Som bestraffning för mitt deltagande på releasepartyt för Lina Neidestams och Julia Thorells respektive böcker på Rival igår, fick min redan känsliga mage ytterligare attack. Vi var i god tid, som önskats…vilket ledde oss till en vip-behandling utan kö.
Hotell Rival är snygg. Jag har en klänning från Versace/HM-kollektionen.
Människor börjar samlas, intresset var stort…
Kön utanför tjocknar…
Till slut blev det en veritabel trängsel…
Moderskan
Som sagt…fullproppat
Förlagschefen och de firade skribenterna..vad säger man, konstnärerna?
Förlagschefen konstaterade nöjt att det numera fanns fler kvinnliga serietecknare än manliga…
Sedan tände Nour El Refai ljus för att raljera över ett mail hon hade fått. Mannen i fråga beskrev sig som en bra pappa som hade försökt att göra sitt bästa (hånskratt) (klapp klapp). Han hade läst eller hört Nour i några sammanhang och undrade nu över manshatet han upplevde att hon uttryckte. Kvinnohat blev nästa nyckelord. Sedan fortsatte stand-up-comedyn med att dissekera den här mannens mail (han undrade om Nour kanske hade en dålig relation med sin egen far och tyckte att hon skulle i så fall addressera fadern, istället för att bli bitter och gå omkring och hata alla män), för att utmynna i utfästelsen ”du kanske lider av penisavund”. Mumma för den militanta feministrörelsen. Jag som deltagande antogs dela denna världsbild utan frågetecken. Jag klappade inte mina händer. Det gjorde inte killen i soffan berdvid heller. Den här mannens hela person blev förlöjligad och hånad och allt detta på grundval av att han hade försökt att göra sitt bästa som en far och gjort ett försök att begripa sig på hur kvinnor vill ha sina liv (jag vet, klent, enligt feminister. Männen ska ägna hela sin tillvaro till att tolka tecken från kvinnorna). På slutet, om detta nu är sant, tog han till en förklaringsmodell han kände igen. Jag klandrar honom inte. Under täckmanteln feminism har det under de senaste decennierna varit legitimt att uttrycka och utöva renodlad manshat och även heterohat. Jag vill mycket gärna förstå vad den moderna feminismen går ut på, förutom manshat eller utplånande av könen. Politiskt korrekt hat är hat, ingenting annat.
På vägen ut passade jag på att hälsa på Hanne Kjöller…
…och sedan tog moderskan ett konstnärligt kort på mig och Linda Skugge.
På kvällen hem kom denna tjusiga donna förbi oss. Härmed: Dagens stass! Hittad på Götgatan.
– : – : – : –
Evenemanget uppmärksammades i Expressen:
Roligt att du var så frimodig och gick på release med ”moderskan”. Om du vill ha bloggvänner som jag tror att du skulle gilla kan du ansluta till vårt lilla gäng på http://blottsverige.blogspot.com/. Jag ser också att du bor i Södertälje. Världen är liten!
Tack för tipset!!
Hat kan aldrig accepteras som ett argument mot vare sig det ena eller det andra. Inte ens feminister kan hävda att de har rätt att hata med anledning av mäns tillkortakommanden, vare sig de är påhittade, upplevda eller verkliga, hat är fortfarande hat. Kom ihåg att det var denna känsla som fick en viss Adolf Hitler att legalisera hat och till sist utrotning av en helt folkgrupp. Samma hat gav Valerie Solanas rätt att uppmana kvinnor att karva upp män i ett visst manifest, och det är detta hat som driver folk inom ytterlighetsrörelser att propagera för både inskränkande av fri och rättigheter och avdagatagandet eller utvisningen av människor för att de tillhör ”fel” grupp. Hat kan med andra ord aldrig accepteras, inte ens från feminister. Att man gör sig lustig, raljerar och förminskar är inget annat än just den härskarteknik som just feminister är så snara att anklaga män för dessutom.
Pröva följande förklaringsbild för en stund. Just nu är svensk vänster och feminister ovanligt högljudda, men det skulle kunna tyda på en försvagning och förvirring istället för den radikalisering och förstärkning många tolkar det som. Desperata människor vars idéer inte bara är mossiga, utan som också känner att initiativet håller på att glida dem ur händerna blir ofta just plumpa, högljudda och radikaliserade. Så låt oss fortsätta att skriva ihjäl dem till dess de tystnar för gott.
Jag tror att det kan vara en förklaring. Jag skulle önska att feminismen fortfarande handlade om allas lika värde och individens rätt över kollektiva rättigheter, men det är så mycket i den moderna feminismen som bara är sorgligt. Manshat, heterohat och en slags attityd med en offerroll (som det inte många gånger finns någon bäring för) och därmed en rättighet att bete sig lika illa eller värre än den upplevda förtryckaren. Den delen av feminismen finns det inget behov och ingen motivering för.
Jag inser att detta genustänkandet har blivit totalt korkat. Har vi inte kommit längre?? Luktar 1800-tal. Bör man i stället tänka på hur det verkligen är i samhället, i stället pejla sig i olika tyckandespalter? Vad tycker kvinnorna om: lägre löner, diskriminering, misshandel, dödandet, lägre uppskattning osv.