Jag hade precis en utställning på Galleri T i Drakerska Huset, Österlånggatan 3 i Stockholm, som bekant. Jag passade på att fota de vackra detaljerna i huset och här kommer en liten fotoserie:
Handgjort och förmodligen hur gammalt som helst. Huset är från 1600-talet.
Inte riktigt skarpt, det var rätt skum belysning…
Något modernare detalj, men ändå charmig…
Tom handtaget till dasset ser handgjort ut…
Golvplankorna har några år på nacken. Spikarna ser också handgjorda ut…
Huset har onekligen en viss patina. Helt underbart!
Inget är som handgjorda detaljer och gammal byggnadskonst. Vad kan miljonprogrammen skryta med? Plastlister och färdig-gjutna element? Däremot har dessa gamla hus en fullständig orgie i handgjorda detaljer med handsmidda detaljer, stenar som är ojämna men som passar ändå, träarbeten som i ibland är fullständigt vidunderliga och för att nämna några exempel. Men jag är övertygad om att också miljonprogrammen kommer att få sin renässans då det alltid är så att samtiden inte uppskattar detaljerna eller helheten så som eftervärlden kommer att göra. Gamla Stan är ett gyllene exempel på detta. Under sin framväxt tänkte antagligen inte folk så mycket på smidesdetaljer eller snickeriglädje, man var nog mest glad över att få tak över huvudet. I efterhand hyllar vi allt detta med bristerna och felen inkluderade i paketet. Vad som är bruksvara i dag är pittoreskt i morgon. Gamla Stan ville ju många dessutom riva under framför allt 50- och 60-tal, och hade inte ett antal personer satt stopp den gången hade vi inte ens haft något att hylla mer än en ny betong-djungel mitt inne i stan där en gång en charmfull stadsdel stod.
Jag gillar min miljonprogramslägenhet skarpt!! Stora ytor, välplanerat (eller köket kunde kanske se lite annorlunda ut med mer arbetsytor…), en dusch/wc + en avdelning för en mindre tvättstuga + badkarsavdelning, gott om förvaringsutrymme, fantastisk utsikt över Södertälje och kanalen, stor balkong…
Så särskilt charmig är den väl inte i byggnadsdetaljerna, men mycket funktionell!