Häremellan tilldrog sig Metaltown 2012. Innan jag ger mig i kast med det vill jag inflika en artikel från Jens Liljestrand:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-krymper-manniskan
Lljestrand lyckas med konststycket att betrakta saker och ting utifrån och lyckas därtill att komma med en slags analys. Mycket bra artikel. Jag vill bara korrigera epitetet antifeminist angående Per Ström. Han är jämställdist. Alltså en förespråkare för lika villkor och förutsättningar för båda könen, en kamp som feminismen tidigare gick ut på. (Den självgoda feministeliten på Stockholms södra malm bör ta på sig en skämsmössa angående hur Pär har blivit behandlad. Värre hetsjakt har sällan skådats.)
Uffe på Avenyn. Snart Metaltown…
Jo, Metaltown. Ett bildreportage:
Fotona by my museiföremål till kamera. Jag hade gått förbi parken under flera decennier, under olika resor, nu ville jag titta in bakom staketen…
Därinne var en konserverad värld. Tropikhus, medelhavshus…arkitektur och mekanik från den tiden sådana saker hade ett innehåll.
På Medelhavsavdelningen fanns en utställning med lapptäcken. Tema ros…tror jag
En skamsen eller vällustig nymf i busken…? En hängiven skulle jag säga.
Sedan var det busskö. Vi kom in i en slot där inget hände på en timme. Till slut kom vi dock fram till galoppfältet.
Vi misstänkte att det största köandet borde vara överstökat med det här systemet och det var helt korrekt. Sedan var det inte så mycket kö. Kompaktkamera, snålt med bilder. Så här är vi vid Sectu.
En tjej förbarmade sig över oss och de missriktade kameraförsöken. Försök att se tuff ut.
Kyuss Lives! var än bättre än förhandsgranskningen. 70-talsinfluerat var min bedömning. Stonerrock sade Ulf, samt: så ska rock spelas. Många matematiska tecken och flygfän för att uttrycka sig på kvällstidningsvis.
Bland de cybergothiska besökarna tyckte jag att denna dam kammade hem pokalen i utstuderad smink, smyckning och klädsel…att hon sedan bar en mansontröja gav henne dessutom en guldstjärna i kanten!
Metaltown fortsätter i del II
Ett väntande kaos där det smiskiga är ledstjärnan, inleds naturligtvis med en stunds lugn och ro så att fokus och koncentration infinner sig. Botaniska var bra, kö till bussen som avlöpte utan större missöden och till sist……..wham bam var just detta – en raksträcka till det egentliga målet. Kyuss Lives och Manson var naturligtvis självskrivna.