Foto: modernamuseet.se
En vän på facebook hade delat med sig av en mycket intressant artikel från Axess Magasin: http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=1116#.TuZqQXb9vLc.facebook
Twombly. Foto: modernamuseet.se
När jag läste artikeln kom jag osökt att tänka på Andy Warhol. Jag undrar om inte hans konstnärskap var bland de första att skapas av en kritikerkår. Mitt förhållande till den moderna konsten är minst sagt dubbelt, i mångt och mycket anser jag att postmodernismens utveckling har gått hand i hand med utvecklingen av en konstkanon som mer och mer skapas av kritiker och curatorer, inte av konstnärer. Ju längre bort från ett konstbegrepp baserat på objektiva kriterier (exempelvis skickligt hantverk eller grundläggande estetiska värden) vi har rört oss, desto mera är det upp till en kritikerkår och en konstbedömarvärld att bestämma vad som är konst och vad som kommer att ha bestående värde. Absurditeten i detta exemplifieras i fallet Wildenstein, som jag har skrivit om tidigare:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/07/fake-or-fortune/
Larry Gagosian. Foton: artlovesmoney
I Axess-artikeln berättas det om curatorn/konsthandlaren Larry Gagosian, som t ex nu på sistone har lyckats haussa upp och bygga på varumärket Twombly, inte minst med Moderna Museet som en villig medaktör. Man måste fråga sig varför en till stor del skattefinansierad institution som Moderna Museet agerar reklampelare åt internationella konsthandlare i färd med att ladda sina kunders konst med credd? Att privata muséer agerar på motsvarande vis är inget att förundras eller förvånas över, men av våra offentligt finansierade institutioner ska vi kräva mer. Det är de som borde ha möjligheten, kunskapen och kravet på sig att agera från andra utgångspunkter, som exempelvis allmänbildning. Undrar vad som står i Moderna museets verksamhetsbeskrivning? Vilka krav ställer man från politiskt håll?
Ikväll åker jag till Stockholm för att delta i ett informationsmöte om marknadsföring av konst gentemot företag. Från de stora elefanternas värld till min…
Att göra konst av en bluff är väl en sak som kan vara lite charmig som när Dan Wolgers snodde bänken från Liljewalchs och sålde den, men att göra bluff till konst är en helt annan liga. Att dessutom göra det med ett i det närmaste diaboliskt intrikat upplägg, är i det närmaste ondsint och att göra det för sin egna snöda vinnings skull gör inte saken bättre. Den stackars döda konstnären måste snurra i sin grav av ren vånda och harm.