Dekadens. Korka upp champagnen, låt orkestern spela…snart sjunker vi allihop ändå!
Dekadens. Jag tänker på dekadens ikväll efter att ha sett senaste programmet av Debatt på SVT Play. En glad, tecknad, snedögd figur får inte finnas på Fazers kinapuffspåse. Herregud…då är det alltså rasistiskt att teckna en seriefigur som ser asiatisk ut? Killen som från början startade debatten tyckte själv att långt viktigare publikfråga hade varit: ”Är det rätt att skrika kinesjävel efter en person med asiatiskt utseende?” Med tanke på alla blondinvitser och nidbilder i form av sexistiska serieteckningar etc på blonda kvinnor borde jag väl redan för länge sedan ha bränt behån och ställt mig på barrikaderna med mina blonda medsystrar…
Men det är inte detta som upptar mina tankar nu ikväll. Det är debatten som sedan följde och som handlade om ungdomsarbetslösheten. 60 – 70-talsgenerationen blev den första att få det sämre än sina föräldrar och nedgången i materiell standard är därmed inledd. Samtidigt pumpar media dygnet runt ut bilden av den lyckade individen; mer, större, bättre. Den bilden kommer inte att gälla alla. Inte när större delen av världen är beredd att göra våra jobb för bråkdelen av pengarna. Så vad ska vi hitta på häruppe? Mer exporterbar genusforskning? Mer skattefinansierade jobb i offentliga sektorn? Mera utbildning i all ära, men världen kryllar av billiga akademiker, det enda som gör att de svenska akademikerna fortfarande har jobb är den svenska, låt oss säga, skepsisen inför folk som ser annorlunda ut och framförallt inte talar perfekt stockholmska. Lite tillspetsat.
Vi behöver företag, kära vänner, fler företag. Fler exporterbara idéer. Inte skattehöjningar och fler skattefinansierade jobb, Sverige kan inte skatta sig in i framtiden. Det borde vara mycket enkelt att förstå. Utan företag, idéer, exportinkomster, momsinkomster från försäljning av produkter eller tjänster existerar inga skatter att finansiera de offentliga jobben med. Därför anser jag att den företags- och företagarfientliga inställningen från vänstern är fatal. Vad finns det för egenvärde i att betrakta företag som fienden per definition? Varför denna förakt för människor som förverkligar sina idéer, startar företag, kanske tom skapar jobb åt andra och som finansierar all denna vård-skola-omsorg som man så mycket månar om? Återigen, allt detta borde vara självklarheter men tycks långt ifrån vara det i vissa sammanhang.
Det är bittert att inse att för varje generation kommer vi hädanefter förmodligen få mindre och mindre att röra oss med. Alltså borde goda råd vara extra dyra. Finns det en framtid för Europa? Finns det en framtid för Sverige? Ett är säkert; den framtiden kommer inte att serveras på silverfat av en curlande stat. Den skapar vi alla själva.
Detta är ju i själva verket svensk vänsters akilleshäl, man vill ha mer välfärd men resonerar så bakvänt vad gäller skatten att man faktiskt kommer att skatta ihjäl det här landet och därmed får vi mindre välfärd i praktiken. Den politiska paradox som främst socialdemokrater och vänsterpartister, men också miljöpartister står för är direkt skadlig för landet men det bryr man sig ju inte om. I det långa perspektivet vinner man många browniepoints på att skapa mer och mer välfärd för en befolkning som har blivit välfärdsknarkare.
Den senaste lysande idén från sosseriet är att föräldrar med sjukt barn ska få en personlig assistent istället för att ta ut vab. Allt detta för att dessa ska känna än mindre ansvar för sina barn. Det kommer med andra ord en strid ström av nya idiotier som ligger i pipen och bara väntar på ännu fler skattemiljoner som alla ska ställa upp med för andra än sig själva. Att samma politiska konstellation är beredd att låna till investering i välfärd borde nog skrämma den mest förhärdade, men så är det. När sosseriet påhejade av miljömuppspartiet vill bygga ny dyr snabbjärnväg för ett privilegierat fåtal, vill man inte bara att staten ska skjuta till pengarna utan man är dessutom beredd att sätta svensken i än mer skuld för att genomdriva detta.
Man kan med andra ord ta sig för pannan mer än en gång, man kan missbruka treo därför att huvudvärken håller på att bli kronisk och man kan äta naglar till dess det inte finns mer att äta. Det är ren förtvivlan, men det finns ett hopp. Om man fortsätter att höja skatten och snart börjar skattefifflet, svartjobben och skatteflykten tillta, så kan resultatet bli att alltihop kollapsar och staten går precis som i Grekland mer eller mindre i graven. Problemet är dock att med en sådan kollaps får man tyvärr börja bygga upp allt från början efter många år av smärtsamma förändringar där det mesta får stryka på foten. Kanske inte det bästa av alternativ, snarare det andra sidan av myntet som ligger i en möjlig framtid.
Så kvar finns egentligen det enda trevliga alternativet – att folk får upp ögonen och börjar förstå att man inte kan fortsätta på den inslagna vägen utan måste börja skapa alternativ genom att rösta på andra krafter än svensk vänster.
Senaste lysande idén i den sk skuggbudgeten var att sänka maxbeloppet för rut-avdrag till 25 000 kr/år mot som nu 50 000 kr/år. Den ännu mer idiotiska förändringen var att enbart pensionärer och barnfamiljer skulle få tillgodogöra sig rut-avdrag. Som vi alla vet, så är ju ALLA pensionärer och barnfamiljer per definition fattiga och därmed godkända för denna form av avdrag. Fortsatt diskriminering av en kvinnodominerad bransch dessutom, som jag skrev om i detta inlägg: http://www.susannavaris.com/blogg/2011/06/den-hopplosa-pigdebatten-fortsatter/