Vi är fullkomligt ledbrutna. I gårdagens tidning fanns en annons om en vandring i Tullgarns slottspark, som jag givetvis ville delta i. 11.58 fanns en buss att ta från Södertälje hamn mot Trosa. Självklart skulle jag/vi dit! Tullgarn har alla dessa år varit ett ställe som vi ofta åkt förbi och sagt något i stil med: ”Tullgarn måste vi ju åka till, det är ju så fint, men inte nu, för nu ska vi…”
Så nu fanns det inga ursäkter längre, möjlighet gavs och vi skulle dit.
Turligt nog och efter några små missöden kom vi ändå till slut till Tullgarn och rundvandringen. Miljön i Tullgarn är underbar. Det är så fridfullt och naturskönt, med havet om knuten och den engelska trädgården med sin mångfald av växter och djur. Ett tjusigt stall, hästar, får, lövteater, orangeri, värdshus, själva slottet…man skulle kunna vandra runt i en vecka utan att bli uttråkad. Det finns sju sorters fladdermöss boendes i de ihåliga träden i omgivningarna, bara en sådan sak…så vi kommer att återvända dit, ofta, om jag får bestämma…
Fasadrenovering i Tullgarns slott. Cementputs ersätts med kalkputs.
Två rödnosade lejon vaktar slottet
Kopparstick av Erik Dahlberg. 1600-tal.
Bad- och båthus
Havet…sedan barndomen älskar jag havet.
Försupna lejon, storörade fladdermöss och får som visar röven för förbipasserande, det är spännande där ute på Tullgarn. Jag vill gärna åka dit igen men vi får se till att de där lite stökigare elementen lyser med sin frånvaro mer än de gjorde. Vi får börja med att skicka de där lejonen på avgiftning.
Fladdermössen låter som givna mottagare av blodtransfusioner.