Idag var det dags för lite kulturella aktiviteter igen, på Prins Eugens Waldemarsudde pågår en stor utställning med Helene Schjerfbeck och den ville jag naturligtvis se. Jag har varit något övermätt på Schjerfbeck eftersom hon alltid har hyllats av moderskan med andra kulturtanter i släkten och ett tag blev det något av en överdos. Det går dock inte att undgå faktumet att hon var ett geni och nu kände jag mig åter nyfiken på denne konstnär.
Framme i Stockholm, precis utanför Centralstation på Vasagatan mötte vi dock en annan finsk kändis; Tuksu. Eller Johanna Tukiainen, som scandal beautyn (?) i fråga egentligen heter. Tuksu blev världsberömd i hela Finland efter att den före detta utrikesministern Kanerva skickat hundratals tvivelaktiga sms till denne glamourmodell, som vid tiden turnerade med sin stripp-ensemble Glamour Dolls. Kanerva åkte fast och blev tvungen att avgå och Tuksu har sedan dess levt ett allt mer urartat liv i skandalpress och på sin blogg och nu hade hon alltså förärat Stockholm ett besök.
Tuksus blogg
Exempel på Tuksus artisteri kan ses här. Hennes något tilltygade uppenbarelse härrör från ett slagsmål som hon hamnade i under en kryssning till Tallinn. Hon skriver på sin blogg att hon har blivit kontaktad av en svensk, kvinnlig artist för ett samarbete.
Exminister Ilkka Kanerva och Tuksu
Tuksu firar jul hos sin familj i Sverige. Bild från Johanna Tukiainens blogg.
Efter att ha hämtat oss från glamourchocken vid Centralen begav vi oss mot Nationalmuseum och favoritrestaurangen Atrium…
Konst (?) i Strömmen
En prins med rånarmask och – säck
Fjäderfäbonanza i samma ström
Grönsaksbuffé med lax till…yammy
Uffe tog ryggbiff
Förstärkta av maten bar det av mot Waldemarsudde, dit vi tog oss med djurgårdsfärjan…
S/S Orion på Skeppsholmen
På utställningen
Detta verk hade hittats under ett annat verk och man har lyckats separera de två. Även verket som hade målats ovanpå denna fanns med vid utställningen. Moder med barn, heter denna.
Mor syr
Framför Bastun. Självklart finns en bastu med på ett hörn…
Cirkusflickan
Ett av de famösa självporträtten, som med tiden kom att bli allt mer dödskalleaktiga.
Utställningen var gedigen, så även mängden besökare. Det var trevligt att få möjligheten att se så många verk på en och samma gång och även många av de variationer hon gjorde av samma motiv. Schjerfbecks utveckling från de Zorn- eller Larsson-liknande naturalistiska målningarna till det modernistiska, avskalade uttrycket var spännande i verkligheten. Jag har tidigare bara sett ett par eller ett fåtal i olika sammanhang. Den mera avskalade stilen är troligen mycket mera svårbemästrad än den detaljerade, fotolika. Med en enkel, liten klick färg åstadkoms en hel belysning i ett verk. Det är skickligt, allra helst eftersom hon verkar ha använt målarkniv i många verk.
Det har med andra ord varit en stor bredd på de kulturella upplevelserna idag.
Schjerfbeckutställningen härskade! Sällan är väl utställningar så fulltaliga som denna. Oftast är tyvärr just utställningar en bråkdel av produktionen och talande kanske för en viss utvecklingsperiod i konstnärens liv, men inte här. Här fanns i stort sett tavlor från hela hennes produktion och från hela hennes utveckling, med alla de utvecklingsfaser som hon gick igenom. Fantastiskt att de har lyckats skrapa ihop alla dessa alster som visar något så intressant som just hennes produktion.