Offer för grov relationsvåld; män, kvinnor och barn (2008). Bild YLE Uutisgrafiikka
I dagens DN kan vi läsa om en kartläggning som tidningen har gjort angående regeringens satsade resurser på relationsvåld och utvecklingen av densamma. Tyvärr kan jag konstatera att i kartläggningen verkar, som vanligt, enbart kvinnor ses som möjliga offer och enbart män som möjliga utövare. Det vore intressant med en kartläggning om hur mycket resurser som riktas till utsatta män och hur relationsvåldet som är riktat mot män ser ut.
Jag påminner om den finska, något överraskande statistiken för relationsvåld, där de manliga offren när det gäller grovt (allvarligt, som det heter på finska) våld var för något år sedan (2008) fler än de kvinnliga. YLE Finlands (motsv SVT/SR):s program Solar Plexus:
http://yle.fi/uutiset/torkea_perhevakivalta_kohdistuu_miehiin_naisia_useammin/1352897
På samma tema (på svenska):
http://yle.fi/vintti/yle.fi/solarplexus/arkivef86.html?avsnitt=Varf%F6r%20tar%20vi%20till%20v%E5ld?
Varför anses inte relationsvåld riktad mot män vara någonting att rapportera om? Där, om någonstans, borde det finnas ett stort mörkertal och mycket dolt lidande.
Nu är det ju förstås mycket bra att det görs satsningar mot relationsvåld, men rimligen borde dessa innefatta alla individer som är utsatta, oberoende av kön.
DN idag:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/satsning-mot-kvinnovald-resultatlos
Om en man slår en kvinna är det misshandel naturligtvis, men om en kvinna slår en man är det något man får stå ut med. Så cyniskt får man väl lov att sammanfatta hur samhällets syn på problemet är. Att feministkyrkan samtidigt predikar än mer resurser till kvinnofrågor får väl ses som ett gigantiskt framsteg för deras lobbying/lögn/fula tricks-verksamhet som bara dom kan syssla med. För det tycks ju hela tiden vara dom som drar det längsta strået när det gäller att äska pengar, det är alltid dom som kan genomtrumfa sin verklighetsbeskrivning hur skruvad den än är och det är alltid dom kan triumfera över den manliga delen av problematiken som får stå där utan en spänn nästan i bidrag. Att regeringen har satsat extra resurser på detta problem är väl bra, men att nästan alla resurser ska gå till kvinnor? Det trodde jag faktiskt bara kunde hända under t ex Margareta Winbergs försorg.
Jag tror faktiskt att det är så illa. Om en kvinna slår en man så räknas det inte i allmänhet som misshandel. Dessutom tas inte kvinnors specialområde, den psykiska misshandeln, alls inte med i beräkningarna. Generellt orsakar förstås en manlig misshandlare mer skada än en kvinnlig, på grund av sin större fysiska styrka, men rent principiellt borde det inte vara denna skillnad på hur man ser på de båda fallen.
Hej Susanna!
Hittade hit av en tillfällighet via medborgarens bloggroll.
Efter att ha läst ett antal inlägg känner jag mig nästan mållös… det här är inte sant!
Jag har varit mer eller mindre aktiv i ”genusdebatten” i ca 10 år men aldrig tidigare träffat på en så ärlig ock fördomsfri röst som din i det sammanhanget.
Så befriande!!!
Jag är pappa till en ungdom/snart vuxen kille som växt upp under det ”statsfeministiska” åsiktsförtryck som rådit under hela hans liv. Utan någon balanserande motpol hade det varit synd om honom (det är ingen hen!).
Lika illa hade det varit för en eventuell tjej med ständig påtvingad offerroll, som om tjejer skulle vara sämre än män!
Sedan inser jag att vi är/varit arbetskamrater? Helt omtumlad.
Lägger in dig bland favoriter!
För att återgå till hur jag hittade hit. Plockade bort Hanna/One Way C pga censurering av ”Medborgare X” ock ”Aktivarum”.
Kanske träffas vi i ngt kommentarsfält snart…? /Roffe
ps. Tanja, en annan av mina ”gurus” som du också känner till! ds.
Ojdå, jag får tacka, vad roligt att du gillar min blogg! Arbetskamrater säger du…? Varifrån är vi det?
Apropå bloggar så läser jag Tanjas blogg med stor behållning, Per Ström var också bra, jag hoppas att han tar upp bloggandet snart igen och Pelle Billing brukar jag kika in på. Annars blir det mest konstbloggar och sådant, vilket ju är den andra, stora delen av mitt liv.
Ja, vi kanske ses på något kommentarsfält, vem vet… :)
Haha, från Gnestalinjen förstås!
Vem vet, kanske att konstbloggandet kan locka över en ”illitterat” till till den mörka sidan…?
Ja, jo, jag såg det på Fb. Ja, vem vet? Come to the dark side…we have cookies! ;)
Ps igen.
Är väl bekant med den Finska statistiken ang. partnervåld ock benägen att gå i god för dess riktighet. Helt förtigen i Svensk media. ds.