Nils Pettersson visar sig vara bekant i sammanhangen när jag googlar på bilder…denna från bloggen Genusnytt.
Det undrar Nils Pettersson, verksamhetsutvecklare på Södertörns Lärcentra i en kommentar till Emma Henrikssons (kd) debattartikel.
Södertörns Lärcentra beskriver sig själva så här:
”Vi jobbar för att öka jämställdheten i Sverige och världen och är en enhet inom ABF Södertörn. Vi utbildar för jämställdheten med anpassade föreläsningar, utbildningar och gruppverksamhet.
Vår specifika kompetens ligger i föräldrastöd för män och jämställt föräldraskap. Vi jobbar med stöd för arbetslivet och den psykosociala arbetsmiljön och vi jobbar mot vården och personal som i sitt dagliga arbete möter föräldrar.”
Man kunde alltså tro att det finns både kunskap och vilja att just arbeta för ett mer jämställt föräldraskap. Därför är det något underligt när Pettersson i sin replik t ex skriver:
”Jag är kanske naiv, men att bli förälder är ett beslut man tar och ett ansvar man axlar. Vem ska erkänna att papporna är lika mycket föräldrar som mammorna? Varför behöver papporna ett erkännande? Det borde väl sannerligen räcka som erkännande att man blir förälder.”
Känner inte Pettersson till att t ex i de fall då föräldrarna inte är gifta blir mamman automatiskt vårdnadshavare från barnets födsel, medan pappan måste ansöka om vårdnaden? Det korta svaret på Petterssons undran är då givetvis den svenska staten.
Föräldrabalken 6 kap § 3:
”Vårdnadshavare
3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam.”
Jag bloggar om tangerande ämnen ibland på hobbybasis, Pettersson har detta som sitt arbete. Men det är klart, inom jämställdhetsarbete har man ofta ett speciellt perspektiv, nämligen det feministiska. Och där är man påfallande ofta och närmast komplett blind för (och utöver detta förnekande till) ett manligt perspektiv.
Bra inlägg, Susanna.
Jag blir så illa berörd av människor som Nils Pettersson, så ledsen.
Förmodligen är han bortskämd själv, kanske i förlegade könsmönster, vad vet jag. Men han vet så lite om den generation svenska pappor som kommer ”in på banan” idag att det är skrämmande.
De här feministiska, inställsamma männen är nästan outhärdliga.
Jag förstår inte heller att han intar en så hånfull attityd gentemot människor (män) som kämpar för sina rättigheter på samma sätt som kvinnor (feminister) har gjort tidigare. det finns områden där män är tydligt diskriminerade och den feministiska ideologin och dess tillämpningar leder även dessa ibland till diskriminering av män (kvotering). Får inte sådana saker tas upp för att omständigheterna i våldtäktsrättegångar ser ut på något visst sätt eller för att fler kvinnor än män dödas av sina partners? menar han att alla orättvisor som drabbar kvinnor ska vara åtgärdade innan man kan ens ta upp de som drabbar män?
Men det hånfulla och höga tonläget tror jag beror på att feminister börjar oroa sig för att deras ”sanningar” börjar krackelera och kanske snart inte längre är de enda rådande. Bubblan håller på att spricka.
Bra inlägg! Det är rent vidrigt att se en man med den tragiska synen på män inneha den position han har.
Det blir riktigt äckligt när man tittar på hur man ändrar ben att stå på för att alltid utmåla mannen som ”the devil”.
När man ser inom yrkeslivet så heter det att män ”ska maka på sig”, ”dom är rädda att förlora sin makt”, kvinnor ska ”lyftas fram”, Män anställer varandra och dunkar rygg och är grubbvälde, patriarkatet hindrar kvinnor osv. osv. osv.
Vad händer när vi kommer till privatlivet?
Jo, då ska män ”ta ansvar”. Varför inte köra samma tongång nu?
Varför ska inte kvinnor ”maka på sig” så män får rätt att vara förälder på lika villkor? Är kvinnor rädda att förlora sin makt över hem och barn? Varför ska inte män ”lyftas fram” som föräldrar.
Tillåt mig citera förklaringen ur en av feministernas biblar:
1. Hur många håller med om att ”den offentliga sfär” är den viktiga, räck upp en hand. Inte det nej. Privatlivet prioriteras som viktigas av majoriteten.
2. Var finns bevisen för att kvinnor hindras i ”denna offentliga sektor”?
Det jag ser är att kvinnor oftare föredrar jobba deltid[1] har en snabbare väg i karriär[2] och är positivt särbehandlade[3]
Dvs. Kvinnor tar en större del av den kaka vi kallar privatliv. Den kakan majoriteten av oss prioriterar högst. Är man det underordnade könet då?
—-
1. http://www.pewsocialtrends.org/files/2010/10/WomenWorking.pdf
2. http://www.luc.edu/umc/newsroom/publishedstudies/dawnharris.pdf
3. Positiv särbehandling av en grupp innebär per automatik diskriminering av andra gruppen/andra grupper. ”Positiv särbehandling ” är bara ett sätt att legitimera diskriminering genom att försöka få det att låta bra. Källa: Pär Ström, Mansförbjudet. (Tack, Pär!))
