Oskarpt läge. På Berns. Jag hade bara kompaktkameran med mig eftersom man ofta inte får ta med en systemkamera. Den här gången hade det nog gått bra, det var ingen som kollade… Foto: Ulf Holmén
Jag börjar känna av normaltillståndet utarbetad igen. Småslut i rygg och axlar, mellanslut i huvudet, ibland helslut i tålamodet…men trots ålderdomens gnagande i lemmarna och den allmänna, begynnande alzheimer-light-känslan i huvudet, var det värt alla ansträngningar att bevittna Nina Hagens konsert på Berns Salonger igår kväll.
Konserten börjar alldeles strax…
Nina Hagen är sig lik, rösten har mörknat något och gudstron har, som vi alla känner till, accentuerats. Följaktligen kom kvällens konsert att ha en huvudperson; Jesus. Från öppningslåten Personal Jesus, till de akustiska extranumren svävade hans ande över spelningen och Nina Hagen omvandlade denna kväll Berns Salongers vackra lokal till sin högst personliga kyrka.
Ståplats innebär alltid en sådan här situation; jag får stå så långt bak för att över huvudtaget se något, att det enda jag ser är ett knappnålshuvud…
Så för att ni ska se hur Nina Hagen ser ut så har jag lånat en bild. Foto: Jimmy Björkman
Konserten präglades av en kärleksfull och gemytlig känsla, bortsett från vissa publikmedlemmar som med finkänsligheten av en buffelhjord brölade ur sig diverse musikaliska önskemål. ( ”Unbehagen” skrek någon och Nina förklarade att hon inte har unbehagen eftersom hon inte menstruerar…”spela nåt gammalt” gapade någon annan ett flertal gånger…) Stackars Nina. Visst kunde väl den gemytliga känslan inne på Berns få folk att förväxla konserten med en pubspelning på finlandsfärjan, men ibland undrar jag vart respekten för artisters skapande och konst har tagit vägen. Nina Hagen live är ingen jukebox. För henne är punken på många sätt ett passerat kapitel. Om hon vill uttrycka sig med gospel, blues, country eller vad än det må vara, så är det hennes konstnärliga frihet och rättighet att göra det. Nina Hagen har alltid gjort det hon vill, hon hoppar inte på kommando. Hon hade redan blivit illa behandlad av tullen i Göteborg (som Öst-Tyskland, enligt henne själv) och en journalist hade ifrågasatt hennes utseende apropå hennes ålder. Det känns pinsamt att vi i Sverige behandlar en underbar artist som Nina Hagen så uselt.
Jag tyckte mycket om lugnet och blandningen i musikstilar. En hel del mellansnack med en röd tråd av kärleks- och fredsbudskap kantade musiken. Nina Hagen hoppas för fred mellan Israel och Palestina, men istället för att spä på med mera hat (t ex mot Israel), sjunger hon Hava Nagila. Många covers från Personal Jesus-plattan ingick i repertoaren och till min stora förtjusning, ABBA:s Like An Angel Passing Through My Room, My Way från nämnda Unbehagen-plattan och Atomic Flash Deluxe från Nina Hagen in Ekstasy, men huvudsakligen gamla blues- och gospelsånger, varierade på klassiskt Nina Hagen-manéer med säg, Här Kommer Pippi Långstrump eller vad än hon i stunden tänker på. Nina Hagens röst är i en klass för sig, den ger mig rysningar. Att bara få njuta av den i någon timma är fantastiskt! Nina är också en sann entertainer, hennes små berättelser i mellansnacken blir till teatraliska föreställningar med karikatyrröster.
Detta var min tredje konsert med Nina Hagen och alla har vi blivit äldre och förhoppningsvis mognare. Nina Hagen behåller sitt barnasinne och orkar fortfarande hålla fast vid sitt kärleksbudskap. Hennes budskap är mycket positivt och jag hoppas att jag ska kunna bära med mig något av det, trots den smygande cynismen. Jag hoppas även att jag på samma sätt ska våga fortsätta uttrycka mig på alla de sätt jag vill, så länge jag vill.
Konstfoton tagna efter konserten, framför Berns Katthavet. Foton: Susanna Varis
01.10 rasade jag så i säng, för att idag åter åka tillbaka till Stockholm och Aba för att hämta mina Fine Art giclée-tryck. Dom blev underbart fina…
Kvarterskrogen vid WGC. Micket myysig und jättegod mat! Idag blev det dagens lunch där igen… Foto. Susanna Varis
http://www.svd.se/kultur/scen/nina-hagen-pa-berns-godispase-med-for-manga-smaker_6504772.svd
http://kulturbloggen.com/?p=41526
http://www.annatroberg.com/2011/09/28/nina-hagen-ar-som-en-excentrisk-faster/
Bra skrivet.
Pingback: Nina Hagen är som en excentrisk faster | Anna Troberg
Nina är alltid Nina. Låt henne gå de vägar som är utstakade, inte de som är inropade likt en stackars gitarrmanglarsession på Finlandsfärjan där den upplysta publicum sitter och skriker önskemål om ”Knocking on heavens door” och andra Lasse vid lägerelden-låtar. Med andra ord sparka dom i glockenspielet igen och igen, de fattar inte vad konstnärlig frihet är ändå.
Detta var min andra konsert med Nina. Var på Berns med en god vän och vi blev något besvikna för vi hade väntat oss att få höra de gamla godingarna, mindre gospel med andra ord.
Piet
Pingback: Nina Hagen är som en excentrisk faster | My Blog