg, porrbutiker? ”En del utvecklar ett hat mot samhället som manifesteras i kriminalitet, missbruk eller olika asociala beteenden”, skriver Lodenius. Detta kan nog appliceras på en hel del ensamma kvinnor på vänsterkanten också. jag vill inte trivialisera detta till en simpel pajkastning mellan politiska schatteringar, det var verkligen inte syftet från början heller, exemplet var tänkt som en illustration till att man rättfärdigar ett sätt att resonera om ”den andre” som man säger sig vilja bekämpa när det gäller den egna gruppen. Idag läser jag i Aftonbladet att näthatet mot vänstern måste få ett slut. Även näthatet från vänstern bör inkluderas i detta.