Disclamer: Jag har inget mot om kvinnor(och män) väljer så. Deras privatliv är deras och jag har ingen åsikt om det. Det jag har problem med är att man försöker anklaga och svartmåla männen, samt sticka offerkofta till oss.
Bra sammanfattning av vad det hela handlar om. Positiv särbehandling är ett obegripligt uttryck. Hu kan en särbehandlig bli enbart positiv? Den drabbar ju alltid någon, det ligger i sakens natur. Positiv är ditlagd för att få diskriminering att framstå som något bra.
Hej!
Hittade de här kommentarerna och tänkte att jag bara skulle berätta, först:
”Förmodligen är han bortskämd själv, kanske i förlegade könsmönster, vad vet jag. Men han vet så lite om den generation svenska pappor som kommer ”in på banan” idag att det är skrämmande.”
Det är ju klart att ni får spekulera om hur vida jag är bortskämd eller inte. När det gäller det andra tycker jag nog att ni gör ett felaktigt antagande. Jag jobbar bland annat med dagens pappor och har sedan 2004 träffat ca 1500 moderna blivande eller nyblivna pappor under de här åren. Jag träffar pappor i pappagrupper, oftast påp BVC då papporna har barn mellan 0-3 år. Det gör jag för att jag tycker det är viktigt att komplettera den ordinarie föräldrautbildningen som ofta inte ger pappan så mycket. Vi jobbar i teman, exempelvis ”föräldra- och barnrelation, parrelation, livspussel m.m.
”Det är rent vidrigt att se en man med den tragiska synen på män inneha den position han har.
Det blir riktigt äckligt när man tittar på hur man ändrar ben att stå på för att alltid utmåla mannen som ”the devil”.”
Jag vet inte om min syn på män är tragisk, men ni har ju tydligen kategoriserat mig som en man med tragisk syn på männen. Det bästa sättet för er att avgöra den saken är att hälsa på när jag leder en pappagrupp, håller en utbildning för vårdpersonal eller liknande. Ni är härmed inbjudna. Här av er på min hemsida så kan vi spika ett datum. Ni är välkomna!
Sedan skulle jag vilja påstå att jag inte innehar någon särskild ”position”. Jag är verksamhetsutvecklare, jag tillhör inte någon högskola och är inte poliker utan jobbar med de här frågorna därför att jag tror på att ett föräldraskap där båda föräldrarna tar samma ansvar redan från början i långa loppet gynnar barnen. Det vare sig man lever i en vanlig familjekonstellation, en samkönad eller på vilket sätt man nu väljer.
Jag och min kollega har byggt upp det här själva och det finns ingen som helst makt bakom. ABF är visserligen vår huvudman just nu, men det kommer snart ändras.
Till sist vill jag bara påpeka att jag inte med ett enda ord påstått att jag ÄR feminist, jag har däremot sagt att jag tycker feminismen behövs. Men till skillnad från folk som ofta kommenterar och blir arga på feminismen i kommentarsfälten så tänker jag feminismen inte är en enkönad rörelse utan att feminismen sätter fokus på hur könet i hög grad bestämmer våra livsvillkor. Och ja, jag tror att män också drabbas av bristande jämställdhet ibland. Och nej, jag tror inte att alla män är våldtäktsmän.
Sist, det där med att kvinnan blir automatisk vårdnadshavare gäller ju bara en kort tid. Jag inser att det finns situationer där detta kan ställa till saker, men samtidigt är det ju lite lättare att fastställa mammans föräldraskap än pappans. Det här är ju i grund och botten ett skydd för barnet. Jag tyckte själv det där var lite konstigt när jag fick mitt första barn, men när jag förstod bakgrunden tyckte jag det var rätt ok. Men som sagt, det finns säkert fall där det kan ställa till det.
Må gott/Nils Petterssson
”Sist, det där med att kvinnan blir automatisk vårdnadshavare gäller ju bara en kort tid. ”
Eeeh? Ja, bara tills barnet blir myndigt. Sen får ju barnet bestämma själv. *facepalm*
Nils:
Det du säger nu låter ju vackert och väl avvägt – det brukar göra det när man försöker göra avbön. Samtidigt visar det du tidigare sagt – och det du undviker att kommentera nu – att du någonstans har bestämt dig för att den radikala feminismens verklighetsbeskrivning är korrekt och att mäns och pappors utsatthet följdaktligen är något man antingen kan förlöjliga eller ignorera.
Har du någon fundering till exempel kring den flod av ökande vårdnadstvister som idag sveper över Sverige – som en direkt följd av ROKS och andra lobbygruppers arbete för en lagändring i föräldrabalken 2006? Vet du vad dessa handlar om? Eller kanske är det dags att sätta dig in lite djupare i ämnet?