Målning från 1494 Södra Råda kyrka. Numera förstörd i en brand.
Begreppet horror art verkar, om möjligt ännu mera förbisett av konstvärlden än lowbrow eller pop surrealism; det finns inte ens någon sådan kategori på Wikipedia. Vid slagning på internet hamnar man främst på olika fora för skräckfilm och därmed förknippade konstnärer. Eftersom det inte tycks finnas någon definition eller avgränsning på horror art och det inte verkar existera som en allmänt vedertagen konstinriktning får jag försöka formulera min egen definition eller avgränsning.
Hieronymus Bosch, The Garden of Earthly Delights, detalj. 1515. Bosch kan nog kategoriseras även som en tidig surrealist.
Människan har alltid använt sig av olika metoder för att skrämma sig själv och andra. Människan tycks ha ett behov av att bli skrämd under kontrollerade former, som t ex genom att se en skräckfilm eller att som barn besöka spökhuset på nöjesparken. I alla tider har olika kusliga berättelser berättats för samma effekt och med filmens intåg formulerades en mycket livskraftig genre, skräckfilmen, redan mycket tidigt i utvecklingen.
Filmaffisch för Tarantula, Raymond Brown.
Skräck har också använts i syfte att kontrollera människor. Saker som guds bestraffning eller helvetet har varit populära hot från kyrkans sida för att hålla människor i schack, men även olika naturväsen och häxor har fyllt samma funktion på mer lokal nivå i samhällena.
Teman i skräckberättelserna eller filmen har skiftat med tiden och hänger ihop med de faror eller hot som människor vid de aktuella tidpunkterna har känt ett behov av att behandla och bearbeta. Tidigare kunde det handla till exempel handla om en känsla av att vara utelämnad åt naturkrafter som tolkades som gudars eller andra väsens verk. Genom olika beteenden eller offer kunde dessa gudar och väsen blidkas och människorna skyddas mot det onda. I moderna tider har nya teman dykt upp; miljöhoten, rädslan för samhällets teknologisering eller moraliska spörsmål om liv och död. Naturen kan fortfarande ses som hotfull och människans rädsla för sig själv, i form av det mänskliga psykets mindre lustfyllda sidor, samt döden är teman som genom århundraden upptagit mänsklighetens intresse.
Gottfried Helnwein, Horrors of War.
Jag kommer att titta på ”skrämmande konst” historiskt, alltså konst som kan upplevas som skrämmande, både när syftet är att människor ska bli skrämda för att kunna hållas i schack och när syftet kanske mera är att låta betraktaren fundera kring och bearbeta rädslor eller hot. Under 1900-talet korsbefruktar skräckfilm och skräckkonst varandra och många av de inom genren verksamma artisterna kan sorteras under begreppet pop surrealism eller lowbrow. Sortering och etikettering är förstås vanskligt och gör inte alltid rättvisa. Många konstnärer kanske inte heller vill bli sorterade under den här slags kategorier, så jag lägger in en reservation om att detta är min personliga kartläggning och den gör inget som helst anspråk på att vara något allmängiltigt facit och jag vill framför allt inte lägga in konstnärer i fack som de inte vill tillhöra.
Pingback: Vårsalongen 2013 på Liljevalchs | Börjes konstblogg
Hej Susanna! Jag tycker mycket om din blogg och dina inlägg om skräckromantik och skräckkonst. Jag har liksom du också svårt att hitta referenser till båda dessa fält. Skräcklitteratur och skräckfilm finns det hur mycket som helst om men inte skräckkonst. Har du något bra tips på källor eller litteratur om det? Det hade varit kul om du skrev ännu mer om detta :)
Mvh
Tobias
Hej Tobias!
Roligt att du hittat hit och att du gillar bloggen!
Jag satte igång med ett ambitiöst projekt att reda ut begreppen kring lowbrow, pop surrealism och skräckkonst här på bloggen en gång i tiden. Jag hann bara börja skissa på en start på avdelningen skräckkonst innan andra saker har pockat på uppmärksamhet och nu har jag inte haft tid att skriva så mycket. Det jag hann finna var att skräckkonst är väldigt lite dokumenterat som en egen genre och det tycks inte finnas någon ”kanon” eller sammanställning gjord. Jag hann varken hitta något sådant i bokväg eller på nätet, så tyvärr kan jag inte hjälpa dig så mycket där. Jag funderade på att, trots inga kunskaper alls i konstvetenskap, att sammanställa och definiera en egen historik, men jag har som sagt inte hunnit och tänker mig att det också skulle vara förmätet av mig. Jag har ju inte den teoretiska bas som skulle behövas för att göra något sådant. Jag har dock funderat på att behandla olika konstformer/konstnärer som skulle kunna räknas in i en form av skräckkonst-genre lite separat, med egna inlägg, här på bloggen. Just nu har jag en del hälsoproblem, så jag lovar inget, men det kan väl hända att jag börjar skriva om detta igen.
Som bok kommer jag bara på denna så länge: http://www.amazon.com/Devil-Temporis-Collection-Arturo-Graf/dp/1844846466
Den handlar om ”djävulens konst”, eller kanske snarare djävulen i konsten.
Andrew Graham Dixon har en serie om 3 delar producerad av BBC om den gotiska konsten: http://www.bbc.co.uk/programmes/b04mj17l
Huffington Post skriver lite om skräckkonst här: http://www.huffingtonpost.com/entry/sarah-sitkin-sculpture_560ad65de4b0768126ff5ee3
Jo, hittar faktiskt nu den här sammanställningen i bokform: http://www.amazon.com/The-Art-Horror-Illustrated-History/dp/1495009130
Hej igen! Tusen tack för ditt svar och dina tips. Det var verkligen hjälpsamt. Jag håller med dig att det är förvånansvärt lite skrivet om skräckkonst eller horror art. Jag läser just nu konstvetenskap i Växjö och i mitt examensarbete som jag skriver nu utgår jag från nyinspelningen av A Nightmare on Elm Street (2010) där många bilder av Francisco de Goya finns med. Min utgångspunkt är frågan varför så många av hans bilder figurerar i filmen, vad de har för roll för filmens handling och om det är ett återkommande fenomen att placera äldre målningar på liknande sätt i främst skräckfilmer. Goya ser jag som en av de stora inspiratörerna till skräckfilmen. Hans bilder av Saturnus som äter ett av sina barn och hans spöklika etsningar med häxor, zombies och vanställda ansikten tycker jag verkligen är skrämmande. Caprichos nr 43 tycker jag speglar handlingen i Nightmare on Elm Street väldigt bra också. Ett av boktipset du gav mig ”Art of The devil” har ett av Goyas konstverk på framsidan med. Jag tycker också att en bättre dokumentation av skräckkonst borde göras. Det kanske vi kan hjälpas åt att göra i framtiden :)
Goya är absolut en kandidat för en skräckkonst-kronologi! Jag antar att han, tillsammans med många andra ur konsthistorien, inspirerat många skapare av skräckfilm som den mästare han är på att skildra det vi blir skrämda av.
Ja, varför inte? En dokumentation av skräckkonst låter som ett spännande projekt! :)
(Ursäkta för sent svar, mitt internet har krånglat).