”Mäns våld mot kvinnor” talas det ju om med jämna och täta mellanrum i olika media, men jag undrar vad speciellt de feministiskt inriktade individerna tänker om dessa scener och motsvarande verkliga situationer? Ser man att det handlar om våld, eller ser man en kaxig och cool kvinna som vågar ”stå på sig”?
Kvinnors våld räknas inte riktigt. Det bortförklaras närmast varje gång; han hade säkert gjort något för att förtjäna misshandeln. Misshandeln ja, även ett slag med öppen hand är misshandel. Eftersom kvinnor generellt inte orsakar lika stor skada med sina slag som männen så verkar det som att det våldet inte ens räknas. Snarast ses det som lite coolt och kaxigt och jag blir inte förvånad om det just är feminister som tänker så. Så, vad tänker du som är feminist; coolt eller misshandel?
Om kvinnor gör något som genusindustrin anser vara manligt, t.ex. använder sig av våld, räknas det inte eftersom de är kvinnor.
Om en man (gud förbjude!) slår en kvinna, är han en riktig skitstövel (och det är han ju faktiskt!). Om en kvinna slår en man, är det troligen så att han har gjort sig förtjänt av det. Män är med denna något tvivelaktiga logik skurkar hur man än vänder och vrider på det.
I filmer (som du så föredömligt har pekat på med bilder) framställs kvinnors våld mot män till och med som något humoristiskt, vilket det naturligtvis inte är. Det är dags att inse i debatten att våld inte är förbehållet ett kön, en person ur en speciell samhällsklass eller personer med någon etnisk religiös eller någon annan bakgrund. Våld och våldsbenägenhet är specifik av en enda faktor – Homo Sapiens. Vill feminister fortsätta att blunda för detta faktum så varsågod, men låt det för guds skull inte få de konsekvenser det hittills har fått. Faktum är att samhället tiger ihjäl problemet och låtsas som om det aldrig har funnits, faktum är att kvinnor nära nog per automatik har strafffrihet från domar om misshandel utom då det går för långt som när en kvinna tände eld på sin sambo och faktum är att samhället ger massor med stöd till kvinnojourer (med all rätt!) men nästan ingen till mansjourer som får leva på frivilliga bidrag och insamlingar. Sverige är inget jämställt samhälle, så långt är jag överens med feministerna, men det är mer ojämlikt på fler områden där dessa är förvånansvärt tysta och där håller vi nog som vanligt inte med varandra i en enda stavelse. Sanningen talar dock för sig själv, vad än feministerna försöker slå för blå dunster i ögonen på folk.