Idag har jag varit något piggare efter att ha legat däckad större delen av veckan i feber av varierande grad, ont i kroppen och ont i huvudet. Jag har till och med orkat fortsätta på mitt projekt med att bli av med så mycket saker som möjligt för att kunna flytta till mindre.
Det här brevpappret fick jag av min gudmor när jag var liten. Jag skrev mycket brev, ofta till vänner som blivit kvar i städer (eller länder) som vi hade flyttat ifrån. Nu använde jag sista bladet till att skriva till ett av mina fadderbarn.
Jag tror att jag har haft många saker för att skapa mig en trygghet, för att jag har känt att oavsett var vi bott så har jag ändå haft dessa saker. En del har fått stå för olika människor som jag inte har haft i min närhet. De har varit en slags trygghet. En annan del av sakerna är den uppfostran jag fått, framförallt hos morfar; ingenting får slängas, allt går att använda till någonting annat. Ett arv från fattigare och krigsdrabbade tider.
Sakta men säkert har jag ändå börjat göra mig av med dem och är numera ganska duktig, enligt mig själv.
Ett porträtt som jag ska ge till den som det föreställer, en gammal vän. Det kan vara dags för det nu. Om hon vill ha den…
Så ett antal samlingar börjar materialisera sig i hörnen: en till Tradera, en till Vårby loppis för försäljning, en till loppisen här för dem att sälja. En sängram som ska upp på Blocket…
…så skönt att göra sig av med överflödiga saker!
