Jag lovade att återkomma om Fröken Smillas Känsla för Snö, en bok som passerat genuskorrekthetsfiltret på DN Kultur.
”Smilla tänker, talar och tycker utan kön, utan kvinnligt raster. Hennes perspektiv är befriat från ängslighet, sensualism, dagdrömmar och andra attribut som för läsaren signalerar att nu är det en kvinna vi får följa”, skriver Jens Liljestrand.
”När boken kom hade jag bekanta som ogillade Smilla, tyckte att hon var ”en man i en kvinnas kropp”. Den tolkningen visar på hur styrda vi fortfarande är av könskonstruktioner i litteraturen. Poängen med Smilla är ju att hon är en människa i en kvinnas kropp. Visst finns det partier i boken där Peter Hoeg inte kan motstå frestelsen att manifestera Smillas androgynitet, som i den minnesvärda sexscen med Mekanikern där hon ”förmår honom att öppna den lilla springan i ollonet så att jag kan föra in clitoris och knulla honom”.
Det enda intressanta på DN Kultur tycks numera vara kön och ett radikalfeministiskt perspektiv. (Nu finns artikeln på nätet, förresten):
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/froken-smillas-kansla-ar-stark-och-androgyn
Eftersom jag ändå är i farten så finns det ett par exempel från dagens tidning (sedan vet jag inte om jag orkar vältra mig i detta mera, men antagligen kan jag inte låta bli heller):
Julia Svenssons krönika som handlar om att det är tur att det finns privilegierade flickor som kan se till att en serie som Girls nu skapats, eftersom:
”Utan privilegier och stöttande föräldrar är det tyvärr mycket få unga kvinnor som så självklart tar sitt skapande på allvar.”
Jaså? Vilka empiriska studier bygger den här slutsatsen på? Och om de nu inte tar sitt skapande på allvar, varför ska man då t ex slösa högvis med skattepengar på allehanda tjej-projekt och tjej-satsningar och kvoteringar?
Sedan har Maria Schottenius läst en tidskrift, Le Nouvel Observateur och där hittat Philippe Sollers recension av Goethes Faust:
”Sålunda sätter Goethe in djävulen i kampen mot nihilismen, filosofin som inte vill veta av vare sig mening eller moral. Han gör också en markering i könskriget, skriver Sollers. Däruppe finns det kvinnliga, Das Ewig-Weibliche zieht uns hinan, (det evigt kvinnliga drar oss uppåt). Och därnere råder avgrundsmannen, ”den som drar oss neråt mot botten”. Detta skulle vi inte förneka, enligt Goethe.”
En recension helt i linje med den rådande ideologin på DN Kultur, med andra ord.
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/le-nouvel-observateur-5-117-2012
På nästa sida recenserar Johanna Paulsson operaföreställningen Den Listiga Lilla Räven av Leos Janácek:
”…Sofie Asplund är lysande som den listiga lilla Räven Skarpöra: rävhonan som växer upp till feministisk anarkist och ”värsting”, men slutar sina dagar som praktfull pälskrage.”
”En sexuellt utlevande kvinna på scen måste visserligen fortfarande ikläda sig rollen som räv för att få leva rövare, dra ner läderbrallorna och pinka revir.”
Jag vill minnas att t ex Madonna bar en guldfärgad strutkorsett från Jean Paul Gaultier när hon i början av 90-talet simulerade minst sagt utlevande självtillfredsställelse på scen.
Men visst, det är väl synd om kvinnorna i vanlig ordning; inte tar dom sitt skapande på allvar, inte får dom några möjligheter eller pengar, inte får dom leva ut och inte får dom någonting. Trots att dom ju är den moraliskt högstående och goda sorten av människor. Jag orkar inte.
Jag håller med dig i dina analyser! DN och framför allt DN kultur har blivit en öppet mansfientlig och extremfeministisk plattform, där det mest angelägna tycks vara att indoktrinera massorna i rätt politisk (feministisk) riktning. En häpnadsväckande utveckling för en tidning som för inte så länge sedan arbetade med riktig journalistik och som gjorde anspråk på att omfatta också kulturen.
Fortsätt gärna dina betraktelser, ett nöje att läsa!
Tack! Det kommer nog fler betraktelser, även om jag inte vill att de ska ta över hela bloggen. Den ideologiska färgningen är nu tydlig på DN Kultur och genomsyrar det mesta man skriver om. Jag förstår inte heller hur man motiverar den allt mer öppna misandrin.
Håller med Sanjo. Ett nöje att läsa dina kommentarer till idiotin som pågår, men det är bra för själen att du även bloggar om konst etc.
F.ö. tycker jag att du ska ta och kolla in Caravan Palace vid tillfälle (finns på Spotify). Suverän och omväxlande electronica färgad av 30’s/Gypsy/Swing.
Jag antar att det är gensukurser på Journalisthögskolan som nu på allvar börjar slå igenom. Samtidigt får jag en känsla av att det är en dinosaurs dödsryckning. Genusdinosaurien alltså. Kamp för jämställdhet där så är befogad kommer förhoppningsvis att fortsätta men den här ideologin som ligger närmare religion än såväl vetenskap eller politik tror jag sjunger på sista versen även om det kommer att hålla på några år till.
Ja, vem är emot jämställdhet och självklart återstår det saker att göra för att båda könen ska få verklig jämställdhet. Man måste fråga sig hur man definierar jämställdhet; om det är en 50/50-fördelning överallt och inom alla sektorer, eller att alla ska ha möjlighet att göra det de vill? Jag tror inte att dessa två saker nödvändigtvis är förenliga. Är det en 50/50-fördelning man är ute efter, vilket det i många sammanhang verkar vara, så har genusexperter och genuskonsulter fortsatt omfattande arbetsområden att äska skattemedel för.
