Fysikaliska fenomen
…är Tanja Bergkvist tillbaka på bloggen! I det nya inlägget hittar jag en länk till en replik på Ibrahim Baylans förslag om mera kvotering på landets lärosäten. Det är tre (kvinnliga) doktorander inom fysik som bl a skriver:
”För det fjärde: Baylans kvoteringsförslag skulle innebära att de få kvinnor som finns blir indragna i ytterligare en tidskrävande process. Kraven på att våra mer erfarna kvinnliga kollegor ska lägga sin tid på att göra alla betygskommittéer jämställda gör redan idag att de får mindre tid till egen forskning än sina manliga kollegor. Detta är bara ett exempel på att akademins vilja att stressa fram en jämställd representation som inte finns tar tid från kvinnor att forska och meritera sig för framtiden.”
”Slutligen: Vi har hittills inom våra yrkesliv inte känt oss annat än respekterade av våra manliga kollegor. Självklart hoppas vi våra fält kommer bli mer jämställa, det finns många duktiga kvinnor där ute som snart kommer att bidra mycket. Och vi vill när vår tid kommer, som alla andra, ta ansvar och bidra till forskningsvärldens mer byråkratiska delar. Men vi vill göra det på samma villkor som männen, inte ha än större skyldigheter. Vi vill bli valda för vår kompetens, inte för att vi är kvinnor. Vänligen, lagstifta inte om något annat. Det enda vi kräver från politiker är att ni lämnar oss ifred.”
Utöver detta konstaterar doktoranderna det jag också tänkte nämna, dvs att utvecklingen av antalet kvinnliga professorer kan även uttryckas i andra termer och som skulle ge en helt annan bild av skeendet. Jag valde att inte ha med det i inlägget, men det är en god illustration om hur man kan visa precis det man vill med statistik.
Mitt blogginlägg om detta finns här.
