Född med fel kön?
I dessa tider existerar ju snart sagt inga andra värden än de genuspolitiskt korrekta. Akademisk exellens, banbrytande upptäckter eller den största nyttan för mänskligheten göre sig icke besvär, det viktiga, som i alla andra sammanhang nuförtiden, är ju könet hos den som föräras ett pris. I denna artikel i dagens DN anför en blandad kompott av prominenta undertecknare för främst två förslag på hur man ska kunna få fler kvinnor som pristagare. (Gratis könsbyte för potentiella pristagare med fel kön om föreslagen skulle anammas ingår dock inte.)
Man vill:
”1. Ett effektivt sätt kan vara att inrätta ett råd, som omgående börjar arbeta för att skapa en ”Nobels namnbank”. Denna ska innehålla namn på möjliga kvinnliga pristagare, med minst lika excellenta meriter som sina manliga kolleger. De kvinnor som finns med i namnbanken ska sedan kunna komma i fråga som Nobelpristagare.”
”2. Ett andra förslag är att inbjudningsbreven, som går ut till världens lärosäten, ska innehålla en uppmaning att nominera lika många kvinnor som män. Det finns vad vi förstår inget som hindrar ett sådant tillägg, förslaget kan därför omgående genomföras.”
Förslag nummer ett ser jag inga problem med, bortsett från att såväl kvinnliga, manliga och transsexuella (samt andra varianter) som har gjort upptäckter, skrivit böcker (litteraturpriset har ju förstås sedan länge varit olyckligt politiserat) och annat som motiverar till nobelpris ska finnas i rullorna.
Förslag nummer två innebär, som all annan kvotering, diskriminering av den grupp som finns i majoritet i UNDERLAGET. Om det inte finns lika många kvinnor som män som bedriver forskning och kan komma på fråga för ett nobelpris inom de olika disciplinerna, betyder ett förslag med 50/50-fördelning mellan kvinnor och män diskriminering av det kön som finns i majoritet (män).
Man skriver i artikeln:
””Det finns inga kvinnor att välja”, är ett återkommande argument som brukar höras, och det så kallade ”historiska arvet” sägs minimera antalet möjliga kvinnliga Nobelkandidater.
Men är det sant? Ska kvinnor förbli osynliga i Nobelsammanhang?”
för att sedan inte presentera så mycket som en tillstymmelse till fakta för just det möjliga, kvinnliga underlaget bland de som kan tänkas nomineras för nobelpris.
Istället slår man fast att ”män väljer män” och ”bevisar” detta med att lista upp könssammansättningen hos de olika nobelkommitéerna.
Medelåldern för en nobelpristagare är 59 år och man har alltså en bakgrund som forskare i genomsnitt på 30 år. Hur många kvinnor med en sådan bakgrund går att återfinna i de olika disciplinerna? Hur många av dessa har uträttat något som skulle föranleda ett nobelpris? (Om underlaget bland lämpliga forskare inom en disciplin är säg, 20 % kvinnor, 80 % män, hur mycket LÄTTARE har en kvinna då att bli nominerad med en 50/50-fördelning i förslaget från lärosätet?) Jag skulle vilja att undertecknarna presenterade svar på dessa frågor först innan man slår fast en fördomsfull sanning och talar om pingvinberg. Som brukligt inom den av genusvetenskapen dikterade könspolitiska diskursen är sanningen en fråga om tycke och smak och ingenting som behöver underbyggas med fakta.
Tyvärr ser jag att en av undertecknarna är Anders Flodström, förre rektorn för min gamla läroanstalt, KTH. Fanns det minsta tillstymmelse till misstanke om att min examen därifrån skulle vara kvoterad skulle jag lämna tillbaka den och avsäga mig äran. Jag skulle inte acceptera att bli behandlad med andra premisser än mina manliga kollegor.
”Vad innebär det när vår unga generation nästan uteslutande ser män på det så kallade ”Pingvinberget” i Konserthuset den 10 december varje år? Herrar som prisar andra herrar. Vad sänder det för signaler?”
