Någon skrev nyligen om att symbolpolitiken har blivit populär. Jag kan bara konstatera att så verkar vara fallet. Nu senast har IKEA:s Saudiarabiska möbelkatalog som retuscherats fri från kvinnor väckt stort rabalder. Och visst, tycker man att det är en global möbeljättes uppgift att måna om de ”svenska värderingarna” utomlands, så är ju detta förståeligt. Nu använder sig ju förstås just IKEA av uttrycket svenska värderingar i sin marknadsföring, men det är talande att avsaknaden av kvinnor i denna katalog väcker större rabalder än bristen på mänskliga rättigheter för kvinnor i Saudiarabien. Frågan om IKEA:s möjligen falska marknadsföring är större än de saudiarabiska kvinnornas rättigheter så att säga. Det handlar nog snarare om att man älskar att hata IKEA, snarare än att man orkar måna sig om kvinnors rättigheter i nämnda landet.
IKEA-katalogen, original och retuscherad.
För en vecka sedan gällde symbolfrågan Tintins vara eller inte vara på Kulturhuset. Den konstnärliga ledaren Behrang Miri satte igång en bärsärkagång bland barnavdelningens böcker (Tintin) och deklarerade att man även skulle ge sig på vuxenlitteraturen i jakt på moraliskt och politiskt misshagliga alster, ända tills han å det skarpaste blev hindrad att slutföra sitt projekt av Kulturhusets ledning. Tintin blev en symbol för yttrandefriheten, men för Miri skulle alla dessa symboler rensas ut för att världen skulle vara rättvisare och mindre moraliskt korrumperad från nutid och historiskt bakåt. Rensar man bara bort dessa kulturella uttryck kommer rasismen att vara mindre eller kanske tom inte finnas, tycktes resonemanget vara.
Tintin höll på att förvisas från Kulturhuset…
Ett långt puttrande och kokande i ankdammen orsakades dessförinnan av försöken att införa ett nytt, könsneutralt pronomen, hen, från vissa kulturkretsars sida. På sina håll fortsätter försöken, senast i raden att införliva symbolen i sitt program är Miljöpartiet, som tycks mena att Finland är någon slags föredöme i ”helt andra möten mellan människor” tack vare det könsneutrala pronomenet hän i finskan. Jomenvisst. Inför vi bara ett könsneutralt pronomen, så kommer människor att vips fördela sig enligt den av feminismen fastställda normen för jämställdhet; 50/50-fördelning mellan könen över alla sektorer i samhället. (De kommer även att göra kön och leva 50 % kvinnligt kodat och 50 % manligt kodat för att profetian om det feministiska paradiset ska bli uppfyllt. Obs! Genusvetenskaplig terminologi.)
Hönan.
Betydelsen av symbolpolitik står nog även ganska klar för Stefan Löfven, som nyligen presenterade Socialdemokraternas nya affärsplan och vars parti knakar i fogarna värre än någonsin på grund av frågan om vinster i välfärden, en fråga som nu har fått bli symbol för hela partiets kris.
Exemplen finns överallt och jag har en teori om varför det är så här. Den moderna, nätuppkopplade människans uppmärksamhetsspann för olika frågor har krympt till ett minimum och man har en vana av att kunna reagera snabbt, att trycka på gilla-knappen för att sedan gå vidare. Då behöver det som ska nå fram vara kortfattat, snärtigt och uppseendeväckande; en symbol.
Innan möjligheten att ytterst snabbt meddela sin åsikt eller uttrycka sitt gillande/ogillande för hela sin vänkrets och några till fanns, måste man vänta tills att man hade träffat någon, kanske ringt upp någon, pratat med andra, eventuellt skrivit en insändare eller i bästa fall artikel för att sedan kunna få feedback. Nu, i det uppskruvade tempot finns inget sådant tålamod kvar hos den större massan. Touch and go, och där passar inte långa, nyanserade eller komplicerade ärenden in.
Har man inga problem så skapar man några. Bahrang Miri hade inga problem men skapade dem, att ett land har ett system som lagmässigt och kulturellt förtrycker kvinnor var inga problem förrän IKEA hade mage att ge vika från sina svenska värderingar och anpassa sig till dessa regler – självklart ska svenska värderingar råda i Saudiarabien tro inget annat. Också de pk-trogna från Slöddermalm har sin metodik med så kallade genusvetare, feminister och annat löst pack från vänster som skapar problem med nya pk-direktiv för de rättrogna när de tycker man ska använda främmande och skapade ord för att beskriva en marginell företeelse. Också politiken är styrd när de så kallade intresseorganisationerna förser vissa partier märkta S med rent lögnaktiga uppgifter som upprepas igen och igen likt papegojor. De nyfattiga barnen är de jag tänker på, det statistiska underlaget är problemet. För genom att använda en statistisk metod som är ytterst tveksam, har man fått det resultat man ville ha från början och sedan kan man banka in ett mantra grundat på något som inte finns. Sverige är fantastiskt! Här ljuger myndigheter, politiska partier och intresseorganisationer folk rakt upp i ansiktet med snyggt konstruerade luftslott och folk köper det med hull och hår. Svensken är lurad, frågan är när han och hon ska upptäcka det – troligen aldrig eftersom ett visst parti märkt S aldrig halkar under den fyraprocentsspärr de för länge sedan borde legat under.