Fiskars bruk

Under finlandsresan besökte vi ett litet brukssamhälle i närheten av min stuga, Fiskars bruk:

http://www.fiskarsvillage.fi/sv/

Holländaren Peter Thorwöste grundade Fiskars bruk 1649 efter att av drottning Kristina ha fått privilegier att tillverka gjutna och smidda produkter, utom kanoner. Samma år fick han tillstånd att anlägga masugn och en stångjärnshammare.

 Drottning Kristina

Järnmalmen till produktionen fraktades från Utö i Stockholms skärgård, men området kring Pojo i Finland var lukrativt för järnframställning eftersom det fanns outnyttjad vattenkraft och stora skogsarealer, samt en lämplig hamn i Skuru. Merparten av stångjärnet fraktades tillbaka till Stockholm och såldes som sådant på Järntorget, men i Fiskars hade man även tillverkning av spik, tråd, knivar, hackor och järnbeslagna hjul. Den yrkeskunskap som behövdes vid järnframställningen kom från främst Holland och Sverige.

 Fiskars bruk

Den stora ofreden och nödåren drabbade även Fiskars och ryssarna förstörde bruket 1713.  År 1731 övertog John Montgomerie driften av bruket, mer arbetskraft anställdes och 1740 hade Fiskars 115 invånare. Mellan 1750 och 1832 hade Fiskars ett antal ägare, innan det övertogs av Johan von Julin.

Johan von Julin

Herr Julin var verksam som apotekare i Åbo när han kom att överta Fiskars bruk. Under hans tid inleddes en viktig utvecklingsperiod för bruket och samhället. Tyngdpunkten kom att ligga på järnframställning, Finlands första finsmedja grundades i Fiskars 1832 och den första mekaniska verkstaden 1837. Maskinverkstaden levererade bland annat delar till Saima kanalbolag, kolonner till Finlaysons bomullsfabrik och ett vattenhjul till Finlaysons kraftverk i Tammerfors.

Johan von Julin var också en banbrytare inom Lantbruk och skogsskötsel. Man utvecklade egna plogar anpassade för den finska jordmånen efter utländska förebilder och hade till slut drygt 40 olika modeller. Cirka en miljon hästdragna Fiskars-plogar har tillverkats.

Bruket i Fiskars var även en föregångare inom utbildning och hälsovård. Redan 1860 hade bruket en egen företagsläkare, 1892 invigdes det egna sjukhuset med 10 bäddplatser. 1826    uppfördes skolhuset, den äldsta delen av Tornursbyggnaden och efterhand infördes det progressiva Bell-Lancaster-utbildningssystemet. På orten verkade flertalet föreningar vilka erbjöd bruksborna mångsidig fritidsverksamhet. Under Julins dagar växte intresset för det blomstrande brukssamhället och invånarantalet hade stigit till 1384 år 1852. Efter Julins frånfälle leddes bruket av en förmyndarstyrelse och Fiskars Aktiebolag grundades år 1883.

Mer om 1900-talets historia finns på hemsidan ovan.

 Loket Lilla Bässen användes för transporter.

 Utställning inne i Fiskars Shop.

 Knivar, självklart!

 Tornursbyggnaden

 Stenhuset

   Slaggtegel

 Brandstationen

 Fiskars museum

 Brukets stålprofiler, Fiskars museum

  Fiskars museum

 Fru von Julins dräkt

 von Julins vapen och troféer

    En pojkpulpet. Notera hartassen…

 Brukskontorets inredning

 Denna ryska ikon hittades på vinden. Hur den kommit dit är fortfarande en gåta.

 De små plåtaskarna användes för löneutbetalningar

 Föremål som använts vid järnframställningen

 Under krigen ställdes produktion om för att möta försvarets behov…

 Exempel på Fiskars plogar

Två bräksaliga sommarfår. Den ena med ett distinkt määä, den andra med ett lika distinkt och något mörkare mööö.

 I slagghuset finns gamla miljöer återskapade. Här ett vanligt bruksarbetarhem.

 Ett vanligt ungkarlshem.

 Fiskars hade i och med von Julin självklart ett eget apotek.

 Lektyr för blivande och verksam sjukvårdspersonal.

 Lärarmottagning

 Läkarens tillbehör

Fiskars bruk är fantastiskt vackert och innehåller numera en diger flora finsk design, hantverk och konst. Fiskars koncernen har sin butik i sin urprungsmiljö, men tillverkningen har flyttat annanstans. Över samhället vilar en museal anda, de ursprungliga versamheterna och det levande brukssamhället har ersatts av ett mera turistinriktat klimat. Och visst rekommenderas ett besök i Fiskars varmt!

Själv blev jag något vemodig inför tanken på den förr så blomstrande verksamheten, framtidstron, expanderingen…en något cyberpunk känsla. Nostalgi över en epok som innebar tillväxt och framtidshopp, när tekniken var någonting hoppfullt och miljöförstöring inte existerade. (Nu vill jag i och för sig fortfarande känna mig hoppfull inför teknikutvecklingen, men det post-industriella samhällets alla negativa effekter lägger onekligen en skugga över det hela.)

Det är människor som von Julin som behövs, entreprenörer och nytänkare, individer som får saker att hända. Där finns hoppet. Jag hoppas att vi i Sverige och Finland inte är feta katter, alltför bortskämda med att ha det bra för att förmå lösa framtidens utmaningar.