Konsten att tillbringa en ledig dag på buss 59

Buss 59 upp mot Wennergren center för femte gången idag. Vi åkte pendeltåg två gånger, tunnelbana en gång, buss 59 fem gånger, buss 40 en gång, blåbuss 4 en gång, buss 753 två gånger.

Ledigheten hade drabbat oss idag och vi skulle åka till ABA vid Wennergren Center för att hämta original och göra vidare business med print-projektet. Stort sett allt gick fel, från att håret hade en totalobstinat dag och sminket hamnade  vid sidan av ögat på det plufsiga ansiktet jag beskådade i spegeln, till att det regnade hela dagen, saker låg som ett regel utan undantag på fel ställe och vi hamnade på fel buss…

Men det var en hyfsat bra dag ändå. ABA visade sig fortfarande vara ett mycket sympatiskt företag och kvarterskrogen, där jag på lunchen glömde mina dödskalleringar, hade de i tryggt förvar i sin kassa-apparat. Jag fick också träffa en gammal vän till Uffe, Sven. Hastigt och i regnet, men ändå.

Pengar har försvunnit i cyberrymden och måste återfinnas, avtal måste fullföljas från kund, men beställning på gicléetryck kommer det ändå att bli…så förvänta er nya, snygga konstobjekt från mig inom snar framtid!

Smakprov på vad som komma skall… :)

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Egna verk, Konst, Marilyn Manson, Marilyn Monroe, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Konsten att tillbringa en ledig dag på buss 59

  1. Ulf Holmén skriver:

    Du glömde kvarglömda nycklar och post som blev olevererbar. För att inte tala om den inlåsta dosan som kunde skingrat dimridåerna kring de pengar som tycks flyta omkring i bankernas cyberrymd utan adressat eller avsändare. Den gamle vännen blev därmed utan ett värdefullt simkort som nu dröjer ytterligare tack vare bristfälliga hjärnvindlingar. Kanske är det kismet, kanske är det den undermedvetna viljan att alltid glömma allting men senildemensen är nog dessvärre tilltagande i en sådan takt att man blir vettskrämd om det inte vore för att man till och med glömmer bort att bli skrämd från vettet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.