Den stora jakten på källan till mitt illamående är nu inledd. Jag startade hos doktor Sebastyen för att utröna om det kan röra sig om hormoner. Troligen inte. Nästa steg blir doktor Mossberg, invärtes medicin. Vi får se vad jakten mynnar ut i. Illamående har jag varit mer eller mindre i snart ett halvår och det verkar ju inte riktigt normalt. Jag kanske bara har läst för mycket upprörande saker på nätet? Genusvetenskapen och knasfeministerna kanske har satt sig på min känsliga lekamen?
Annars har inte många barn blivit gjorda idag. I mitt fall vore ju detta i och för sig en form av mirakel, eftersom jag sedan snart ett år tillbaka bedriver mitt liv utan livmoder. Jag skulle få ha mitt foster i en låda, som Stan/Loretta i Life of Brian. Undrar hur jag klassas nu enligt t ex de könsfixerade feministerna? Vad gör en kvinna? När det gäller lönestatistik (som man konsekvent väljer att vantolka) räknas förmodligen det biologiska könet. Samtidigt är ju könet nästan enbart en social konstruktion enligt samma feminister och kan alltså medelst postmoderna teorier konstrueras, dekonstrueras och omkonstrueras efter behag. Borde man egentligen då utgå från löneskillnader baserade på det upplevda könet eller det biologiska? Vikten av att få välja sitt kön finns ju bland annat beskriven av Ulrica Engdahl här:
http://www.avhandlingar.se/avhandling/12ae5f5761/
Jag känner inte det minsta att min kvinnlighet eller min könsidentitet som kvinna skulle ha förändrats av att livmodern opererades bort och detta trots att jag inte har några barn. Det må ha varit så en gång i tiden att en kvinnas värde låg i att kunna producera en avkomma och vara en moder, men jag har aldrig känt att det skulle vara så för mig. Någonting har alldeles uppenbart hänt med kvinnorollen och jämställdheten under decenniernas gång, trots att det inte verkar så när man lyssnar på en del moderna feminister. Har det någonsin kommit någon form av påtryckningar om moderskap har det uteslutande varit från andra kvinnor.
Resten av dagen har jag ägnat åt att leta efter material och inspiration till två kommande tavlor. Den ena blir ett artistporträtt, den andra en helvetes- eller kanske snarare himmelsbeskrivning i Hieronymus Bosch-anda. Några ledtrådar för artistporträttet:
Salvador Dalì
