Vissa av mina äldre inlägg är inkörsportar för spam, så här kommer de nu i repris. Jag börjar med Från Newton till Konstfack:
Isaac Newton
Siglinn Burman ställer ut ett konstverk på Konstfacks vårutställning, som bygger på en idé från 1600-talet, mer precist från den klassiska mekanikens urfader Isaac Newton.
”Soliga dagar kröp solskenet längs väggen. Såväl mörker som ljus verkade falla från fönstret – eller var det från ögat? Ingen visste. Solen projicerade sneda kanter, ett dynamiskt eko av fönsterramen i ljus och skugga, ibland skarpt och ibland suddigt, och framställde en tredimensionell geometri av korsande plan. Det var svårt att få en klar bild av detaljerna, trots att solen var den mest regelbundna av himlakropparna, den vars cykler redan låg till grund för tidmätningen. Isaac ristade enkla geometriska figurer, cirklar med inskrivna bågar, och hamrade träpliggar i väggarna och marken för att exakt mäta tiden, ända till närmaste kvarts timme.” (”Isaac Newton”, J.Gleick, s. 23-24. Historiska Media.2003. ISBN 10: 91-85507-12-1)
Isaac Newton
Siglinn Burman, Konstfack 2011
Pingback: James | Susanna's Crowbar