Jens Liljestrand
Valerie Solanas
Jag hade inte tänkt att skriva mera om Turteaterns senaste uppsättning, men ämnet verkar inte vilja sina. Först vill klargöra att jag inte vill kalla mig för feminist, eftersom det begreppet har av olika extrema rörelser och tankeinriktningar fått en innebörd jag inte kan skriva under. En jämställd värld, där alla människor, oavsett kön, ras eller religionstillhörighet har lika värde, rättigheter och skyldigheter är däremot det jag vill sträva efter.
Jens Liljestrand på DN har sett uppsättningen av Valerie Solanas SCUM-manifest och menar att uppsättningen är bra.
Här är hela texten:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/smallar-man-far-ta-i-patriarkatet
Bland annat skriver han:
”Jag sitter på teater och ser mig själv omtalas (och därmed behandlas) sämre än ett djur; som en dum, ihålig robot. Skådespelaren – en fantastisk Andrea Edwards – vänder ryggen åt männen och använder mig som rekvisita i en noggrann och metodisk kränkning av alla olika aspekter av min identitet: som äkta man (”mannen är oförmögen till empati, ömhet och lojalitet”), som älskare (”Stor Man med en Stor Kuk gör en Stor Grej”), arvsanlag (”Mannens uppgift är att producera sperma”), konstnär (”allt han rör vid blir till skit”) och, kanske allra värst, som förälder.”
”Det är ju satir”, skriver Liljestrand. Enligt regissören Erik Holmström ska ju uppsättningen tas på fullt allvar och inte ses som satir:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article13972013.ab
Litet senare i artikeln:
”Det är så här det känns att vara kvinna, jämt”, förmanar jag rabblande mig själv, ”det är så här det är att vara omgiven av underklädesmodeller, löpsedlar om gruppvåldtäkt larmrapporter från offentlig sektor, filmer som ’Pretty woman’”. Men riktigt bra konst når oss emotionellt, inte intellektuellt och efter ett tag börjar det sippra in, i takt med att hånskratten från läktaren på andra sidan blir högre, råare, friare. När vi män blir tillsagda att i kör säga ”Jag är en anspråkslös liten skit” (ja, vi lyder) jublar de och applåderar. Förnedringen är kväljande.
Nej, jag kan inte begripa att en total förnedring skulle vara en relevant beskrivning av mitt liv, en kvinnas liv, i Sverige, 2011. Jag har fått studera fritt vad jag vill (jag läste till civilingenjör på KTH), jag har fått arbeta (på Scania, Saab Automobile, SJ, Citypendeln och Stockholmståg), tjäna egna pengar så att jag hittills har varit fullständigt oberoende av någon annan, jag kan fritt utöva min konstnärliga gärning, jag får rösta (dock pga mitt finska medborgarskap endast i kommunal- och landstingsval), jag har samma rättigheter som alla andra i det här landet. Jag säger inte att det inte finns jämställdhetsarbete kvar, det finns det. Men jag väljer att se det optimistiskt, kvinnor kommer in i fler och fler branscher, unga tjejer får fler förebilder i sina mammor och andra kvinnor. Män är mera hemma med barnen och detta borde leda till ökad förståelse könen emellan, bland annat för att männen har döttrar som de numera kanske har mer och bättre kontakt än tidigare. Sedan att det inte råder exakt 50/50-fördelning överallt är en annan fråga? Är det ens eftersträvansvärt? Individer gör sina val och det leder kanske inte till den exakta könsfördelningen överallt.
Liljestrand beskriver också en lättnad efter att han lämnat teatersalongen, eftersom han inte är hotad av kvinnorna omkring sig. Medans kvinnorna ständigt är rädda och känner sig hotade. Tydligen.
De som främst råkar ut för våldsbrott utomhus är unga män. (Återigen, jag vill inte förringa t ex våldtäktsproblematiken, men de unga männen råkar faktiskt klart och tydligt mest ut för våld ute på stan.)
Men rent allmänt kan en kvinna i dagens Sverige skapa sig precis det liv hon önskar. Nyckeln ligger i utbildning. Fler kvinnor borde starta sina egna företag. Ta sig makt, inte vänta på att bli tilldelad makt.
Jag vet att det finns en hel del problematik i samhället som berör kvinnor och som man måste fortsatt arbeta med. Jag har blivit bedragen. Jag har levt i ett misshandelsförhållande, blivit slagen, sparkad och spottad på, förföljd och våldtagen. Inte av samma man. Men eftersom jag väljer att se individer före kollektiv, tillskriver jag skulden de enskilda individerna, inte alla män. De flesta män är helt fantastiska. Så också de flesta kvinnorna. Varför går det inte att vara fantastiska tillsammans, varför är det viktigt att vältra sig i bitterhet i en SCUM-föreställning där man får glädjas åt att förnedra någon annan (?), eller bli förnedrad på grund av en nedärvd skuld?
Globalt sett finns det en kraftig snedfördelning av resurser, i Sverige något mindre. I länder som t ex Afghanistan, Somalia, Saudi-Arabien och Iran borde alla medel för att störta patriarkatet vara tillåtna, men i Sverige(????)