Vad skulle det sända för signaler till den uppväxande generationen att det först och främst är könsfördelningen som är viktig?
”Är inte mansdominansen och de signaler den sänder ett problem som rentav riskerar att försvaga prisets renommé?
”Bort med ”Gubbprisen” – länge leve Nobelprisen!”
Hur skulle ett pris som premierar kön framför kompetens förstärka prisets renommé, menar man? Och givetvis kan man inte ens här hålla sig från det förlöjligande tillmälet ”gubbar”.
Frågan som jag också vill ställa undertecknarna är: Ska nobelpriset följa Alfred Nobels intentioner och premiera excellens samt något som gjort mänskligheten den största nytta, eller ska det vara ett könspolitiskt instrument?”
Gäspade då namnen som skrivet under artikeln syntes.
Ja, det är mångt och mycket samma garde som vanligt, men några utstickande namn som just Flodström där…
Posta det här hos ”Toklandet” och kör en snabbrepris.
Jag bara undrar vilken av herrarna som fått priset på otillräckliga meriter och framförallt vilken kvinna förtjänade det bättre? Är det för mycket begärt att man namnger en enda kvinna, med bättre meriter, som fått stå tillbaka? Tydligen då jag läst texten flera gånger utan att hitta ett enda exempel.
Sen var det fotona i DN! Tyckte dom såg aningen märkliga ut så jag googlade alla namn. Och jo, dom har verkligen ansträngt sig för att plocka ut bilder där dom inte ser allt för fördelaktiga ut. Men det är ju svensk media i ett nötskal. Tv4-nyheterna toppade sändningen med att en före detta nazist kommit in i kommunfullmäktige (SD) och det kan man ju tycka vad man vill om.
Men mannen i fråga för intervjun hade glömt att dra upp gylfen och det passade man på att zooma in! Klart om Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven råkat ut för samma missöde så hade man ju kablat ut det också. Eller kanske ändå inte…
Pingback: Pingvinberget | Bashflak
Artikeln i sig har Susanna redan kommenterat alldeles strålande.
Jag vill bara passa på att uppmana alla som är intresserad av statsfeminism att spara namnlistan som framtida referens. Här outar genuskompisarna en betydande del av sitt kontaktnät. Det finns gissningsvis starka förbindelser mellan många av namnen här och när de i framtiden belönar varandra så vet vi varför. Excellens kommer inte att vara orsaken.
Ja, det är en del gamla kändisar i sammanhanget med här.
Debattartikeln i DN baseras på total okunnighet om vad de vetenskapliga Nobelprisen handlar om. Det är UPPTÄCKTER som belönas, först därefter försöker man identifiera de individer som gjort dessa. Det vore vidare bra om författarna sakligt kunde konkretisera vilka specifika upptäckter respektive individer som borde ha uppmärksammats respektive inte borde gjort det. Till sist kan man ju tycka att i en upplyst tid skulle folk bedömas efter sina handlingar snarare än grupptillhörighet och det är trist att så få öppet törs säga ifrån.
Fantastiskt välformulerat, Susanna. Jag håller med.
Tack för att du vågar engagera dig:-)
Tack!!
Förslag: Kan vi inte operera om knugen till kvinna så att pristagarna får ta emot priset ur handen på en hönapöna? Man skulle också kunna göra det till norm att alla ledamöter av akademin av manligt kön skulle tvingas operera om sig för att se till att feministernas kvot på 100% hon eller hen uppfylls. Skulle så gärna vilja se Peter Englund i smink och kjol.
Vidare kan vi inrätta kreativa skrivarstudios likt de som förser mindre bemedlade med uppsatser till universiteten så att kvinnor, obs endast kvinnor, kan ”köpa” sin roman och avhandling i fysik eller kemi. På detta sätt ges kvinnor en sportslig chans att konkurrera på lika villkor med männen. Tänk vilken industri detta skulle kunna skapa! Laboratorier och skrivarstugor där allehanda skapande arbeten pågår mest hela tiden och som samtidigt ger kvinnor med fallenhet för lite kreativ bokföring ett jobb.
Lysande! Det feministiska paradiset hägrar redan!