Dagens diskriminering

 Maud Eduards, professor i statsvetenskap. Bild: SVT

I dagens DN, som allt mer går i riktning mot envägskommunikation (bloggar listas inte upp, kommentarsfält är stängda), kan vi läsa om det nya filmpropositionen;

”Kravet på ökat stöd till kvinnliga filmare ska de närmaste åren göra dem till hälften av stödmottagarna.”

I SvD (som inte heller listar bloggar) igår:

”På tisdagen lämnade kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth över nya filmpropositionen ”Bättre villkor för svensk film” till riksdagen. I den redovisades filmpolitikens nya inriktning under ledorden: Kvalitet, förnyelse och tillgänglighet.”

”Det handlar bland annat om fokus på barn och unga, jämställdhet och mångfald på filmområdet samt att värdefull film ska spridas över landet och kunna visas i olika former.”

Jag tar det igen: om inte underlaget av de som söker filmstöd består av 50/50 % kvinnliga – och manliga sökanden, är detta de facto diskriminering (av män) och inte jämställdhet.

Om man dessutom uttalat sätter en kvot för ett visst kön, har man ju överordnat könet som kriterium, inte kvaliteten.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/filmpropositionen-en-kopia-pa-filmavtalet

http://www.svd.se/kultur/filmproppen-lamnad-till-riksdagen_7587234.svd

Jag har tidigare bloggat om detta:

http://www.susannavaris.com/blogg/2012/07/ratt-kon-viktigast-for-att-erhalla-filmstod/

Det råder för övrigt numera ett demokratiskt underskott på tidningarnas nätsidor (inga besvärliga kommentarer eller åsikter från den sk allmänheten ska störa arbetsron) och det enda man som läsare förväntas göra är att dela med sig artikeln på facebook eller twitter, dvs göra reklam för tidningen.

I en annan artikel beskriver tre skribenter vad feminismen av idag behöver:

”Politiker och jämställdhets­arbetare behöver inspiration, hjälp med påtryckningar och kanske inte minst en lite hotande feministisk radikalitet utanför de folkvalda församlingarna för att nå legitimitet för det dagliga jämställdhetsarbetet.”

Skribenterna tituleras enligt:

”Maud Eduards, Maria Jansson, Maria Wendt statsvetare och redaktörer för ”Det heter feminism!” (tillsammans med Cecilia Åse). utgiven av Feministiskt perspektiv och Hallongrottan.”

Jag vet inte om undertecknarna själva, eller DN, står för presentationen, men man kan inte ta sin akademiska titel som statsvetare särskilt allvarligt om man väljer att underteckna en politisk pamflett som förespråkar antidemokratiska handlingar i egenskap av just statsvetare. Undertecknar man i egenskap av sig själv som privatperson, eller i egenskap an en slags akademisk expert? Om svaret är det senare bör man, om man alls ska använda sin titel som statsvetare lägga till ”feministmärkt” (precis som t ex vissa statsvetare som figurerar i pressen som experter benämns s-märkt).

Är det influenserna från genusvetenskapen som har spillt över? Inom de humanistiska vetenskaperna är objektivitet ett grundläggande villkor för att vetenskaperna ska erhålla legitimitet. Man kan inte som statsvetare blanda in personliga och politiska övertygelser i sin vetenskapliga gärning utan att äventyra sin trovärdighet. Detta är i allt väsentligt mycket viktigare inom humaniora än säg, inom naturvetenskap, där objektiviteten garanteras av att själva grunden för vetenskapen är att allt baseras på observationer, mätningar och experiment som ska kunna upprepas av vem som helst, när som helst. Inom genusvetenskapen har man ju, som bekant, i mångt och mycket övergett hela den traditionella, vetenskapliga ambitionen och bygger huvudsakligen sin ”kunskapsbildning” på ideologi och främst kvalitativa studier (intervjuer). Den traditionella vetenskapen, inklusive dess metoder, är ju uppbyggd av män och därmed förkastlig.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nagon-maste-sta-utanfor-och-hoja-rosten

Artikeln fortsätter:

”Och i den bästa av världar kan mer uppror mot ordningen också påverka jämställdhetsarbetet att bli radikalare, mindre nationalistiskt, mer inkluderande och mindre heteronormativt. Forskning visar att samspelet mellan grupper innanför och utanför den etablerade politiska arenan varit avgörande för mer jämlika könsrelationer och bättre villkor för kvinnor.”

Här hänvisar man till forskning och vill alltså ge intryck av att uttala sig i egenskap av akademisk expertis.

Dessutom lyckas man förstås få in en liten släng av reklam för den egna, kommande boken i sin pamflett.

Summa summarum; löst tyckande och ideologisk propaganda från en statsvetarprofessor går numera bra, men inte löst tyckande från den besvärliga allmänheten.