Pendlarstress, Niklas Lundengård
Niklas Lundengård har sedan september fotograferat pendlare från Uppsala och på ett bra sätt fångat stressen hos denna grupp människor. Jag arbetar inom kollektivtrafiken och vill inte att bloggen ska börja handla om det, men just det här var ett så bra projekt så jag gör ett undantag.
Våra pendlare är ett tåligt släkte, vi dras med allehanda problematik från bristande spårkapacitet till barndomssjukdomar/ålderskrämpor hos fordon, trasiga signalsystem och växlar och en hel del annat. Ibland förundras jag över våra resenärers tålamod, men mycket ofta verkar det inte finnas något som helst förståelse för hur tågtrafik fungerar. Till exempel har man förståelse för att allt annat tar längre tid på vintern; som att gå, åka bil, flyga (vingar som ska tinas), åka båt…men tågen, de ska gå på minuten oavsett väderlek.
Ett annat exempel är att man inte förstår hur ens eget beteende påverkar tågåkandet. Springer man till perrongen när tåget redan borde vara på rull, klämmer man sig ändå in i en nästan stängd dörr, med konsekvensen att tåget blir försenat kanske upp till en eller en och en halv minut. En och en halv minut kan kännas lite, men om alla resenärer (250 000 per dag) gör samma sak, blir det genast samhällsekonomiskt intressant. Alternativt om tåget blir 1 – 2 minuter sent på varje station mellan, säg Märsta och Stockholms Central, blir resultatet 11 stationer gånger 1 – 2 minuter = 11 – 22 minuter.
Det skulle verkligen behövas mera information för resenärerna även om hur de själva kan påverka pendlandet i positiv riktning, men sådant bli lätt mästrande och resenären får en känsla av att bli skriven på näsan. Jag hoppas att det här fotoprojektet får åtminstone någon att tänka till.
Rent allmänt är ju stress ett stort bekymmer i dagens samhälle. Jag har själv gått en stresshanteringskurs, något jag verkligen kan rekommendera. Just den kursen baserade sig på metodik från KBT. Vad är den där kvarten, eller de sju minuterna, du vinner på att med hjärtat i halsgropen klämma in dig i ett par stängande tågdörrar? Hur använder du de 7 – 15 minuterna när du är framme? Istället för att befinna dig på en avstressad nivå, gå i lugn takt, kanske förlora ett antal minuter, men hela tiden vara lugnare, på bättre humör, mera avslappnad och fokuserad. Du hinner med precis det du ska hemma i alla fall och blir kapabel att göra saker mera effektivt och rätt på en gång, utan att behöva göra om en massa saker som du i stressen gör fel och glömmer bort. Gå hemifrån i tid, de extra 5 – 10 minuterna gör underverk för din stressnivå. Samma sak från jobbet. Spring inte bara för att andra springer. Det kan vara jobbigt att känna sig som en stoppkloss i strömmen och jag hade jättesvårt att vänja mig just vid detta, men det är det värt. Numera känns det lite lyxigt att kunna gå i lugnan ro och se andra stressa förbi med andan i halsen, glansig blick och stresshormonerna på topp.
Några tips bara, tänkvärt eller inte, det är upp till dig att bedöma…
I Metro idag finns en artikel om projektet:
http://www.metro.se/nyheter/halla-pendlare-hur-ser-du-ut/EVHlaq!ZTes1K0MTkW/
