Foto: Susanna Varis
Ooo Mollipect! Befria mig från hostan, fräls mig från slemmet…innan jag hostar ut inälvorna och mitt huvud exploderar!
Biverkningar enligt FASS:
”Vanliga (fler än 1 person av 100 drabbas): Yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, darrningar och oro. Nässelfeber och hudutslag. Svårigheter att kissa.
Mindre vanliga (färre än 1 person av 100 drabbas, fler än 1 person av 1000 drabbas): Illamående, diarré, kräkningar och sömnlöshet.
Sällsynta (färre än 1 person av 1000 drabbas):Hallucinationer, förvirring, aggressivitet, övergående förhöjning av vissa levervärden. Muntorrhet. Kramp i luftrörens muskulatur, vilket kan ge andningssvårigheter (bronkospasm).”
Med andra ord: slemmet kommer upp, men om ni hittar mig täckt med små utslag, gåendes med rullator och muckandes gräl nere på gågatan, så vet ni varför. Om jag sedan behöver gå på damernas med jämna mellanrum är det ytterligare ett tecken på att hostmedicinen är inblandad.
Ute är det i det närmaste storm, blygrå skyar och barrträden utanför vispas runt som små dammvippor i vinden. Hösten är definitivt här. Det gör mig ingenting, jag älskar hösten; de vackra färgerna, det ofta dramatiska vädret. Det speciella, gyllene ljuset på en eftermiddag, strax före ett oväder, lila, purpur, guld, okra, alla nyanser av rött…
Ljuset blir rent allmänt mera barmhärtigt. Skymningen suddar bort en ostädad dammråtta. Kaosets konturer löses upp. Hösten är de tända ljusens tid och höstens högtid är Allhelgona, som med fördel kan firas ihop med Halloween, enligt mig. Det allvarsamma Allhelgona, då man besöker nära och käras gravar för att lägga blommor, tända ljus och minnas och det festliga Halloween, där man kan leka av sig på tema skräck. Jag tänker på olika kulturer där man har t ex kan ha en picnic på kyrkogården, vid den avlidnes grav, för att göra denne sällskap. Dessa traditioner finns t ex i Mexico och i Baltikum. Förhållandet till döden verkar där vara mera avspänt och naturligt. Halloweens gamla ritualer för att hålla oroliga andar och annat oknytt stången och de moderna, att klä ut sig till populära skräckfilmsfigurer t ex, är samma andas barn. En lek kring teman som handlar om rädslor.
DARK. Vår utställning, kommer att tilldra sig ett par veckor efter Allhelgona: 18/11 – 23/11. En del mörker och rädslor utlovas. Men också glamour och stjärnor.
Hostmedicinen skulle ju kunnat innehålla diverse narkotiska preparat, då hade du dansat ner för gågatan i värst hippie-at-woodstock-stil. Skulle både velat och inte velat se den synen. Annars tycks en av huvudfunktionerna för människans kranium vara att fylla det med snor varje höst. Den ansenliga mängd detta rymmer är både imponerande och skrämmande.
Men inget ont som inte har något gott med sig, hösten är förstås vacker och döljer dessutom tillvarons värsta skavanker med sitt annorlunda ljus. Att man kan utöva diverse saker på kyrkogårdar för att hedra de döda är också ganska fascinerande. I Ryssland, var annars, söker man sig till kyrkogården på dödsdagen och öppnar en flaska vodka, vad annars, och skålar i två glas med den döde. Det ena glaset skvätter man över graven åt den döde, denne måste ju också få supa precis som alla andra ryssar.
Vi andra få hålla till godo med skräck och gruvligheter. På så sätt kan vi vanliga dödliga hålla värmen i höstkylan när skräcken höjer pulsen. Räcker inte detta inhandlar man en skräckrulle eller två för att se till att splattertraditionerna hålls högt. Därmed blir hösten än mer fylld med just tradition då en annan lönnfet herre med den självklara rätten att piska renar gör sitt inträde något senare. Månde alla skorstenar bäva inför den åverkan den killen kommer att göra, kanske borde som sagt renarna känna en aning av den vånda bara en rödklädd mytologisk figur kan framkalla och till sist borde alla ungar få prozac inför det trauma de senare ska exponeras för.
Allt detta gör hösten till en extremt intressant tid på många sätt. Men det är först när människan orkar se bortanför näsdukar, snor och annat som distraherar oss från att se den verkliga rikliga bilden som annars hösten utgör.
Exaktemente, som Silvia säger! Själv har jag just nu på morgonen hostat sönder någonting i bröstkorgen. Först rök höger sida av skallen, som vid varje hostning får manuellt hållas på plats, nu bröstet. Men det ger sig väl…inga mirakulösa effekter än så länge, bortsett från den gulgröna syndafloden. Till Halloween hoppas jag att det ska vara färdighostat.