Dramaten sällar sig nu till raden av ”satiriker” som verkar på temat Vita Kränkta Män. Kawa Zolfagary, som startat facebook-gruppen med detta namn, vill alltså genom att använda satiren som vapen motverka rasism, sexism och intolerans.
Faksimil från Facebook
Redan namnet är en liten uppvisning i både rasism och sexism, där man dessutom lyckas införliva en härskarteknik; förlöjligande. I gruppen blandas kommentarsfältsmisär med allehanda nedvärderande och suspekta exempel vars främsta syfte är att förlöjliga…ja, vem? Alla vita män? Kommentarsfältsmarodörerna? Pär Ström personligen (eftersom en karikatyr av honom får stå som profilbild för gruppen)?
Detta är ytterligare ett exempel på att man med den självpåtagna underdog-positionen anser sig ha rätt att bedriva precis samma sorts hetsjakt som man beskyller sina motståndare för eller hänfalla till vilka metoder som helst, det egna hatet är ju motiverat och till och med något fint.
Låt oss nu först konstatera att det finns kvinnohatare. Det finns manshatare. Det finns människor som vill arbeta för jämställdhet och dessa människors definitioner på vad jämställdhet är kan skilja sig en hel del. Jag förstår fortfarande inte hur man främjar en debatt genom att förlöjliga och spotta på sina motståndare, vilket man gör när man envisas med att bunta ihop en jämställdhetsdebattör som Pär Ström med allehanda kvinnohatare och rasister från kommentarsfälten.
Eftersom Zolfagary och co förmodligen inte orkat läsa igenom vad som står på Ströms blogg Genusnytt, så kommer det här:
”Detta står jag för:
Pär Ström
Programförklaringen:
http://genusnytt.wordpress.com/programforklaring-for-jamstalldismen/
Nu till Dramaten. Där sätter man upp en serie föreställningar på tema Strindberg vid namn Satans Strindberg. En av föreställningarna regisseras av Nils Poletti från (surprise!) Turteatern och heter Reflektioner kring naturalismen och kvinnan – ett samtal.
DN Kultur är entusiastisk:
Artikeln finns inte i skrivande stund på nätet.
SVD skriver:
http://www.svd.se/kultur/scen/polettis-strindberg-en-smakrik-polsa_7503144.svd
På Dramatens hemsida citeras förordet till Fröken Julie:
”Teatern har länge förefallit mig vara liksom konsten överhuvud en Biblia pauperum, en bibel i bild för dem som icke kunna läsa skrivet eller tryckt, och teaterförfattaren en lekmannapredikant, som kolporterar tidens tankar i populär form, så populär att medelklassen, som huvudsakligen befolkar teatern, kan utan mycket huvudbry fatta varom frågan är. Teatern har därför alltid varit en folkskola för ungdom, halvbildade och kvinnor, vilka äga kvar den lägre förmågan att bedraga sig själva och låta bedras, det vill säga få illusion, emottaga suggestionen av författaren.”
Jag kan inte finna några större likheter med Pär Ströms sätt att resonera i detta lilla stycke, men det verkar som man även inne på Dramaten nu anammat sanningen: Feminismkritik = Kvinnohat
Mitt inlägg om Nöjesguidens hen-nummer:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/03/gardagens-blodtryckshojare/
I samma tidning:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/03/en-notering-i-kanten/
Jag var på Fotografiska muséet, som har en utställning om Strindberg där det stod att folk hade hånat Strindbergs kvinno-formuleringar redan då han levde. Det hindrade inte honom från att anses vara en stor författare, men det är uppenbarligen inte p.g.a. av dem utan trots dem.
Tack för skarpt iakttagande…!
Tack själv!
Kom och titta!
Mvh Nisse
Ja, kanske.
Härligt att se att det inte bara är en teori, härskarna från p-k malm använder sig av härskarteknik nu finns ju beviset. Andrea Edwards och de andra var ingen slump, det är en organiserad, väloljad, hatisk kampanj mot inte bara de som vågar ha en annan åsikt utom också mot det fria ordet och debatten. Tack den som ligger bakom, det är så mycket tydligare nu.
Pingback: Perukklubben av Pär Ström | Susanna's Crowbar
Pingback: Löjesguiden