Äta Sova Dö, guldbaggesuccé vars makare uppfyller det viktigaste kriteriet för kvalitetsfilm: rätt kön. Foto: Erik Mårtensson/Scanpix
I den jämställdhetspolitiskt bakvända världen som skapats av den genusvetenskapliga teorin om könet som social konstruktion (Butler), där 50/50-fördelning av kvinnor och män inom samhällets alla sektorer (numera omformat till >51 % kvinnor) är definitionen på jämställdhet, öses t ex följdaktligen ännu mera pengar över kvinnliga filmare: DN, SvD. Det särskilda stödet för kvinnliga filmare syftar bland annat till ”personlig utveckling, ömsesidigt lärande och omstrukturering av filmbranschen”.
Tidigare blogginlägg här.
Finns det något mer pk än denna film? Maktlösa och utelämnade invandrare, kvinnor som blir marginaliserade, kvinna som regisserar, kvinna som producerar och till sist en hyllade huvudrollsinnehavare som både är kvinna och invandrare. Det går nog inte fysiskt att klämma in mer pk än så.
Nej, jag tror att pk-mätaren slog sönder sig själv där…
Men hur är filmen?
Jag har bara sett ett par klipp som visades i samband med galan, så det kan jag inte uttala mig om. Den kanske är jättebra, den kanske är kass, men den har alla politiskt korrekta markörer.
Det viktiga är väl om filmen/boken/pjäsen/upptäckten etc är bra, inte vem som gjort den? Jag blir mer än mörkrädd när jag hör Svenska Filminstitutets chef(isideolog) Anna Serner i mysintervjuad i dagens morgonsoffa.
http://www.svtplay.se/gomorron-sverige
Fantastiskt inställsamma frågor. Verklighetebeskrivningen verkar de här två vara rörande överens om: dvs att ”det är mycket svårare för kvinnor” och att ”man satsar på manliga talanger, men ser inte de kvinnliga”. Serner får gärna förklara hur det inte blir kvotering och prioritering av sämre kvalitet men rätt kön, när underlaget av t ex de regissörsutbildade består av ca 25 – 30 % kvinnor och 70 – 75 % män? Serners och journalistens analys bygger också på att det existarar exakt lika många och lika kvalificerade kvinnor som män, som VILL sitta i styrelser eller göra långfilm. Jag skulle vilja se vad det är för underlag hon bygger sitt antagande om att man inte satsar på de kvinnliga talangerna på?