Kaféägaren Ishimitsu med katten Moritz på kaféet Neko. Foto: Leonhard Foeger/Reuters
Kan inte någon vänlig själ kopiera katt-kafé-konceptet från Wien (och förmodligen ursprungligen Japan), så att jag också kan få tillfälle att gosa med katter i kafémiljö? Jag kan inte ha katt själv, främst på grund av att jag arbetar väldigt oregelbundet och dessutom är jag rädd om några möbler vilka ur kattsynvinkel skulle utgöra perfekta klösbrädor…
Bild: Alexander Klein/ Getty Images/AFP
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-18049097
http://www.buzzfeed.com/mjs538/viennas-first-cat-cafe
http://www.reuters.com/news/pictures/slideshow?articleId=USRTR31QSS#a=1
Die Katzen-Café mit seinem bürgeren und bürgerinnen – die Zen-katzen.
Absolut! Det skulle vara perfekt!
Vad spännande. Vad kom du fram till?
Varför tror du att man vill förmänskliga katter? Jag kan ha fel, men jag tycker mig särskilt märka i min omgivning att en del kvinnor har sina katter som en form av ”bäbissubstitut”, de blir små varelser att utöva sina vårdande instinkter på. Inget ont i detta, jag har bara tyckt mig notera det draget. Som bäbissubstitut får katterna också en del förmänskligade drag. Ofta talar man till katten som till ett litet barn. Samma kvinnor brukar uppskatta just den typen av konst och illustrationer som du har skrivit om.