Det här överdrivna genusältandet och massiva utpumpandet av radikalfeministisk ideologi i media och framför allt på kultursidorna kan nog istället leda till en ännu större backlash för feminismen än den som redan finns. Personligen har jag gått från vad jag trodde var feminist till att bli snart sagt raka motsatsen. Och nej, snälla feminister, det är inte för att jag skulle vara rädd för feminismen. Jag anser att den har urartat till en fackförening för kvinnor som sysselsätter sig med att istället för att kämpa för att kvinnor ska ses som individer i första hand, inte som kvinnor, just kollektivisera kvinnor och hävda specialbehandling för dessa. Den är också i stora delar djupt mansfientlig, vilket den inte ens verkar märka, det är legio att vräka ur sig nedsättande och hatiska åsikter om män. Den akademiska delen, genusvetenskapen, är en ideologiproduktion förklädd i vetenskaplig skrud, men utan vetenskapligt innehåll. Den feministiska ideologin genomsyrar en stor del av tung media och politisk maktutövning (vem vill bli stämplad som kvinnohatare om man inte anammar det genusvetarna säger?), men man intar en underdog- och offerposition. Det finns många problem med dagens feminism och så länge man inte är beredd att ta till sig kritiken, utan stämplar meningsmotståndare som kvinnohatare och breivikar, finns ingen ljusning i sikte. Jag bävar för en mycket större backlash än den som redan finns, en som kan slå mot all jämställdhetsarbete.
Är också rädd för en backlash som jag mer och mer börjar tro är oundviklig, i resten av västvärlden är den tydlig och man börjar redan se spår av det i Sverige som ändå verkar vara det land där det går trögast.
Det är egentligen bara rätt logiskt, en snabb återblick på historien visar bara att när pendeln svänger för långt åt ett håll så svänger den alltid tillbaka åt motsatt håll. Den överdrivna tron på socialkonstruktivismen under efterkrigstiden är ju också det ett resultat av en alltför långdragen biologism som härskat sedan slutet av 1800-talet.
Nu ser vi hur evolutionspsykologiska teorier blir allt populärare hos folk och forskare som Simon Baron-Cohen och Steven Pinker börjar bli allmängods. Det enorma genomslaget som tv-serien Hjernevask fick i Norge visar ju tydligt att tendenserna finns även där. Det är bara en tidsfråga innan det slår igenom på allvar här också. Saken med Sverige är ju att vi med vår stora offentliga sektor har skapat en industri för genusvetare som ju riskerar bli av med sina jobb och bland annat därför är motståndet större här än på andra håll.
Det är verkligen synd för en balanserad syn behövs eftersom det är lika efterblivet att tro att det inte finns några sociala konstruktioner om kön som att tro att det inte skulle finnas några biologiska skillnader alls. Men sociologernas ihärdiga förnekande av allt som har med biologi att göra har gjort att folk förståeligt nog tröttnat, nu används ju ”äh, det är bara en social konstruktion” som ett skämt när någon gnäller på nåt.
Pendeln riskerar att slå tillbaka hårt och riskerar att vrida debatten till ett ensidigt biologistiskt perspektiv istället när det som vi behöver är balans mellan dom två perspektiven.
Så sant, båda synsätten behövs. Själv märker jag att jag mer och mer blivit allergisk mot varje form av ”konstruktioner”, efter som de just enbart är dessa som erbjuds som förklaringar. Genusvetenskapen är dessutom framför allt ideologidriven och kan därför inte kallas för god vetenskap. Men man ska inte slänga ut barnet med badvattnet, även inom genusvetenskapen kanske det finns ett eller annat korn av kunskap.
50/50 står utan tvekan i direkt motsats till äkta rättvisa. Det är ju bara att föreställa sig en kö till något som är populärt. Låt säga biljettkö till en konsert med ett pojkband. Om kön har en ojämn könsfördelning och man ändå tar varannan han och varannan hon; är det då rättvisa?
50/50 är också en utmärkt idé för att genusparasiterna skall kunna fortsätta i all oändlighet att äska medel eftersom många sektorer förmodligen aldrig kommer att bli 50/50 utan rent tvång eller konstant konstgjord andning.
Tyvärr tror jag att det kommer fortsätta lång tid framöver. Glöm inte att det inte längre bara är en ideologisk trend, det har blivit en industri. Tusentals skattefinansierade genusvetare är anställda av kommuner, landsting och stat och försörjer sig helt på genusteorier. Vilket annat yrke kan man få om man pluggat genusvetenskap?
Genusvetenskap hade kunnat vara ett intressant ämne om forskningen inte haft sina ideologiska skygglappar som det har idag. Postmoderna feministiska teorier om kön som social konstruktion och att alla skillnader i beteende mellan könen beror på maktstrukturer är utgångspunkt i forskningen. Så länge så är fallet är det svårt att komma fram till några vettiga resultat. Men samtidigt fyller det en poäng, eftersom vi aldrig kan kalla oss jämställda förräns män och kvinnor beter sig exakt likadant vilket inte kommer att hända så har ju genusvetarna garanterat sina anställningar hos stat och kommun för all framtid.
Men ibland undrar jag om allmänheten verkligen begripit hur extremt verklighetsfrånvända och vrickade dom här människorna verkligen är? Tydligen är det inte bara våra beteenden utan mäns större muskelmassa en social konstruktion enligt vissa genusvetare…
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/konsidentitet-ar-inget-vi-fods-med
Och så finns det politiker som vill införa genusvetenskap som obligatoriskt skolämne och genuscertifiera universiteten. Ser ingen större skillnad mellan såna dårar och folk som tror att jorden är platt.
Hjälp