Det är något scum-t med turteatern. De säger att det är konstnärlig frihet att framföra ett människoföraktande manifest vars syfte är att döda och lemlästa män, men det ska inte tolkas bokstavligen trots att det ska det enligt regissören. Skådespelerskan Andrea Edwards säger sig bara vara uttolkaren av texten samtidigt som hon på bästa sändningstid sitter i statlig (DDR?)-Television sitter och använder sig av härskarteknik som hånfullt flatgarv, medvetet avbrytande av meningsmotståndare och kränkande kommentarer om desamma. Så vad deras motiv nu än är, de här människorna är ulvar i fårakläder. Det är synd och skam att det är vi, skattebetalarna, som ska behöva stå för pengarna till denna vedervärdiga uppsättning. Befria Sverige från all typ av vansinne som detta nu!
Exakt. Vad du inte såg i Debatt-sändningen var när Andrea Edwards började förhöra Pär Ström om varför män står för den största andelen av våldsbrotten? Det beskrev precis vad det handlade om.
Går det att se detta ”förhöret” eller är det endast efter kameran stängts av?
Jo, det går att se i programmet. Det hann väl aldrig bli något förhör egentligen, Andrea Edwards blev avbruten av Belinda Ohlsson som undrade vad frågan hade med saken att göra. Per Ström hann dock påbörja ett svar på frågan som gick ut på att anledningen förmodligen var att männen har högre halt av testosteron…mer hann han inte säga. Det hade i och för sig varit intressant att höra vad Andrea Edwards ville med sin fråga. Hon verkade plötsligt inte alls vara ”en neutral skådespelerska” som bara framför ett teaterstycke som ska kunna tolkas hur som helst. Hon lät som en som sitter djupt nere i skyttegraven i könskriget.
Bra skrivet.
En man kan lyckas fullständigt och han kan misslyckas fullständigt. Mer testosteron att driva dig frammåt eller i fördärvet. Klart de vidrigaste männen slår hårdare än de vidrigaste kvinnorna, men de bästa männen orkar också lyfta upp andra högre. Men blåmärken syns längre än det tar för blommor att vissna.
Precis så.
Jag tycker det största problemet i Liljestrands text var att han inte tog ställning till det hela debatten har handlat om hitintills – om detta är ett bra verk för 16-åriga pojkar att tvingas titta på.
Att recensenter tycker om verket eller att Liljestrand kan förhålla sig till det är irrelevant, eftersom han är en stabil, intelligent, genusmedveten, medelålders familjefar som har valt självmant att gå och kolla på det. Debatten har inte gällt huruvida SCUM skall ha rätt att sättas upp eller huruvida man får tycka om den. Den har handlat om att inte pojkar skall tvingas se skiten för att få fullständiga gymnasiebetyg. Så även om Liljestrand ger en bra översikt på vad pjäsen går ut på så fegar han ut totalt i kärnfrågan.
Precis. Jag skrev om den aspekten i ett tidigare inlägg och tänkte på samma sak när jag läste den här artikeln. Liljestrand är en vuxen man, med alla de attribut du nämner och ser pjäsen frivilligt. Ändå tycker han att detta är obehagligt. Hur ska då tonåringar känna sig? Det har hela tiden tagits upp att tonåringar visst kan tolka världen och även texter som denna och visst är det så. Men som du skriver, tonåringen tvingas se en pjäs som kan upplevas som mycket obehaglig och samtidigt utsättas för ett psykologiskt experiment i miniformat. Jag kan undra hur man motiverar detta. Dessutom ger det signalen att man från vuxenvärlden och samhällets sida anser SCUM vara en viktig text, vilket man verkligen kan ifrågasätta.
Möjligtvis så tycker jag pjäsen kunde varit ett rimligt straff för en utvald grupp, genom att turnera på slutna anstalter för våldsbrottslingar. Kollektiv bestraffning i förebyggande syfte är ju helt orimligt.
Teater som bestraffning? Hmm…varför inte? Kan man spela Metallica i tortyrsyfte för fångar, så borde väl SCUM vara lämplig övning för vissa våldtäktsmän t ex. ? Om jag ska amatörpsykologisera lite så inbillar jag mig att många våldtäktsmän, speciellt de som inte är psykiskt sjuka, redan känner sig som SCUM-föreställningen vill få den manliga publiken att känna sig; maktlös eller värdelös i förhållande till det andra könet. Därav aggressiviteten. Våldtäkt handlar sällan om sex, det handlar om makt.
Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte få den här föreställningen till någonting som rent generellt kan främja jämställdhet eller respekt för allas lika värde. Det känns mera som ett ”öga för öga, tand för tand”- resonemang från någon tidsperiod i mänsklighetens historia som jag trodde att vi för länge sedan passerat. Lösryckta citat från historiska tider hopbakade och drivna till det extrema som man nu trycker i ansiktet på gymnasieungdomar. Finns det verkligen inget bättre sätt att ta upp historiska förtryck i undervisningen?
Glöm nu inte att Turteatern inte på något vis är en välgörenhetsinrättning, man vill höras och synas i mediebruset och tar till extrema metoder. Motivet är inte i första hand att måna om den växande generationens fostran till jämställda individer. (Absolut inte individer, eftersom man utgår från den i feministiska sammanhang grundläggande, kollektiviserande tänkandet.) Jag skulle tro att främsta syftet med denna uppsättning är berömmelse och pengar och sådan är nu medielogiken, man måste skrika högt för att märkas.