Framför Nobelmuséet, Stortorget. Foto: Ulf Holmén
På arbetet delas det ut ledigheter. Om man är lyckligt lottad och har sådant att ta ut, vilket jag är och var alltså ledig från den räkningsbetalande delen av mitt liv. Uppväckt 8.15 av någon av husets alla invånare med CDD (Compulsive Drilling Disorder), frukost, återupplivningsförsök på liten dator, Norton-installation på stor dator, smink, fix och mot huvudstaden.
Vackert väder!
Marie Sklodowska Curie
Först till Nobelmuséet och utställningen om Marie Curie. Fru Curie, som i högsta grad bidrog till att slå hål på uppfattningen om atomens odelbarhet. Hennes banbrytande idé var att radioaktivitet var en atomär egenskap, inte en kemisk. I år är det 100 år sedan Marie Curie mottog sitt andra nobelpris (den gången i kemi, den första erhöll hon i fysik), för upptäckterna av radium och polonium.
Marie (Sklodowska) Curie föddes 1867 i Warzawa, i ryska Polen. Fadern, en fysiker och matematiker, hade förlorat större delen av sin förmögenhet. Marie Curie utmärkte sig tidigt som en briljant och flitig student och fick sedermera med hjälp av ekonomiskt stöd från sin syster studera vid Sorbonne i Paris, där hon kom att bli den första kvinnliga professorn.
Familjen Sklodowski. Wladyslav och döttrarna Maria, Bronislawa och Helena.
En del urklipp fanns att beskåda på utställningen. Jag hade gärna sett fler personliga föremål, men tydligen förvaras t ex hennes anteckningsböcker i blylådor pga strålningsrisken. En hel del av urklippen handlade, som väntat kanske, om hennes privatliv och det faktumet att hon är kvinna. Marie Curie var dock inte feminist, hon ansåg att kompentensen var det avgörande. (Här gör ju många tankefelet att kompetens på något sätt står i motsatsförhållande till kvinna. I realiteten är det inte en objektiv kompetens som avspeglar sig i t ex styrelsesammansättningarna…)
Marie Curie med bl a en ung Einstein under den första Solvaykonferensen 1911.
Uffe fördjupar sig i en dramatisering av Marie Curies arbete.
Nobelprisdiplomet.
En installation som baseras på en anekdot från Madame Curies liv. Vid ett tillfälle på ett gods ute på landet spelade Marie Curie med en väninna ett spratt för trädgårdsmästaren genom att spika upp all möblemang i taket när han inte var på plats…
En konstfilm som beskriver Marie Curies liv ur feministiskt/socioekonomiskt perspektiv; ”Marie Curies Gäst” av Sarah Gampel. Spindlar och kryp och även Marie Curie som omvandlas till en spindel ger tydliga Louise Bourgeois-associationer…
Tar del av spindelfilmen…
Man får testa en geigermätare på ett prov av 106 gr Pechblände (uraninit). Det var just uraninit som marie Curie studerade och upptäckte att det avgav en starkare radioaktiv strålning än uran. detta ledde till upptäckten av grundämnet polonium.
Vackert uranglas…
Givetvis är skönhetsindustrin alltid på hugget när det gäller nya mirakelkurer…radioaktivt smink. Foton: Susanna Varis
Några av Mme Curies instrument. Elektrometer, jonisationskammare och kvartskristallvåg. Foto: Susanna Varis
Utställningen såg först inte så omfattande ut, men om man tar sig tid att läsa, titta på filmer och sätta sig in i de olika punkterna är den både rolig och lärorik. Jag hade, som sagt, gärna sett fler föremål och kanske tom någon av hennes berömda, svarta klänningar, men jag antar att föremålen helt enkelt inte finns, eller är för ohanterbara. Marie Curie dog ju också i en sjukdom troligtvis orsakad av hennes forskning.
Utställningen är tematisk och kan behöva komplettering för djupare förståelse. Själv har jag en gammal biografi som Marie Curies dotter, Eve Curie skrivit om sin mor. Den heter på finska Äitini, Marie Curie, alltså Min Mor, Marie Curie. Får ni tag på den så rekommenderar jag den varmt.
En utställning avbetad, men vår dag hade bara börjat. Nästa punkt på dagordningen var Liljevalchs och utställningen Helvete…
http://www.svd.se/kultur/scen/utstallning-om-curie-tappar-den-roda-traden_6524704.svd
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/hundra-ar-av-radioaktivitet
En strålande (he he) reflektion på utställningen. Lite dramatisering, lite praktiskt test av vetenskapen och metoderna de kom fram till i sina experiment och till sist lite fakta av läsbar karaktär som fick mina geniknölar (om dom finns alls på mig) att glöda (he he) lite extra. Smått otäckt var det dock att konstatera att man på fullaste allvar gjorde radioaktivt smink och hade mage att måla reklamskyltar med upplysta, glödande ansikten. De förstod väl inte bättre antar jag. Uranglas låter också lite otäckt. Kunde man inte när man ändå var igång, uppfunnit radiakdräkten fullstoppade med uran så man kunde emotse en strålande framtid (skämt igen!). Med en sån dräkt kunde man ju skippa alla glödlampor, ”glowing in the dark” skulle kunna få en helt ny innebörd.