Saint Augustine, De Civitate Dei. Lämplig plats för dagens hjältar…
Jag blir så upprörd och ledsen när jag läser om människor som misshandlar djur och andra som inte kan försvara sig, som nu senast i fallet med den 87-åriga damen som avbröt ett gäng som sparkade på en hund i Helsingborg.
Varför händer så många sådana här dåd, utförda av fullständigt empatilösa individer nuförtiden? Jag kan ha fel, men sådant här beteende var mycket udda för inte många decennier sedan. Jag vill inte beskriva här på bloggen vad jag tycker vore lämpliga straff för de kräk som beter sig på det här sättet, men låt oss säga att de i min värld skulle göra som mest nytta som schaktmassa eller jordförbättring. Pöbeln i mig vaknar till liv.
Det är ju förstås mest synd om dessa fega sopor som ger sig på hundar som står bundna eller 87-åriga gamla damer. Ofta samma individer som dillar om respekt utan att ens begripa den rudimentära meningen i detta ord. Vilka hjältar som vågar ge sig på helt försvarslösa offer. Mal ner kretinerna till fiskmat (oj, nu vaknade pöbeln igen). Synd är det om dräggen. Respekt kan de bara drömma om, de har en lång och utsiktslös resa framför sig för att ens kunna kalla sig för någorlunda normala människor.
Normlösheten sprider ut sig med städernas ökade befolkning och anonymitet. Dagarna igenom får man bevittna asocialt beteende. Ouppfostrade snorungar med fötterna på sätena i kollektivtrafiken, vuxna med social kompetens av en femåring och eftersom ingen någonsin reagerar urartar och förvärras beteendet. Hur långt kan en total normlöshet gå? Ungdomskriminella som aldrig skådar någon konsekvens av sina handlingar, mer än ökad uppmärksamhet och kanske olika stödjande insatser (när det enda rätta vore några år på arbetsläger i Sibirien t ex. Pöbeln vaknade igen och skulle man lyssna på den hade den infogat ett rejält kok stryk innan arbetslägret). Så vad göra? Föräldrarna måste börja ta sitt ansvar för uppfostran och lärarna måste återfå sin auktoritet. Samhället måste reagera omedelbart när någon börjar glida iväg på brottslig bana och inte sex eller tio år efteråt. Folk i allmänhet får helt enkelt lära sig hyfs! Ge respekt och få respekt. Jag personligen vågar inte alla gånger säga till och min stresskänslighet gör att jag inte bör göra det, men ibland reagerar jag också. Gör det, du som kan och vågar (beroende på situationen självklart). Någonstans måste man ju börja och det är en skam för hela landet (+ Danmark, om nu dessa samhällets stöttepelare var därifrån) att en gammal människa som vågade reagera blir behandlad på det här sättet.
Augustine’s reklambild av kollektivtrafiken? Gör som politikerna vill ”Åk mer kollektivt”, och glinen som sparkade på den 87-åriga damens huvud var säkert bara frustrerade. Men med en ”tunnelbane-butler” blir nog allt säkert bra sen…
Ja herregud.
Det där med fiskmat, det var en intressant ide. Alla förslag behandlas i vederbörlig ordning.
Jag är dock övertygad om att det kommer att smaka lika ruttet som de här sjärnskottens moral.
Nytt svenskt ordspråk borde lyda: ”I de ryggradslösas land är den partiellt förlamade kung” för det är sällan eller aldrig som man ser eller hör talas om folk som ens ingriper. Nej, att inte bry sig och skita i att din granne eller vän blir nersparkad, utsatt för övergrepp eller på något annat sätt blir kränkt är snarare melodin. Att utrymmet som lämnas som ett vacuum kan tolkas som att det är fritt fram att bete sig som ett svin, är inte en alltför djärv slutsats. Och för varje år flyttas ribban ner mer och mer. Nu är vi alltså nere på så låga nivåer att man bara kan titta sig ilsket omkring.