När jag började teckna och måla igen 2007/2008 blev Laurie Lipton en av mina stora inspirationskällor. Min Haunted House-serie är till sin början inspirerad av Liptons fantastiska teckningar. Att sitta och teckna på det sättet hon gör är oerhört mödosamt och långsamt…det skulle inte bli många verk producerade om jag enbart höll på med denna teknik. Nu har jag inte heller tecknat på ett tag, jag har inte riktigt tålamodet till det. Blyertsteckningen har fantastiska möjligheter till stilrena framställningar, men vill jag bara uttrycka en känsla eller göra en hel svit så finns inte tiden till det, helt enkelt. Samtidigt är jag lite trött på det fotolika. I Liptons surrealistiska bilder blir ju den också intressant och jag har tänkt på att använda fotorealism i surrealistiska akvareller. Min senaste idé, som jag väntar på att få energi till att måla, är just en sådan.
Laurie Liptons morbida bildvärld med alla skeletten som befolkar allsköns miljöer och sammanhang, men även hennes mer samhällsreflekterande bilder är i mitt tycke helt briljanta.
Jag har alltid tyckt om att promenera när det är mörkt ute och man ser ljusen från fönstrena. Det ser så mysigt ut. Jag tänker mig att där myser invånarna med té och kanske bullar, tittar på tv, läser en bok under pläden…och så kommer jag att tänka på att bakom många av dessa prydliga fönster är verkligheten allt annat än mysig. Hemmet är en mycket farlig plats för många.
Laurie Liptons webbplats:
