Dallas 1981
Dallas 2012
Jag missade två avsnitt av Dallas när de sändes på TV-tv:n, men nu har jag kommit i kapp och kan meddela att jag är, precis som förra gången, fast. Efter några initiala stunder av tillvänjning vid de nya karaktärerna känns de upphottade miljöerna och den gamla kampen mellan det goda och det onda som att träffa gamla släktingar man inte sett på decennier. Temat har anpassats till även en kamp mellan miljömedvetenhet och business as usual, vilket är ett bra drag som följer tidsandan.
Jag hade ingen aning om att jag hade saknat J.R. så mycket! Trots den effekt- och fartfyllda inledningen kom inte serien på riktigt till liv förrän J.R. började vädra morgonluft, nya intriger och kamp om Southfork och uttalade sina första repliker på sjukhemmet. Men även Bobby, tillsammans med Sue-Ellen, utgör seriens ryggrad. Bobbys godhet utgör den naturliga och obligatoriska kontrasten till J.R:s hänsynslöshet.
Första omgången av Dallas utgjorde essensen av 80-tal; pengar, ständig tillväxt, fossila bränslen utan morgondag, flashiga kläder och enorma axelvaddar och frisyrer, satsa på dig själv, skulptera din kropp, ta för dig! En stark backlash för 70-talets hippies, kollektivism och vänstervridning. Serier som Dallas, Falcon Crest och Dynasty markerade början på den nya tidsandan som fortfarande till en del råder och var på den tiden uppfriskande injektioner i det annars bedrövande trista tv-utbudet. Alla tittade på Dallas. Hemma hos oss följde vi serien slaviskt. Tom den alltid arbetande styvfadern såg alltid till att vara hemma till Dallas. Jag kommer nog att följa serien slaviskt igen. Åtmionstone så länge J.R. finns med…
http://www.dn.se/kultur-noje/oskulden-kommer-aldrig-ater
http://www.svd.se/kultur/tidlos-jr-styr-maktspelet-i-dallas_7437358.svd
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/klarar-dallas-marknadens-verklighet_7436388.svd
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/jr-ewing-laddad-for-nya-intriger_7433150.svd
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15281467.ab
Lite mer gråa hår, än mer diaboliska leenden från Larry Hagman men annars är allting sig likt. Lite nya huvudrollsinnehavare och nya manusskribenter gör väl sitt till för att föryngra och förnya men i grunden är det väl samma sak. Hög nostalgifaktor har det dock och eftersom Dallas tillhör TV-historien kan man ju inte låta det gå förbi.