Hultquist i en annan artikel. Bild ur DN
Catia Hultquist kokar ihop en miserabel röra av förra årets vänsterfeministpåhitt ”smeta ner dina ideologiska motståndare med epiteten kvinnohatare och Breivik” i DN Kultur idag.
”Videoklippen från Sverigedemokraterna Almqvist, Ekeroth och Westlings festnatt, genialiskt presenterade på Expressen.se, blev den givna underhållningen till trefikat. Många av oss hanterade de obehagliga sekvenserna genom att börja skämta om ”järnrörsdemokraterna” och festgängets fåniga rasistvokabulär.”
SD når upp till 10 % av partisympatierna i färska opinionsundersökningar och detta tyder på någonting. Vad Catia Hultquist som representant för ”mediaetablissemanget” antagligen lyckas göra med sin hånfulla beskrivning är att generera än fler knutna nävar i fickorna.
”På Facebook startades gruppen och satirsidan ”Vita kränkta män” av skribenten Kawa Zolfagary. Här samlade han på sig citat från internetforum, bloggar och kommentarstrådar där svenska män ger uttryck för sin rasism och sexism, på ett så korkat sätt att det blir underhållande. Sidan pryddes också av en illustration av en man, förvillande lik den antifeministiska bloggaren Pär Ström. Mot slutet av året hade Zolfagary samlat på sig så många citat att han kunde ge ut boken ”Vita kränkta män”.”
Artikeln börjar med att Hultquist exemplifierar en vit kränkt man med Anders Behring Breivik. Här har den gamla goda guilt-by-association kedjan återupprepats. Hultquist verkar inte se några som helst problem med att nämnda facebook-grupp illustreras med en bild på en korsfäst Pär Ström, en person som under många år bedrivit seriös debatt om jämställdhetsfrågor (visserligen med en viss udd och med exempel som kan liknas vid en spegelvänd feminism; företeelser, stora och små, som missgynnar män ses som en matriarkal struktur, precis på samma sätt som feminismen ofta resonerar). Har Hultquist ens bemödat sig om att läsa Ströms programförklaring? Hultquist ser heller inga som helst problem med att bunta ihop seriösa jämställdhetsdebattörer med kommentarsfältstroll.
”Boken visar också med önskvärd tydlighet hur främlingsfientligheten hänger ihop med kvinnohatet […]”
Det är förstås diskutabelt att en skribent på DN anser någonting ”visat” när det återfinns i en antologi över handplockade kommentarer i utvalda internetfora.
Och för säkerhets skull måste det bankas in en gång till:
”Och det är klart att det är befriande att skratta åt eländet. Men det är lätt att skrattet fastnar i halsen när man tänker på en vit kränkt man som Behring Breivik.”
Antagligen behöver dock inte detta vara så sorgligt som det låter. Om det enda som återstår av argumentationen är nedsmetning av det ideologiska motståndet med det värsta tänkbara så är snart kampen över, då finns inte mycket till argument kvar.
Susanna,
Du har bara blivit skarpare och skarpare sen du fick upp ögonen för vad feminismen ställer till med. Din analys är helt klockren.
Hultquist får nog många ryggdunkningar på jobbet och det är väl det som räknas för såna som henne. Att förstå verkligheten är mindre viktigt. Hon är feminist och antivit dvs idag lika med PK. Får ett lätt illamående över människor som henne.
Tack! Ja, jag hade ingen aning om hur det var ställt innan jag började intressera mig för de här frågorna. Jag minns vagt att jag brukade reagera på det ständiga offer-målandet av kvinnor och tyckte att det var motbjudande, men jag måste nog erkänna att min världsbild var ganska mycket formad efter den feministiska uppfattningen, troligen eftersom det är den som är tongivande i media och annanstans.
Skärpt analys, som vanligt!
Jag har aldrig hakat på det feministiska tåget, men heller inte varit ointresserad av frågorna, då en hel del av den feministiska kritiken stämmer och är en korrekt verklighetsbeskrivning. Fast bara utifrån ett sätt att se. Bara utifrån en vald del av verkligheten. Per Ström visar en annan del av verkligheten, ett annat perspektiv. Det här måste feministerna kunna ta in och bemöta utan att det blir ett hot mot den egna verksamheten. Jag tror att feminismens problem är att den gör anspråk på att vara något mer än ett perspektiv – men det här har du ju varit inne på många gånger.
Ja och det är lite lustigt att verkande inom en dsiciplin, genusvetenskapen, gör anspråk på att just vara någon form av experter på att analysera makt och dessutom i ett intersektionellt perspektiv, inte förmår att se den andra sidan alls. Antagligen för att man väljer att inte se den pga det politiska (feministiska) innehållet i disciplinen.
Nedsmetning och ihopkoppling av meningsmotståndare med misshagliga ideologier, tankar och strömningar är en väl indrillad taktik hos feministmaffian från pk-malm. När det nu har blivit Catia Hultquists tur att marchera i takt med trumman, är detta bara logiskt då vi ju talar om ytterligare en DN-medarbetare. Att ”Vita kränkta män” är en snygg omskrivning för den genuina kränkthet som faktiskt finns, är ovidkommande i dessa led. Ändamålen helgar ju alltid medlen och ett invandrar-alibi som Kawa Zofalgary är ju en nyttig idiot man kan använda sig av så länge han är en lydig liten hundvalp. Att kränka har alltså blivit en adelsmärke för dessa rättskaffens kvinnor och män, men kränk tillbaks och vi får se på en fulländad maktdemonstration. Andrea Edwards härskartaktik i TV-debatten SVT sände förra året i samband med uppsättningen av Scum-manifestet, är och förblir en klassiker. Aldrig har vi fått se en sån färgpalett av makttekniker och den nedlåtande attityd hon uppvisade mot t ex Pär Ström, var och blev en måttstock på den skamfläck dagens feminism utgör. En seriös debatt dras nästan alltid ner till sandlådenivå om argumenten tryter och det är det som är både felet och bristen hos dagens feminister. De har helt enkelt inga argument för det finns inga, alltså tar man istället till sandlådefilosofin. Istället ser vi en hjärntvättad kader av pk-marcherand Södermalmsbor gå man ur huse mot både nya slussen och gubbvälde som lydiga nickedockor de är. För att istället för att ha allmänhetens bästa för ögonen, har dessa ”rättfärdiga” gått till att kämpa för sina egna privilegier – det är pudelns kärna. Lägg ner feminismen, Catia Hultquists artikel visar att det är det enda raka. Lägg också ner DN eller åtminstone deras kulturredaktion, det är plågsamt att behöva bevittna ett sådant förfall som den utgör.