Pga lavinen med skräppost som det tidigare inlägget har dragit till sig, kör jag om det här:
I Expressens nätbilaga läser jag med stigande förundran Marcus Birros teori om att det egentligen är matematikernas fel att människor slutat läsa kultursidor (?!) Matematikerna ska enligt honom även vara skyldiga till genusfiltreringen av budskapet på dessa sidor (??!!)
Jag skulle önska att herr Birro hade en elementär insikt i vad matematik är. Jag rekommenderar honom även att sätta sig in i de logikvidriga produktionerna från vissa av landets genusforskare. Om man har även liten insikt i matematik förstår man snart att genusforskning föga har med varken detta ämne, naturvetenskap eller knappt vetenskap över huvudtaget att göra. (Birro gör sig även skyldig till en logisk kullerbytta; matematik är exkluderande. Kultursidor är exkluderande. Matematik är kultursidor.)
Marcus Birros främsta problem med matematiken tycks vara att den enligt hans uppfattning inte kan bevisa guds existens, eller snarare, åter enligt hans egen mening, menar att gud inte existerar. Problemet är ju, som jag skrivit om i tidigare inlägg, att vi inte har en användbar definition av denne gud. För att kunna bevisa någontings existens vetenskapligt måste man först vara enig om vad som ska bevisas. En matematiker ser ju problemformuleringen från sitt perspektiv och undrar om det går att lösa med den metodik han använder. Är gud i fråga en tanke- och känslomässig konstruktion, finns det inte så mycket man matematiskt kan tillföra, mer än metodik för analyser av hjärnverksamhet eller dylikt.
Alla får tro på vad helst de önskar, själv föredrar jag dock kunskap över tyckande. Naturvetenskapens förmåga att förklara och beskriva naturen och universum hotar ju självklart den roll gud traditionellt haft som jordens och alltets skapare och den som styr och råder över människan och universum. Den förföljelse och det motarbetande som kyrkan under århundraden har utövat mot just naturvetare och matematiker har knappast gynnat den mänskliga utvecklingen.
Jag vill dock inte driva fram mera konflikt om detta, jag kan gott föreställa mig att det även kan vara möjligt att förena en naturvetenskaplig beskrivning av världen och universum med något slags gudsbegrepp så småningom. Gud som den kraft som ledde till big bang, eller någonting där bortom. Kort sagt, om Marcus Birro förstod att matematik är ett språk/en metodik att beskriva företeelser och som i sin åsikts- och känslolöshet just blir det vackraste språket som inte bär på en dold agenda i skiftningar och värdeladdningar, skulle han inse att han fäktar mot väderkvarnar.
Artikeln finns att läsa här:
Tanja Bergkvist skriver om Birros artikel här:
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2011/10/21/birro-matematikerna-och-genusflanoser-i-p1/
Jag gör ett litet tillägg: för mig handlar det inte om en så stor motsättning; varför kan inte känsla och matematisk beskrivning existera parallellt?
Man kan ju börja undra om inte jorden har börjat snurra baklänges och frågan är när staten ska börja dela ut gratis huvudvärkspiller så att vi står ut med vad det demokratiska samtalet ibland kan ställa till med. Först är det genusmaffians tokerier som får en att slita sitt hår i ren desperation och nu Marcus Birros fortsatta galenskaper. Jag kan till viss del hålla med honom om att känslan och intutionen ibland har ersatts med förnuft och rationalitet i allt för många sammanhang och gudsbegreppet är ett sådant. Men jag har aldrig stött på en matematiker som på fullaste allvar har försökt sig på konststycket att bevisa vare sig guds existens eller icke-existens. För precis som du skriver så måste också matematikern ha någonting att utgå ifrån och vad ska man utgå ifrån när det gäller något som gud? Svaret blir ju naturligtvis ingenting, gud är obevisbar både när det gäller om denna existerar eller inte existerar i varje fall än så länge. Detta blir snarare en fråga om personlig tro där det ena inte nödvändigtvis behöver utesluta det andra. Förnuft och känsla kan gå hand i hand och båda har sina sidor och baksidor helt enkelt.
Det andra påståendet att matematiker genomsyrar kultursidorna och silar allt genom ett genusfilter är däremot rent dravel.
Det är ju tvärtom så att genusvetarnas favoritmåltavla inom de vetenskapliga diciplinerna tycks vara naturvetenskaperna som ska genusanpassas och delvis omformas till ett politiskt korrekt synsätt. Därmed har ju naturvetenskaperna, tvärtemot Marcus Birros förvirrade synsätt, blivit en måltavla – inte ett redskap – för genusvetarnas galenskaper.
hm, undrar om man kan kanske ana varför det blir lite underligt när man skall debattera eller diskutera. Naturvetenskap liksom vetenskap bygger på en viss metodik som vi människor liksom skapat som tydliga begrepp för att veta vad som vi kan gå efter i vissa frågor. men visst kan man änvända matematik till mycket. Det finns naturligtvis jakten på en teori som skall förklara alltets ursprung och skpaelsens grund. Där såg jag ett program om mmatematikens förmåga att klaragöra begrepp men ger nog föga metafysiska resultat. Marcus Birro har ju blivit vår vän i trosfrgor numera. En kommande KD-profil ungefär.