Vackra färger överallt… Foto: Susanna Varis
Har just kommit från en promenad. På dagen var jag så kraftlös att jag höll på att ramla i en liten hög och förbli där. Efter lunch, järntablett och Berocca gick vi så ut en sväng. Det är ju så vackert ute nu. Nere i industriområdet finns ett loppis som har gjort en rejäl uppryckning på sistone. Där finns en hel del kvalitetsböcker av alla de slag, kläder, möbler och annat. Främst är det dock den braiga bokavdelningen och fiket som drar. Det har sedan uppfräschningen börjat locka till sig kunder och numera finns det alltid folk där, ibland är kaféet tom fullsatt. Jag försöker låtsas som att det inte är pingstkyrkan (?) som driver det. (Välgörenhet i all ära, men i de här fallen brukar det gå hand i hand med någon form av missionerande och det är inget som jag är speciellt förtjust i…)
Skakig bild tagen på skakiga ben… Foto: Susanna Varis
På kaféet höll jag åter på att avlida, jag var matt, yr och illamående. Efter colan kändes det något bättre och jag orkade gå ända ner till kanalen, uppför alla backarna hem och kände mig på slutmetrarna ganska bra. Benen känns som spaghetti, med någon antydan till någon muskel med svag träningsvärk, men jag känner mig ändå något starkare. Så jag överlever nog…
Promenader är rätt bra, det ger motion, frisk luft och lägre blodtryck för min del. Men ingen nytta utan lite nöje och loppisen (vem som än äger den) ligger strategiskt på vägen. Bokavdelningen är fantastisk och man skulle kunna sitta i timmar och bara njuta av alla läsvärda alster.
Ja, det är ett mirakelmedel mot allt. Eller för allt; bättre sömn, bättre humör och balans, bättre kondition, bättre ork, bättre blodtryck, bättre ämnesomsättning…det är inte konstigt att det numera skrivs ut på recept. nu kommer det att bli mera promenader, när influensan äntligen börjar släppa sitt grepp!