Inte bara euron har en osäker framtid…
Imorse, redan innan jag hunnit inmundiga någon kaffe att få i vrångstrupen, Tog jag del i SvD av dagens blodtryckshöjare. Alliansregeringen, av alla regeringar, väljer att införa en ny skatt på fondsparande. Argumentet är märkligt; fondsparande är tydligen enligt dagens regler mer förmånligt än direkt sparande i aktier. Därför tycker nu utredaren att fondsparandet ska beskattas både årligen och vid försäljning. Två gånger alltså.
Att en borgerlig regering bestraffar flit och sparande, särskilt när nu ansvaret för den egna ekonomiska situationen mer och mer läggs på individen själv, är bedrövligt. I artikeln tas upp de vanliga grupperna som det är extra synd om; barn, som hinner spara länge och som måste hålla sig med pengar till en skatt på ett kapital de inte ens haft i sina händer och de äldre, som hunnit spara länge.
Jag vill, som representant för en av de första generationerna med pension från det ”nya” systemet, även påpeka att det måste finnas fungerande, pålitliga och förmånliga sätt för oss att spara ihop en extra slant. Pensionen kommer att med all säkerhet att bli mycket klen, pensionsförsäkringar är alldeles för opålitliga, vanligt pensionssparande lönar sig inte under en viss inkomstnivå (ca 28 000 – 30 000 kr/mån), sparkonton har ofta låg ränta, samt beskattas årligen…saknar man då förmögenhet att investera i guld, diamanter, fastigheter och en rik flora av aktier, finns inte många möjligheter kvar. Jag är innerligt trött på blodsugande banker som försöker sälja på en än den ena, än den andra fantastiska sparformen, som alla har det gemensamt att de främst har bankens goda för ögonen. Att dessutom en borgerlig regering nu är ute efter mina surt förvärvade slantar gör mig missmodig.
Man behöver inte gå så långt som att börja fundera på olagligheter för sin ekonomiska trygghet, det skulle vara önskvärt att man bara fick behålla de pengar man en gång lyckats arbeta ihop (som redan är två gånger beskattade innan de når din ficka).
Ledarsidan i dagens Svd:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/borgerliga-ska-inte-bestraffa-sparsamhet_6572983.svd
Den största skurken i det svenska samhället är staten. Sosseriet har hittills gjort sitt allra värsta för att bevisa den tesen med skattehöjningar, bidragshysteri, felsatsningar av statliga medel och rent slöseri. Att Anders Borg nu föreslås av en utredare att bli den som följer samma tvivelaktiga tradition, är inget annat än bedrövligt. Man betalar och betalar men får aldrig något igen, det är den svenska filosofin.
Att resultatet blir att ”vanliga” människor inte kan satsa på sin egen framtid och berika sig för att trygga sin tillvaro, är ett faktum numer alla förbiser. Att fortfarande sossarna skulle svika småfolket man säger sig värna om, det är något jag vant mig vid och har sett igenom för länge sedan. Däremot att också alliansen nu frestas av att slå in på samma linje är anmärkningsvärt. Har samhället inte lärt sig något, less is more borde vara självklart dvs att lägre skatt leder till högre inkomst för staten, men istället tror man alltså på samma gamla käpphäst som misslyckats så många gånger i det förflutna. Det enda vi kan lära oss av historien är att vi inte har lärt oss någonting är fortfarande en sann devis.