Foto: svt
Hanna Hellquist har sina starkaste genusglasögon på sig när hon läser en artikel i Aftonbladet om Carolina Gynning som rekommenderar ricinolja som någon form av mirakelkur för håret.
Artikeln i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14162652.ab
HH i DN: http://www.dn.se/blogg/pa-stan/2012/01/13/hanna-nej-lamna-det-at-professorn-i-dermatologi/
Hellqvist skriver bl a:
”Om vi bara för ett ögonblick kan kosta på oss att fullständigt skita i ricinoljans egenskaper, kan vi göra det? Tack. Vad har vi då? Vi har ett ganska stort antal människor som påstår sig varit med om något och så har vi en enda människa som säger att nej, det har ni inte alls.”
Dvs; det är ointressant om professorn beskriver ricinoljans egenskaper på ett korrekt sätt, om bara ett tillräckligt antal människor tycker att något är på ett visst sätt så ska det vara så. Eller?
Hanna, man kan inte bedriva vetenskapliga studier på det sättet.
Sedan:
”Bloggvärlden består till största del av unga tjejer. Det betyder redan där att det är ett lågstatusområde. Att skriva om shopping och smink … ännu mer lågstatus.”
Just i din krönika här är det ju du själv, Hanna Hellquist, som skriver detta. Jag antar att du syftar på någon antagen inställning som ska finnas hos…ja, vem? Just nu är det du som uttrycker det här, ingen annan. Dessutom fortsätter det med mer:
”Men tror jag att det är en slump att det är unga tjejer som bryr sig om ytliga saker som utseende och hårsvall som får på tafsen här? Nej.”
Åter, det är du, Hellquist, som uttrycker den här åsikten.
Om det inte var tydligt innan, så kommer det mer:
”Det hela är inte så mycket en nyhet som det är en smäll på fingrarna på de här utseendefixerade brudarna som tror att de kan komma med helt egna idéer och tips på att bli vackrare.”
I sitt märkliga ”försvar” för bloggande tjejers rätt att rekommendera produkter med tveksam effekt till varandra, lyckas Hanna Hellquist oombedd upprepa ett antal tröttsamma klischéer om nämnda grupp. Vilka värdefulla feministiska mål uppnås med den här metodiken?
Slutklämmen:
”Den viktigaste frågan, den om varför det är så viktigt att sätta tjejer på plats, den får någon annan ta.”
Ja, hur var det nu? ”Lågstatus, bryr sig om ytliga saker, utseendefixerade…” och så ”tror dom att dom kan komma med egna idéer…” Snacka om att sätta på plats.
Om du ser någon som klämmer finnar ur hårbottnen på Stureplan och som luktar härsket i håret så är det Carolina Gynning! Luktar det däremot härsket från ett papper som dansar för vinden över samma Stureplan men utan att en finne (?) i sikte, så är det däremot Hanna Hellquists ordbajserier eller så kallade kåserier som kommit på avvägar med stormbyarnas hjälp. För visst hjälper det kanske inte håret, men däremot ett obehindrat ego om man får racka ner på någonting till exempel Carolina Gynnings ricinolje-orgier. Att sedan nödtorftigt dölja sina ekvilibristiska elakheter bakom fasader som ”feminism” och ”konstruktiv kritik” hjälper alltid när man ska förklara det samhällsnyttiga i det som är och förblir ren skit och okonstruktiv avarts-journalism.
Gud vad ni två låter sura! Vill man inte förstå vad andra säger, ja, sånt kan hända, men att surt påstå att hon sagt det hon inte sagt… lol dags att gå ut lite mer, kanske?