Bascha Mika. Foto: Anja Weber
I dagens Svd skriver Therese Larsson om bl a boken Kvinnornas Feghet av tyska Bascha Mika. Äntligen lite nyanser i mantrat om de begränsande glastaken som antas finnas i vägen för kvinnor i karriären. Mainstream-feministiska postulatet lyder ju att det är männen i form av ett patriarkalt struktur som håller kvinnor utanför högre positioner i t ex näringslivet. Jag har alltid anat en grå katt mellan den vita och den svarta; kvinnors egna val. I artikeln beskrivs kvinnor som prioriterar familjen och lägre chefspositioner före en helhjärtad satsning på en karriär mot den absoluta toppen.
http://www.svd.se/naringsliv/vad-haller-vi-kvinnor-pa-med_6948003.svd
Är detta då ett problem? Ja, säger nog feministen som ser 50/50-fördelning överallt som definition på jämställdhet. Nej, säger nog den som förespråkar individens fria val. Visst väcker det en hel del frågor; vill vi att arbetslivet ska se ut så här? Att för att nå absoluta toppen måste man delegera sin familjebildning till någon annan? Vore det inte bättre för alla att ha ett mera balanserat liv?
Tyvärr tror jag att verkligheten i näringslivet styrs huvudsakligen av den globala, ekonomiska verkligheten och någon allmän nedtrappning av arbetstiden (särskilt inte på de högre positionerna) är inte att vänta. Det finns alltid någon som är beredd att ta din plats.
En annan fråga av intresse är tjejers/kvinnors ofta bristfälliga självförtroende. Jag kan själv skriva under på att jag själv framför allt inom tekniken ofta dras med dåligt självförtroende. Män tenderar att överskatta sig själva, kvinnor att underskatta. Genuspedagogen ser säkert en lösning i att försöka ”bredda” barnens perspektiv med riktade insatser redan i förskolan och att lära pojkar ”empati” och flickor ”att ta för sig”. problemet med den sortens generalisering är att de individuella variationerna inom de två grupperna är större än mellan dem och sådana här insatser kan vara bra för några individer och rent kontraproduktiva för andra. Kanske kan dock en medveten och kvalitativ pedagogik hjälpa till. En pedagogik som utgår från individen och inte kollektivet. En spekulation från min sida är dock att det kan återigen till en stor del kan hänga på biologin och riksbenägenheten i allmänhet. För att vara benägen att ta risker krävs självförtroende.
Många tjejers självförtroende kan nog behöva förstärkning, men hur hantera deras livsval? Ska de ens hanteras? Är inte det viktigaste att alla har likvärdiga möjligheter att skapa sig de liv de önskar?
Pingback: Therese Larsson om kvinnors feghet – Feminism handlar om chefsrace mot män – Inte kvinnlig befrielse « Aktivarum
Mycket bra skrivet. Tänkte länka den här bloggen redan i förra inlägget men jag hann aldrig skriva det inlägg jag tänkte skriva så kom nu det här som sänt på posten.
http://aktivarum.wordpress.com/2012/03/25/therese-larsson-om-kvinnors-feghet-feminism-handlar-om-chefsrace-mot-man-inte-kvinnlig-befrielse/
bra skrivet!
Bra skrivet.
Den okända ä-faktorn det fria valet tycks inte finnas med i feministers ”analyser” alls. Man kan bara konstatera att de ser på kvinnor som hjälplösa våp, vilken syn från personer som säger sig värna just kvinnor, och att dessa inte har det minsta med sina egna val att göra. Att det sen ”råkar” vara så att ca 100% av de kvinnor som jobbar t ex som sjuksystrar, har valt det själva är en olycklig slump som måste förbises med en metodik som är ”anpassningsbar” till själva studiesyftet. På så sätt kan man ju alltid bevisa sin poäng och hela tiden ha ett argument upp i rockärmen. Nej, med feminister i beslutande ställningar blir det ingen jämställdhet gjord. Anledningen är att de hela tiden skjuter bredvid målet, hur bra ansatser och siktförmåga de än säger sig ha.