Jag kurerar min ömma mage. Det är semmeldagen, som för länge sedan har på alla sätt förlorat sin betydelse, då semmelsäsongen varar från strax efter jul till påsk och vem i dagens överflöd och sekularism tänker på någon fasta? Bortsett från de viktnojiga, men de räknas inte, då de nojar sig året om. Jag har redan tryckt i mig en semla eller två i år och i dag är det diskutabelt om jag kan mäkta med en alls.
På tv är det Emmerdale (Hem till Gården). Den serien måste ha existerat längre än själva televisionen. Skrikande och gapande engelsmän i en obskyr liten by. Jag föredrar de mer lågmälda engelsmännen i den andra byn, Midsomer.
Det blir nog soffa, täcke, pläd och bok. Hemma finns en hög med böcker som jag aldrig hinner läsa eftersom jag dräller runt på dubiösa kultursidor och andra mörka vrån i internets fascinerande värld. Jag måste verkligen se över mina prioriteringar.
Ditt lystmäte för semlor har jag försökt att stilla med olika inköp och en hyfsad balans har väl infunnit sig på det området. En tid som ändå är begränsad till bara en del av säsongen då man kanske kan tillåta sig lite synd och sedan får man pina fläsket på gym som tack för det.
Din vurm för Emmerdale (Hem Till Gården som går på TV4 dagtid) delar du med många engelsmän som sedan 1972 har avnjutit en högst tvivelaktig serie. Skådisar har kommit och gått på de mest fantastiska sätt, och folk har spenderat hela liv framför kameran för att producera vad som är TV-världens motsvarighet till McDonalds-mat.
Det ser med andra ord lite mörkt ut för dig med dessa två grundkomponenterna. Lite mer upplyftande låter litteraturen och bloggandet och det är väl det som har räddat dig från förtappelsen. Fast bekvämt är det med lite icke-politiskt korrekt TV-underhållning antar jag. Det följer lite mer minsta motståndets lag trots allt.
Jag erkänner semlan (som en viss herre, som nu ligger på soffan med mungiporna fulla med grädde, helt på eget initiativ köpte hem), men Emmerdale klarade jag inte mer än tre minuter. Sedan blev det Elitfeminister.