Feminismen breder ut sig

 Vanja Hermele

…på landets kulturredaktioner. Idag kan vi ta del i SvD Kultur av Lina Kalmtegs recension av genusvetaren och feministen Vanja Hermeles bok In som ett lamm, ut som en tigrinna; Patriarkatet i praktiken, heter recensionen i papperstidningen.

”Kvinnliga teaterchefer har blivit något vanligare, genusperspektivet är ett mindre bespottat begrepp och filmavtalet innehåller numera en formulering om att stöden ska”fördelas jämnt mellan kvinnor och män” och inte bara bör ”vara 40/60”.” 

Detta beskrivs som resultat av Vanja Hermeles arbete med jämställdhetsfrågor i kulturlivet. Kalmteg: hur är det jämställdhet att filmstödet kvoteras 50/50 % mellan män och kvinnor när underlaget av de sökande inte är 50/50 %? De kvinnliga sökandes andel ligger enligt uppskattningar kring 30 %. En 50/50-fördelning av stödet är de facto diskriminering av män.

Men jag antar att det lätt blir så här när man med hull och hår anammar genusvetarnas och feministernas verklighetsbeskrivningar, något som Kalmteg inte hymlar med att hon gör. (Ska inte journalister ens försöka söka efter sanningar…?):

”I rapporter som ”Män, män, män och en och annan kvinna”, om filmbranschen, och ”I väntan på vadå?”, om teatervärlden, som jag själv som journalist tacksamt har använt mig av, har hon genom statistik och intervjuer visat hur det står till och därigenom gett kulturvärlden en spark i skrevet som bidragit till handling.”

Jag hoppas att Kalmteg har läst ämnet statistik på högskola och därmed fått insikt i ämnets svårigheter. Det finns lögn, förbannad lögn och statistik, som det sägs. Statistiken är ett instrument med vars hjälp vad som helst kan bevisas och påvisas, den bör användas med yttersta försiktighet, något jag inte för en sekund tror att genusvetarna gör i sina försök att uppfylla sina grundantaganden om patriarkatet och könsmaktsordningen.

Nu har Hermele använt sig av sin genusvetenskapliga verklighetsbeskrivning till att skriva en, i dessa tider så populär, hybrid mellan fakta och fiktion. Nu är genusvetenskapen redan från början en högst diskutabel ”vetenskap” i all sin subjektivitet och med sin ideologiska grund. Hermeles roman spinner vidare på subjektiviteten men med ett försök att ge de egna upplevelserna en sk vetenskaplig kontext. Andemeningen i romanen tycks vara misandrisk, tom recensenten reagerar:

”Ibland är det också lockande att som läsare sucka: ”Nej, alla män är faktiskt inte djur, ej heller fiender.”” 

Det är obegripligt att en person som tydligen ger så starkt uttryck för misandri anses som  lämplig för jämställdhetsarbete. Tänk om situationen var den omvända? En man med starkt misogyna åsikter hyllas som jämställdhetsexpert?

”Det är en politisk nutidsskildring som bollar mig mellan uppgiven förtvivlan, över sakernas faktiska tillstånd, glädje över hur skickligt Vanja Hermele visar det och en förhoppning om att hon ska fortsätta orka vara en ihärdigt skavande nagel i ögat, både för kulturlivet och resten av samhället.” 

Om nu Kalmteg är intresserad av ”sakernas faktiska tillstånd”, kan jag rekommendera henne att även ta del av, vad man skulle kunna kalla, den andra sidan av myntet. Ett par jämställdister, Pär Ström och Pelle Billing, har nyligen kommit med var sin bok där en annan sida av jämställdheten finns beskriven. För den som är intresserad.

Mina tidigare inlägg om filmstödet:

http://www.susannavaris.com/blogg/2012/07/ratt-kon-viktigast-for-att-erhalla-filmstod/

http://www.susannavaris.com/blogg/2012/10/dagens-diskriminering/