Mustafa Can. Siv Jensen.
…det är intressant att följa förvirringen i efterdyningarna av Mustafa Cans satiriska porrnovell om Fremskrittspartiets Siv Jensen, som finns att läsa här:
http://www.forlagsliv.no/blog/2011/06/28/gjesteblogg-mustafa-can/
Vilsenheten är total. Hur ska man tycka nu (speciellt om man tillhör vänstern)? Mustafa Can låter Siv i novellen utbrista att han är ju hennes favoritinvandrare och Can kan väl sägas utgöra en av dessa maskotar med invandrarbakgrund som har funnit sig omhuldade av det sk kulturetablissemanget i Sverige. Jag tror att Can vill driva även med det faktumet.
Can har kort och gott gjort en Vilks. I yttrande- och den konstnärliga frihetens namn säger han sig hålla på med ett konstverk. Detta var första delen. Novellen är dock hantverksmässigt bättre än, säg Vilks rondellhund. Det är en bra porrnovell. Om den är bra politisk satir? Mjah, kanske. Jag kan hålla med vissa skribenter om att den ständiga sexualiseringen av kvinnliga motståndare är tröttsam. Men jag tror att Can vill just röra upp en debatt kring även detta.
Hur som helst har han nu lagt ut ett veritabelt minfält för allsköns tyckare och ideologer. Kan man kritisera hans kvinnosyn? (Förutsatt då att hans kvinnosyn speglas i syftet att förnedra en ideologisk motståndare på ett sexuellt sätt?) Om man kritiserar den, antyder man inte då att det beror på att han är muslim? Om novellen inte borde ha fått publiceras, varför skulle Vilks rondellhund då få det?
Jag är, som alltid, anhängare av det fria ordet och den konstnärliga friheten. Men den friheten innebär också ett ansvar. De mest lättkränkta ska inte sätta nivån, men var och en har alltid ett personligt ansvar för sina handlingar och kränkning för kränkandets skull tjänar inget syfte.
Ett politiskt samlag ska det tydligen vara i år. Ylva Johansson gjorde det med Krister Åsbrink och Olof Palme var så till sig i brallorna att han till och med registrerades hos säkerhetspolisen sedan han haft en flirt med en kvinna ur tokvänstern som som var så mycket till vänster att hon fick maoister att framstå som moderater i jämförelse. Att politiker är horor är ju ett känt skällsord eftersom vissa anser att de gör vad som helst för en röst. Om framskrittspartiet och dess ledare går att stämpla som detta vet jag inte men nog börjar man undra när Mustafa Can har sagt sitt. Åsa Lindeborg är som vanligt ute och snedseglar på sitt hörn, men ingen bryr sig väl längre om den knasbollens nya vedermödor. Så en liten oskyldig novell är som alltid både kontroversiell och får känslorna att svalla på hugade debattörer. Vad som egentligen betyder något är det dock ingen som bryr sig om – dvs Sverige i ett nötskal.