Jag råkade se ett par inslag från någonting som heter Musikliv i Balans, en konferens anordnad av Statens Musikverk igår på SVT. Där förklarade Åsa Bergman från genusvetenskapliga institutionen på Göteborgs Universitet begreppet genus. Det gick ungefär ut på att genus är inte detsamma som biologiskt kön. Genus är någonting vi gör. Vi gör kön (och då är ju inte genus detsamma som kön). Genusvetarna kodar in allt de kommer åt i manligt eller kvinnligt kodade företeelser, saker eller beteenden. Alla kan göra både manligt och kvinnligt kön. För att ytterligare förtydliga och precisera det hela (obs! ironi), kan både manligt och kvinnligt köngörande se ut på olika sätt.
(Enligt mig har en sådan här definition ingen som helst praktisk användning. Den säger kort och gott inget om något.)
Man har alltså förflyttat könet, som man väljer att kalla genus, från det biologiska varat till någonting som görs, antagligen för att få ihop teorin om att könet är en social konstruktion. Det biologiska könet existerar fortfarande, men man väljer att bortse ifrån det och ibland mumla något förpliktigande om att det sociala könet, genus, är allt det andra utöver det biologiska könet. (Men ingenstans analyseras huruvida det finns biologiska förklaringar till någonting, eftersom man har bestämt att sådant inte finns eller är irrelevant.)
Det är alltså jätteviktigt, eftersom kön inte ska spela någon roll, klassificera allt i ordningarna kvinnligt/manligt, för att sedan kunna bedöma när, om och hur någon gör respektive.
Blir inte det här bara en utvidgning av det man från början ville bekämpa, dvs att kvinnor och män ska placeras i fack på grundval av sina kön. Här uppfinner man två kategorier som är påfallande lika de två könen vi hittills haft och sätter igång med en universalkatalogisering av allt för att just kunna etikettera precis allt i de två genusen. Som man dessutom säger sig vilja avskaffa (om de nu ens fanns från första början, enligt samma idétradition). Vi minns ju alla genustrumpeten:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/09/en-trumpet-ar-inte-alltid-en-trumpet/
En annan fråga man kan ställa sig är ju hur länge saker, göranden och företeelser är manligt respektive kvinnligt kodade? Vem bestämmer det? Kan vi se fram emot en årlig katalog av typen den som det stora varuhuset ger ut, där allt finns uppräknat? Eller en i stil med SAOL? Utgivet av Statens Genusverk?
Sedan såg jag på inledningstalet för hela konferensen. Där berättar man om det genussystem vi lever med (enligt genusvetarna, återigen). Detta bygger på åtskillnad och hierarki och man hämtar ett exempel från teaterns värld, männen jobbar med ljussättning, kvinnorna i sminket. Men om nu genus inte hade med kön att göra utan är något vi gör…? Hur ska en person som jobbar med ljussättning, kvinna eller man, göra för att inte göra manligt kodat kön, alltså utföra en syssla som genusvetarna definierat som manligt kodad (eller kvinnligt kodad, för den delen)? Varför blir det plötsligt viktigt att se till biologiskt kön? Är den slutliga utopin att varje individ gör exakt 50 % manligt kön och 50 % kvinnligt kön? Varför spelar en individs biologiska kön roll i något sammanhang om det nu är frikopplat från dessa socialt konstruerade köngöranden?
(Förresten jo, nu vet jag! Det biologiska könet spelar roll om det handlar om jämställdhet. Då är det av yttersta vikt att det just finns 50 % biologiska kvinnor och 50 % biologiska män i alla sammanhang.)
Musikliv i Balans:
http://www.statensmusikverk.se/tag/musikliv-i-balans/
Vanja Hermele inviger:
http://www.youtube.com/watch?v=ZCy_GrZoCbA
Panelsamtal från samma konferens, intressant t ex för oss som hade svårt att hitta statistik på hur många kvinnliga artister eller musikutövare som finns i landet:
http://www.youtube.com/watch?v=4iFK0pCloRs
Manligt är allt ont som människor gör och kvinnligt är allt gott som människor gör. Hen måste då vara när människan gör något neutralt.
Ja, så brukar definitionsgången vara i de där kretsarna. Undrar vad som går att definiera som neutralt eller hen i sådana fall, när tom en stackars trumpet och de medföljande klangmönstrena ska pressas in i maskulina eller feminina genuskoder. Men manligt genuskodade saker blir också definitionsmässigt goda eller bra när de uttrycks eller görs av en kvinna i den här världen, samt vice versa. Det är nämligen normbrytande. Vem som ska ifrågasätta eller bryta den genusvetenskapliga normen vet vi inte och kommer den att bli jättehyllad för det? Troligen inte. Billing, Ström etc har försökt och försöker och blir tack vare detta hopbuntade med en norsk massmördare. Inkludering och accepterande av olikheter brukar det heta hos de genusmedvetna, men bara om man delar deras världsbild och åsikter.
Det är nog bara genom demokratiska val vi kan bryta mönstret. Fler borgerliga partier men även sossarna måste inse att det här som försiggår bara är ett enda stort jidder. En chans finns även hos media som kan göra något i stil med Hjernevask. Billing, Ström m.fl. gör sitt jobb och man kan bara hoppas att det leder till att fler blir ”genusmedvetna”. Många man pratar med fnyser åt det här med genus men inte lika många förstår allvaret i det som sker. Fler gammelfeminister och framför allt ickefeministiska kvinnor behövs för att säga ifrån att dagens feminism och genusindustri inte gynnar dem.
Jag tycker nog att det går att skönja en liten positiv trend. Pär Ström blir inbjuden till ”seriösa” program på tv, små tecken från skiljda håll som tidningen Ottar, som uppmärksammat prostitution hos män till regeringen, som verkar inse att det finns fler aspekter på jämställdhetsarbete än den som de feministiska/genusvetenskapliga komplexet serverar. Personligen längtar jag efter en seriös granskning av vetenskapligheten hos genusvetenskapen, som vi kan ana är ganska bristfällig. Jag häpnar varje gång jag läser någon avhandling där någon intervjuat ett ofta mycket begränsat antal människor och som förstås har velat ställa upp och därefter drar långtgående slutsatser som ses som applicerbara på vem som helst. Man verkar inte ens reflektera över att enbart en intervjustudie är ett tveksamt instrument för att utröna någonting. Oftast består hela underlaget i en uppsats just av en intervjustudie.
För de som inte inser allvaret kan jag verkligen rekommendera sista länken i inlägget, paneldebatten. Där kan man i praktiken se hur rotade de genusvetenskapliga sanningarna är och mot slutet applåderar man inte bara kvotering, men även ett förslag där man ska kunna undanta lärare som särbehandlar elever från LAS. Alltså sparka lärare på högskolor som särbehandlar. Hur går det ihop med att man ska kvotera in kvinnor (underlaget av musikintresserade och studerande tjejer på skolorna tycks i dagsläget vara 25 – 30 %). Men jag antar att det gäller den feministiska varianten av särbehandling = allt som får ett negativt utfall för en kvinna. (Jag omformulerade slutet av denna kommentar sedan igår kväll).