Dagens Nyheter 18 november 2011. Faksimil från DN.
http://www.dn.se/pa-stan/konst–museer/susanna-varis-och-veronica-strandberg
Första öppetdagen har varit riktigt trevlig. Första gästen kom in ganska omgående efter att vi hade öppnat, men flydde fältet så fort vi kom ut ur bakrummet. Vi skulle till butiken och handla förnödenheter. Lapp på dörren med telefonnummer till Veronica. På ICA ringer sedan moderskan och meddelar att hon nu står vid galleriet.
Moderskan och en arbetskamrat gjorde oss sedan sällskap ett par timmar. På dagen var det relativt lugnt, men kring 16-tiden började det komma och gå lite folk. Alla fastnade tyvärr inte på bild, eftersom man ju måste vara lite social med sina besökare samtidigt.
De överblivna damerna blev till slut en höjdpunkt. Foto: Susanna Varis
Det kom och gick lite folk…vissa stannade länge, andra tog sig en snabb titt…Foto: Susanna Varis
Vår webbtidning (soon to be blog) Blaskans chefredaktör Dr Indie, alias Micheles Kindh är en trogen vernissagegängare… Foto: Susanna Varis
Kulturella diskussioner. Foton: Veronica Strandberg (överst: Susanna Varis)
Vi hade det väldigt trevligt, vi spelade Marilyn Manson, David Bowie och M.I.A….Foto: Susanna Varis
Bl a denna tillställning var tapetserad överallt på de platser där våra små blad satt innan. Förmodligen har man folk anställda för att affischera varje natt.
Till vår besvikelse hade inte många av våra reklamblad överlevt ens ett dygn. De flesta var borttagna och överklistrade med stora arrangörers affischer och det är ju tydligen så det går till. De stora, även om de också affischerar otillåtet, tål inte ens konkurrens från ett par fattiga konstnärer. Det är tufft att försöka synas utan bautabudget. Jag funderade på att klä av mig naken, med endast plakat fram och bak, spatsera Götgatan upp och ner tills att jag blev arresterad, hamna i tidningen och därigenom få reklam.
Så inga reklamblad ikväll. Tejpen var förresten slut.
– : – : – : –
SKAM-manifest-debatten blir bara mer och mer bisarr.
Athena Farrokhzad på Aftonbladets kultursida menar att SCUM ska tas på allvar och inte slätas över med etiketter som satir:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article13952706.ab
Johan Hilton i Expressen menar att manifestet ska ses som satir. Hilton menar att den är en lek med maktstrukturer och att SCUM-manifestet inte ska tolkas bokstavligt:
http://www.expressen.se/1.2625880
I samma tidning skriver Simon Svensson, ordförande för Rädda barnens ungdomsförbund, att Turteaterns SCUM-manifest är en viktig ungdomspjäs.
Jag vet inte. Mest känns behovet av att sätta upp en sådan här pjäs som effektsökeri och låtsasrevolution i ett av världens mest privilegierade länder, med förmodligen världens mest jämställda och privilegierade kvinnor (eller näst intill). Vad är syftet med att elda upp motsättningar mellan kvinnor och män? Når man inte längre med samarbete? Bör man inte se individer före kön? Jämställdheten har tagit mycket stora kliv under senaste århundradet. Var finns det här enorma förtrycket som det behövs konfrontation och revolution mot? Det är mest den bortskämde, uttråkade, medelklass revolutionsromantikern, som aldrig har behövt riskera någonting på riktigt, som nu gapar om ”härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas motvåld” (Athena Farrokhzad). Så praktiskt. Fritt fram att söka konfrontation, eftersom mannen per definition är den härskande och kvinnan den förtryckta. Kvinnan har rätt att använda våld och tom döda (som Solanas försökte döda Warhol) för den rätta sakens skull, men mannen får inte på något sätt försvara sig, ty han är ju en förtryckare. Försvarar han sig i ord, är han en antifeminist. Logiken är av samma sort som i den feministiska vetenskapsteorin.
Det har varit rätt dåligt med folk idag, men din konst har fått många positiva kommentarer. :)
Så glad över att få chansen att ställa ut med dig. :)
Tack för att du tagit hand om söndagen och idag. imorgon är jag där igen. Vad roligt med positiva kommentarer…jag är också superglad över att vi kunde ställa ut, vi kanske kan göra det igen vid tillfälle? :)
wow skönt att se att någon är lite kritisk också.
Jag vet inte av hur många detta har ursäktats med att ”vi slår underifrån” Man häpnar och tappar all lust och hopp om feminismen ännu mera, för det är enbart feminister som försvarar något sådant.
Jag trodde tills inte alltför länge sedan att jag kunde kalla mig för feminist, men det begreppet och mycket av den rörelsen har sedan 90-talet utvecklats till något som inte längre kan kallas för en kamp för jämställdhet eller allas lika värde. I sina delar är det en kamp mot verkligheten (inom vissa akademiska kretsar) och i andra delar är den renodlat manshatisk. Många tongivande feminister inbillar sig dessutom att de ”slår från ett underläge”, något som knappast längre är sant i de flesta sammanhangen. Feminister är många och tongivande inom media, kulturliv och akademierna. Nog för att det alltid finns orättvisor och förtryck i en och annan form, men ganska ofta får feministerna försvara sig med ”det historiska förtrycket”, alltså inte något som är så relevant idag. Många företeelser inom feminismen är direkt kontraproduktiva, som nu t ex SKAM-manifestet och det är sorgligt att en sådan text tillmäts en sådan vikt inom den rörelsen.
Idag är förtrycket internt inte externt, dvs förtrycket finns i huvudet på dem som anser sig förtryckta. Jag tror inte du hittar en man under 70 som inte skriver under på att strävan måste vara att skapa jämställdhet, trots detta finns problem men dessa är snarare teoretiserade på kultursidor och andra diskussionsslaskhinkar snarare än verkliga. Gör ett symboliskt gravbål med ett fotografi med Tina och problemen är så gott som borta.
Dagens Aftonbladets kultursida gör mig missmodig. Ska skriva om det sedan. Feministisk talibanism är tydligen fint och andras åsikter ska inte respekteras. De här extremisterna begriper förmodligen inte hur mycket skada de åsamkar arbetet för jämställdhet och allas lika värde, men det är illustrativt för hur extremister tänker.
Tavelhängning och truckflator är en sann annorlunda kombo som kan bli riktigt intressant. Att man som konstnär och kämpande i tillräckligt stor motvind dessutom ska behöva se sig motarbetad av ulvar i fårakläder som låtsas värna kulturen men ser första bästa chans att fucka allt och alla som inte faller i den egna fåran, är så vidrigt att man skulle vilja ta till onämnbara metoder för att stävja deras kulturkackande. Använd dessa kulturbarbarer som fyllnadsmassa under nya slussen, då kan dom komma till någon nytta.
De där två gick omkring med en väska från ett produktionsbolag, alltså fick dom förmodligen betalt för att kacka över precis allt med sina affischer. Jag har i alla fall inte råd med sådana mängder A3-affischer. Men så ingår jag ju också i den förhatliga heteronormen och mig är det bara en förtjänst att kacka över. Tycker man inte om andras åsikter så är det rätt att kväva dom med t ex massiv kommentarsbombning (som Ulrika Stahre i dagens AB gör tummen upp för) eller rakt av att väsnas och skrika högre (som Åsa Linderborg föreslog att man skulle göra vid Slottet här för en tid sedan…)